SNITTRÄDD!

Sövd blir du inte om det är planeradsnitt man vill inte söva mamman om det inte behövs..jag frågade själv om man fick nämligen.
Men det är spinalbedövning du får det är nästan som eda fasst mkt snabbare eftekt + du får syrgass till näran om du vill det hade jag och det var bra jag var så rädd och yrr i skallen.

Jag känner precis som du, TS. Jag går in i v.36 i morgon, och ungrackarn ligger på tvären i magen och verkar inte ha några planer på att vända sig. Jag vill inte bli uppsprättad och inte heller få ett ärr på magen, och jag vill inte behöva ha ont och inte kunna lyfta på en månad. Dessutom vet jag vilka sammanväxningar det blir efter en bukop, så skulle man behöva göra en bukoperation i annat syfte senare i livet så är risken för komplikationer då så mycket större. Och jag vet att jag troligen kommer behöva genomgå en sådan operation.

Ärret är bikinilinje man ser den inte när man har troror på sen bleker den bort efter ett tag

Men om jag tar upp de med barnmorskan att jag enbart vill vara sövd om jag skulle behövas snittas, tror du de går med på det då?

Det hjälper inte du kommer inte få bli sövd detta är pågrund av att dom vill inte ta en risk med att ditt barn mår dåligt och kan dö dom vill inte att något ska hända dig.
Jag har själv frågat och jag fick detta som svar så nej du blir sövd om det skulle ha varit akutsnitt för då är det akt och barnet MÅSTE ut nu.
Du kommer att klara detta du ska inte vara rädd allt kommer gå jätte fint det säger jag bara inte jag vet att allt kommer gå bra.
Sluta läs vad alla skriver du kommer att klara detta finnt.
Du kommer få spinalbedövning du ska göra din kropp till en C och detta kommer gå snabbt ock felfritt..
Du kommer få syrr gass som du kommer ah i näsan lite obehagligt men det går över hehe det är som två saker i näsan precis vid näsborren det gör inte ont alls.
Sen kommer dom hålla koll på dig be om musik i bakrunden det gjorde jag och be dom prata tyst om du vill inte höra dem och blunda och tänk på att snart kommer bebisen till er

Halloj TS!
Jag var också rädd för att bli snittad - men det var just vad jag blev. Urakut med sövning pga moderkaksavlossn. Jag hade inga komplikationer efteråt, snittet läkte fint och smärtstillande behövdes inte mer än de första fyra dagarna tror jag. Inga stygn att ta bort i efterhand då de syr på insidan med tråd som löser upp sig själv. Allt gick precis så bra det kunde.

Att jag blev sövd var ju för att det skulle gå fort - hjärtljuden försvann och kom inte tillbaka. Men jag hade tusen gånger hellre varit vaken och "varit med" när min bebis kom till världen. Man känner ju inget, man är ju ryggbedövad och allt! Och SKULLE man mot förmodan känna något, är man ju vaken och kan säga till! Det tog ca fyra timmar från att han var ute tills att jag kunde ta i honom (jag skulle vakna, ligga på iva 2 tim pga sövn osv). Fastän allt gick så himla bra trots akut situation så kommer fortfarande gråten från ingenstans då jag ser på TV när nån föder och barnet läggs på magen, fastän det snart gått ett halvår. Jag har inte på ett medvetet plan "lidit", jag är tacksam och tycker ju att allt gick bra som sagt, men just det där att missa de första minuterna, timmarna i hans liv, tydligen så saknas det i mitt undermedvetna.

Du ska inte vara rädd för att bli snittad och kan du, så är det bättre att vara vaken. Lycka till!

Och ja, prata med din BM.

Tack ska ni ha..! Jag ska verkligen tänka på det ni har sagt.. När man läser det som ni har skrivit så blir jag mer och mer lättad. Det kanske går ändå :)
Åter igen tack!

Jag har en släkting som fick en förlossning som utifrån sett verkar vara riktigt jobbig, och något som skulle behöva bearbetas efteråt. Hon krystade länge, sugklockan fungerade inte och till sist blev det kejsarsnitt. Summa: hon är hur nöjd som helst! Trots att det var något som hon absolut inte ville från början, så blev det så bra till slut. Det är något som jag tar med mig när jag kommer till förlossningen: även om det inte går som man tänkt, och om det som man är mest rädd för händer, så kan man ändå vara så nöjd och glad. Hon skulle ha gjort om det på direkten utan att tveka.

min bedövning "släppte" o tro fan att ja kände - o läkarna skrattade bara åt mig kändes de som. "du kände ingenting nyss hur kan du känna nått nu?" sa en av läkarna.. ja fick svårt att andas min bedövning gick "uppåt i kroppen till ansiktet" sa någon läkare nån dag efter snittet. de va hemskt!! inte fick man eget rum heller, nej 4 personer skulle dela rum i 6dagar. det tog 3dagar för mej att va ute o trippa i korridoren. vid besök fick min sambo gå ut med vår dotter medans ja låg kvar i rummet.
ja åt citadon i 2månader, jag kunde inte ställa mej rak i ryggen först efter 1 månad. de va hemskt att amma och bära, resa sig, lägga sig och att skratta var bara att glömma....
nu hade ja de kanske inte så jobbigt som man har i normala fall mitt kanske var lite ovanligt?
hursomhellst hoppas jag på att jag får föda vaginalt den här gången!!! jag drömmer mardrömmar om att jag snittas igen jag är livrädd för min förlossning...

Jo absolut! Jag är mer rädd för att snittas än att föda vaginalt!
Smärtan kommer att komma oavsett; snittas man så kommer smärtan efteråt och man är mer "handikappad" än vad man hade varit om man födde vaginalt. Sen finns det ju dom som tyvärr inte får välja, det kan ju gå snett och allt kan hända.
Men jag håller med dig, hellre vaginalt än snitt!

*räcker upp handen*