problem...

Det enda jag kan komma på förutom att flytta isär är att sätta sig ner och hålla familjeråd. Hur ska vi får detta att fungera? Och absolut inte flytta till något hus innan ni vet vad ni vill ha och var. Sakta ner, sakta ner...

Tanken med huset var att komma närmare alla kompisar. å på så vis få det att funka bättre. genom att barnen kunde leka med sina vänner. Att inte vi skulle behöva sysselsätta dem HELA dagarna.. bland annat..
Det finns inget att hyra i det området. Annars hade vi gjort det.

Får se hur det går ikväll.... hoppas det blir nå iaf..

än har jag inte fått möjlighet å prata med han.

Nu när det är sommarlov är barnen uppe längre... å efter hur våra dagar ser ut är båda supertrötta på kvällen... när jag försökte börja prata tyckte han det var dax å sova istället... så...

Det är ju vårt hem nu. Så det är ju klart han gör. Så ska det ju vara å...

jag vet inget....
idag ska vi iaf alla ut å fiska och grilla korv.... får se hur dagen går... morgonen började väl sådär...

jaha... ok. jag vet inte.

Det jag tyckte om med han var att han fick mig att känna mig som en kvinna. Just nu känner jag mig mer som ett barn... typ.... eller nå. inget jag gillar!

Å ikväll gissar jag på att det inte blir nå heller. För jag måste upp supertidigt imorgon. Före fyra! Så jag måste försöka sova tidigt. Så barnen är ju säkert uppe lika länge som jag ikväll då.
Ingen rast å ingen ro.

Nu på morgonen så gjorde han sig och barnen klara. Gav visserligen min son frukost å. Medan jag gick ut med hunden. (som är min) När jag kommer in är alla klara. Kul. Frukost själv. igen. Som vanligt.
Sedan duschar han och gör alla klara. Jag och min son är kvar. De gick ut och skulle leta mask nu, inför fisketuren senare. Jag har fortfarande inte fått chansen att duscha och göra mig klar. Å det vet ju alla som har småbarn hur lätt det är med dem vakna.... man hinner inte. Vågar inte lämna han själv i lägenheten å springa runt. han är för busig för det. Så vi får väl se hur det går. Å kommer de hem innan jag är klar så blir det ett liv å tjat på barnen om varför vi inte kan gå snart. Å så kommer de gå i förväg så får jag komma sen. Så brukar det vara. De kan inte ens vänta tills jag satt på mig skorna när vi ska iväg. Då måste de ta hissen ner och vänta där nere, eller vid bilen. även om jag kommer 2 sekunder efter.. eftersom jag alltid är sist å få göra saker... då är man såklart inte klar samtidigt som de andra.

Satte han i sängen (spjälsäng) som tur var han ganska pömsig så det gick bra. Tror han vilade lite.. Så det gick bra. Dock inte alltid lika lätt...

Nu på eftermiddagen är barnen hos sin mamma en stund. Tänkte passa på å prata med han nu. får se hur det går.

Har väl pratat lite nu. Fått ur mig det mesta av det. Känns lite bättre. Får väl se hur det känns när barnen kommer nu snart å.
Vi får jobba på det. Han säger att det antagligen inte kommer bli så mycket annorlunda på ett tag. Eftersom vi bor på fel ställe. Att det emsta hänger på det. Vi får väl se. Han hittade en 4 i det området som var till salu. Jag sa det att den är precis i storlek. Som vi har nu typ. Å att jag inte vill köpa någon lägenhet då jag inte trivs i dem. Som jag gör nu. Vill ha gräsmatta ju.
Han sa att han tar tag i saker för att vi annars bara skulle sitta inne i lägenheten å barnen skulle krypa på väggarna typ. Att jag inte kommer med förslag. Då bestämmer han att de ska göra saker. Sa att sådant borde vi bestämma tillsammans. Komma överens om tillsammans. Inte att han bestämmer, pratar med barnen och sedan gör. Själva. Eller i bästa fall frågar om vi vill vara med. När allt redan är bestämt och klart. Då har det redan gått för långt ju..
Att det måste vara vi som bestämmer, inte barnen. Å att all min energi nu går åt till å passa min son så han inte gör så hans dotter skriker. Nuddar henne, kommer för nära, kramar henne, tar eller tittar på något av hennes saker, eller något hon vill ha som han rör... osv...

Jag hoppas han tog in och förstår hur jag känner det. Och gör något åt det. Å att han inte glömmer bort mig. Jag behöver ju oxå hans uppmärksamhet. behöver känna hans kärlek. Vi behöver kunna sitta ner och prata, trots att de är hemma. De måste kunna leka lite själva under den tiden.

Hittade en lägenhet som verkade jättemysig, tyckte han oxå, som ligger i området bredvid deras mamma bor, bara över järnvägen. Men det var ju på fel ställe. Så det gick ju inte ens å kolla på. Annars tyckte jag det skulle kännas bättre å hyra något däråt å se vad som händer. Inte köpa något bara för att det ligger på rätt ställe. Å sen kanske det inte funkar ändå för oss. Å så har jag lagt ut en massa massa pengar. Då blir det ju kaos riktigt. Då vore det bättre å hyra å se hur det blir. Sen fortsätta leta om vi kan köpa något där sen, när vi ser att det funkar bra liksom... men men...

Jag tycker det känns lite som att din man känner att han kämpar för att hålla näsan ovanför vattenytan samtidigt som han försöker skapa en framtiden som skulle fungera bättre än vardagen gör nu. Det gör att han handlar utan att tänka. Han handlar som att det finns två familjer i lägenheten, hans och din. Men kanske märker han det inte. Eftersom han är så fokuserad på att bara få allt att flyta.
Jag menar alltså att även om hans handlingar sårar dig så kanske han har svårt att se det eftersom han är så stressad. Jag kan förstå er båda.
Men det är just därför som ni måste backa och börja om från början. Varför kan inte han hyra den där 4:an som han gillade och så ligger på rätt ställe. Och du stanna kvar hos dig. Sedan kan ni börja pussla ihop ert liv. Det känns som att du är livrädd för att gå tillbaka. Det förstår jag, det är inte många som först flytta ihop och sedan isär utan att göra slut. Men försök att se detta på lite längre perspektiv. I längden är det det snabbaste sättet för er att få allt att fungera, tror jag.

4an som ligger på rätt ställe är bostadsrätt och den i fel område är hyres... tyvärr...

Tack för resten du skrev. det fick även mig att förstå lite bättre varför han gör som han gör. Å förstår ju liksom han oxå att han känner att han måste hålla barnen sysselsatta. Men.... han glömmer liksom bort mig och min son på vägen... även om han frågar om vi vill följa med...
Vi får jobba på det. Får se hur det blir nu... hoppas på bättre..