Vägra vv trots att barnen vill!

"Kan man vägra varannan vecka trots att barnen och pappan vill? Barnen är i skolåldern allihop. Har bott vv tills vi flyttade till annan ort och nu ska pappan flytta till samma ort och vill ha barnen vv igen, vilket barnen också vill. Hur förhindrar man detta? Klart barnen ska få träffa sin pappa också, men boendet är ju satt här enligt dom. Kommer domstolen att ändra domen bara för att pappan och barnen vill detta?"
- ni föräldrar har att bedöma vad som blir bäst för barnen och väga in deras egna åsikter i ert gemensamma beslut! Vad domstolen tidigare bestämt är av underorndad betydelse. Är ni vuxna överens så är det bara att träffa en ny överenskommelse.... när nu dessutom förhållandena är/blir förändrade.

Går pappan till domstol är det mycket möjligt att det blir hälftenboende igen... om han haft det innan, om han vill igen och har barnens stöd i det... Du måste ta ställning till vad som är barnens bästa!...

[/citat]

Anonym (Sandra) skrev 2009-06-29 18:02:21 följande:

De flesta barn klarar varannan vecka väldigt bra, bara så du vet. Alla vet att det är så.

Här har du en tråd du kan läsa om vuxna som tycker till om sin tillvaro som varannan veckasboende som barn.

www.flashback.info/showthread.php&page=2

hur går de . kommer du att vägra varannan vecka

Jag hoppas domstolen ändrar domen om barnen och pappan vill detta.

Har ni gemensam vårdnad ser jag det som osannolikt att du kan förhindra ett växelvis boende. Fadern kan vända sig till rätten med sina krav och det är mycket troligt att han kommer att få bifall därifrån. Som jag ser det är din enda möjlighet att ånyo flytta långt bort med barnen innan fadern hinner slå sig ner. Dock har du små möjligheter att få ett domstolsbeslut på enskilt eller starkt begränsat boende.

hur går de

Domstolen har uppenbarligen redan dömt boendet till TS, det skriver hon redan i trådstarten.

Han flyttade till annan ort, så jag slapp problemet!

stackars barn, jäkla gubbe å sätta förhoppningar i barnen.

oj vad synd om barnen

Endats läst TS

Va en bra mamma och ge barnen det dom vill.
Kanske blir det bökigt för dig en period, men det får du ta.
Klart det blir jobbigt för dig att inte träffa dom varje dag, men tänk på hur pappan skulle ha det. Tänk att få träffa dina barn en gång i månaden. Hur kan du begära att han ska klara av det längre?

Var glad att barnen och pappan vill vara med varandra. Det betyder att de har det bra där. Om du går emot barnen tror jag de kommer undra varför i framtiden och kanske även undra hur du kunde göra så.
De vill träffas mer och hur jobbigt det än måste kännas så va GLAD. Jag hoppas du kan se till barnens bästa (att få vara lika mycket med båda sina föräldrar)

Lycka till!

Stackars barn!!!
Usch vad hemska ni är båda två.

Han sa att han inte fick jobb på orten, så han hamnade 10 mil bort. Känns bra för då kan han träffa barnen utan att jag behöver släppa på boendet! Vinst för mig!

Ja, men inte för honom och barnen :(

Jag vet hur tufft det är att hitta jobb. Stackars honom som inte kunde få närmare....

men ser du inte till barnens bästa, alla behöver en pappa med

Usch hur kan man ens tänka så? Jag förstår att man tycker att det är jobbigt att behöva "lämna" bort sina barn, men i detta läget så ser ju du enbart till dig själv och inte till dina barns bästa. Här har ju barnen själva uttryckt en önskan om att få vara med sin pappa mer och det försöker du att sabotera?

Vinst för dig, men barnen har förlorat på walkover redan innan dom föddes genom att ha er som föräldrar.

Det var väl inge snällt skrivet.. men hur månag av oss har inte tänkte sådanna tankar... ibland när man har det tufft så är det svårt att hålla inne med sina känslor vad amn själv vill.
Tråden handlar inte enbart om vad barnen vill.. utan mammans känslor med. VIlken man ser här.

Jag har ofta tänkt att det bästa vore om barnens pappar kunde skita i sina barn så vi kunde få leva i lung och ro utan tvist hela tiden.. men barnen vill ha han.. och det är svårt att bara vara den snälla mamman som ska prata gott om någon man inte längre gillar. Mina känslor är inte alltid barnens bästa.. men jag är inte mer än människa.. tyvärr...
däremot kan jag försöka at mitt agerande blir barnens bästa... det lyckas inte heller alltid.

inge vet vad någon här gått igenom.. så det går inte att säga att barnen förlorat genom att ha dem som föräldrar...
i längden kanske barnen har det bättre med mamman om pappan inte var tillräckligt engagerad att komma barnen närmare.. ja inget vet nåt egentligen.

Mamman flyttade ju ifrån hans ort och tog barnen med sig tidigare. De tvistade i domstol 1.5 år innan hon fick bort honom då...

Så det här är inte bara tankar. Hon försöker ju arbeta bort honom hela tiden låter det som.

1 gång i månaden räcker hur tänker man då.. Dina barn behöver väl träffa sin pappa mer..