ledsen:( dom kör över mig

tack för tipsen. skönt att man inte är ensam.
får väll tjata vidare på mamma då:)

Lycka till! Jag har precis träffat min far som var frånvarande under hela min uppväxt och han hade en massa åsikter om hur jag skulle göra med min dotter. Varenda sak han säger visar att han inte har en aning vad det innebär att uppfostra ett litet barn med tjata och läxa upp mig kan han göra ändå.
Blir så arg! När jag biter ifrån och säger att han får gärna hjälpa till om han är en sådan expert så är han strängt upptagen ,tex med att åka på en kryssning...

Jag är 35 år och min mamma gör samma saker med mig... tror inte det har med din ålder att göra... det liksom bara är så ibland.

/T

Fast sånt där har inte alls med åldern att göra.

Jag är glad att min mamma inte pratar om hur jag ska ta hand om min son men min pappa när han ringer tjöttar han bara om jobb och framtiden och då menar jag varje gång blir lite ut tjatar tillslut.. Och sen har vi killens mamma som när Simon är lite grinig säger hon på skoj "är dom taskiga mot dig?" "ska vi ringa bris?" Visst det är inget att bry sig om men man blir lite irriterad på det tillslut om hon säger det varje gång..... Föresten brukar bvc fråga er om ni ger era barn tillräkligt med mat och om ni åt mycket när ni vart gravida?

Vi fick våra tvillingflickor när jag var 38,5 och maken 35,5. När farmor kom och hälsade på första gången så hon till maken direkt att hålla barnen runt nacken.
Min mamma (som inte varit mycket till mamma själv) vill gärna tipsa mig om bra saker.
Så åldern har absolut ingen betydelse!!!

Stå på dig, TS!

Bit ifrån, det är den enda som hjälper. Lycka till!!!

Jobbigt, har också varit med om det, var sjutton när vi fick första dottern. Påminn den äldre genereationen om att de också varit förstagångsföräldrar en gång, det är lätt att glömma bort det. Man blir ju inte automatiskt proffs på alla barn för att man blir över 50, eller mor/farförälder.

Sådär var alla i vår närhet också. "Hon är säkert hungrig, hon är säkert jätte blöt i blöjan" eller så var deras famn mycket bättre på att trösta en liten gråtande bebis. Fast de gäller inte bara mammor och svärmödrar utan även mina vänner...

Dom verkar tro att man är helt bakom flötet. Fast egentligen kanske de bara menar väl, men de kan ta hårt på en mamma iallafall.

Jag var lika gammal som du när vi fick vår första son och jag känner så väl igen mig! Med tiden lär man sig att stänga av och lyssna till sig själv, det är ju ändå du som känner ditt barn bäst, glöm aldrig det! Stå på dig, ta till dig de råd du själv tycker är bra och användbara och strunta i resten. Lättare sagt än gjort kanske men jag lovar att ju säkrare du blir i din mammaroll desto mindre bryr du dig om vad andra säger!

Jag var 30 år när jag fick mitt första barn, min mamma gjorde likadant. Är nu 36 år och det har inte blivit bättre...

jag har det likadant. jag säger till på skarpen varje gång och "dom" blir tjuriga men fortsätter efter en stund ändå...

Dom vet väl själva hur det var när man kom hem med en nyfödd och man ville ha lugn och ro....så kan dom inte tänka efter liiite då eller?!

Detta har nog inte så jätte mycket med ålder att göra tror jag, men jag har varit bestämd från början både mot min mamma och svärmor. Alla har alltid åsikter.
Stå på dig när du känner att du har rätt men försök ta till dig saker som de faktiskt kanske har rätt om. Det senare har jag fått träna på för jag tycker på något sätt att mitt sätt är bäst...;o)