min 13 åriga dotter ska utredas för ADD efter sommaren, då hon visar rätt tydliga tecken på det, framförallt i skolan.
Söker nu tonårsföräldrar som gått igenom samma sak, undrar hur utredningen går till, hur ni motiverade Er tonåring att gå på utredningen, hur har det gått i skolan och hur var det innan diagnos, skillnaden, märker tonåringen själv nån skilland osv....massor av frågor - hoppas på många svar.
en smidig lösning som vi har nu med skolan då vår dotter alltid glömmer vilka läxor hon har, vilka böcker som hon skall ta med hem/till skolan, så hon är oftast utan rätt läroböcker, är att vi har fått dubbla uppsättningar skolböcker, en hemma och en på skolan.
I och med att lärarna nu vet att hon har böckerna på skolan, så kan de också pusha lite mer att hon letar efter dem, förut så sa hon alltid att hon inte hittade dem, även om de var i skåpet/väskan, för att leta är jobbigt...
skolan har också satt upp en elektronisk läxdagbok för vår dotter, där vi och hon kan gå in hemmifrån och se vad som skall göras - för oss räcker det inte att veta att de har t. ex. historieprov, vi måste få reda på exakt vilka sidor etc. då vår dotter inte har en susning.
sist men inte minst - läxhjälp! vi har skaffat läxhjälp som hjälper med läxan 2 dgr i veckan, toppen! vi slipper mycket skrik och bråk på kvällarna, vår dotter gör läxorna innan hon är trött, och vi kan koncentrera oss mer på att vara failj istället för att bara tjata - vilket är skönt för syskon och föräldrar också!
tack för alla svar, har inte varit här på ett tag nu när jag haft semester
I går var vi på BUP igen efter sommaren, vi har haft en ganska bra sommar, men nu komemr kraven från skolan krypande igen.
Men det som slår mig först är oviljan till skolan oavsett läxor eller inte....enligt henne är skolan det dummate påhitt som finns!! öhh....ja det spelar ignen roll hur många möten vi går på eller hur mycket skolan fixar för oss för att underlätta när hon helt enkelt skiter i det.... 
uttryck som: jag behöver inte gå i skolan för jag kan redan läsa, eller tror du jag tänker ställa mig upp prata som om det var nåt jä..a dagis eller "skolan är bara väredelös och alla lärare är dumma fula eller är bara där för att de gillar att tvinga barn göra saker de itne tycker är kul".....suck....är detta verkligen något som har med en ev diagnos att göra....
Hur som helst, bup ska göra ett WISC test på henne nästa vecka och jag ska på ett eget möte och berätta om henne.....
ja, man får ju inte glömma att de är "vanliga" tonåringa också, med allt va' det innebär - och jag tror att tonårstjejer (när de är jävliga) är snäppet värre än grabbar (jag ber redan alla föräldrar med tonårspojkar om ursäkt nu för mitt påstående )
Hej. Min dotter är också 13 år och fick i våras (tror jag det var) diagnosen ADD. Din beskrivning av din dotter låter som att jag kunnat skriva den själv :o)
Min dotter äter nu concerta för att kunna koncentrera sig bättre i skolan, hon tar den på morgonen och den håller i sig tills kvällningen. Tycker att den gjort skillnad om man ser till skolarbetet och hemma i vissa situationer. Tex så läser hon böcker nu på kvällarna, vilket hon aldrig gjort förut. Men i hennes humör och personlighet har jag inte märkt någon skillnad, fortfarande sur o vresig, glömsk....men det är väl helt enkelt HON, och hon är ju tonåring trots allt :o)
Utredningen gjordes på Hab, och hon får gå dit och kolla längd/viktkontroll/blodtryck för att kolla att hon mår bra med medicinen. Första veckorna kollade dom varje/varannan vecka men nu ska det väl vara kanske en gång i halvåret om inte jag eller hon känner att det behövs oftare.
Hoppas att det går bra för din dotter, fråga gärna om det är något du undrar över.
Nu har dottern gjort sina tester, jag och skolan har gjort skattningar och jag har varit på intervju, vi har träffat läkare och ja det har varit en himla massa besök...vi har inte varit på återgivning ännu, men jag pratade med pyskologen i tfn igår, och hon menade att dottern visar tydliga tecken på ADHD/ADD men att hon också hade en väldigt lågt resultat på Wisc testet som försvårar utredningen, det bli svårare att se om det beror på adhd eller låg begåvning 
.....vet inte hur jag ska tackla det här ännu....känns så tungt samtidigt som det känns bra att vi snart får svar.....och medicinering, ja det behöver vi disskutera enl psykolog
Skolan slog larm häromdagen att hon passerat gränsen för var skolan accepterar innan det blir åtgärder, nu blir det elevvårdskonferans, funderar om man kan be BUP vara med, det borde väl gå.....nån som vet?
Skolan vill se kopia på utredningen....är det bra eller dåligt, det var upp till mig sa psykolgen om jag gjodkänner det så var det ok....hjälp....hur vet man vad som är bäst....vill inte att min dotter ska hamna i onödigt fokus samtidigt så kankse det behövs för att hjälpa henne på bästa sätt hur vet man....ska ringa skolan nu....
på vildaungar.se kan du prata med andra föräldrar som gått igenom samma sak, där finns ett forum för föräldrar där man kan tipsa, rådfråga och dela erfarenheter med varandra.
Häromdagen var vi bup igen, den här gången var dotterns pappa med (vi är separerade sedan många år och han har ingen regelbunden kontakt med dottern, dock har vi gemensam vårdnad) han har inte vela vara delaktig innan, men när vi nu har alla svar och förstår vad hon behöver så VÄGRAR han henne medicin.....åhhhh.....känner mig tom nu.....allt jag kämpat för i ett år nu....visst vi kanske fixar det ändå, men skolans hjälp och men tydligare rutiner mm hemma osv men bup tror att hon är i stort behov av medicinering, då hon även har låga reslutat på begåvningstestet så blir det tuffare för henne att kompencera hennes add....suck....så uppgiven nu, ville bara skriva av mig lite ilska....
Min dotter som nu är snart 19 är har länge haft en massa problem, men ingen har egentligen tagit dem på allvar. Hon bor numera i Sverige, men sin skolgång har hon gjort i Finland. Då hon var 11 år dog hennes far och det var då som problemen sakta kom smygande. Som 13- åring (tror jag) tog hon en stor dos av min sömnmedicin och kom till psykvård i Helsingfors. Där gjordes en del undersökningar men inget kom fram annat än depression. Sen började skolan gå allt mer sämre. Orkeslöshet kallade hon det själv. Med det följde koncentrationsbesvär och glömska, från en minut till en annan kunde hon glömma vad hon skulle göra. Grundskolan klarade hon av i specialklass. sedan skulle hon gå ett nionde år i en folkhögskola, men det gick inte längre än några månader. Hon försökte sig också på att jobba med barn. där trivdes hon men orkade inte stiga upp på morgnarna. För litet över ett år sedan flyttade hon till sin pojkvän i Sverige och det har gått upp och ner med både arbete och hälsa. I våras blev hon så deprimerad att hon sökte läkarhjälp och nu började hennes problem tagas på allvar. <För några dagar sedan var hon på ett test och där fick hon veta att hon eventuellt har ADD . Det var en lättnad för mej som förälder att man äntligen kommer någonvart och för flickan att hon skall få hjälp för sina problem. Jag tror att sådana här "bokstavs"diagnoser tas mera på allvar i Sverige än här i Finland. I detta fall är jag tacksam över den svenska sjukvården. Skall åka över snart och hälsa på henne och då får jag ju se hur hon mår. Det är ju svårt att per telefon få en uppfattning om måendet.
Ser att tråden är ganska gammal. Hur har det gått för alla?
Jag står inför en utredning av min 13-årige son nu, mycket pekar på ADD.
Hej alla där ute !
MIn dotter fyller snart 11 år. hon har ingen ork till nått i livet om det inte är hon själv som kommer på nått som hon själv vill göra. Allt är tråkigt. hon vill aldrig vara med och delta. Vart är livsgnistan`?? inte ens kompisar vill hon leka med. I perioder låter jag henne vara och då kan hon sitta i soffan i flera timmar om dagen och inte ens säga "hej" när man kommer. hon lever inte samma liv som oss resten i familjen. Hon äter inte ens samma mat. det är bara gnäll. Jag vill att hon ska vara lycklig, leva och se framåt. hon är som en bakåtsträvare och offerkofta. Jag vill ha bort det. När hon är i skolan är hon jätte duktig. svårt att komma i håg läxor, och vad dom ska göra under veckan. skolan ser inte den tjej som jag beskriver. hon är något styrande i lek och kan bli riktigt sur om andra tar över eller säger emot. det ska gärna vara på hennes sätt.
iaf ... vad gör man åt livsgnistan? ang tv:en ... där har jag tatt bort tv dosan och begränsat tv tittande till kvällen kl 19.00
Dock inte hyper.
Oj, tappade bort den här tråden.
Atypisk autism är ett sidospår till den "vanliga" - enkelt uttryckt. Man uppfyller inte alla kriterier och man behöver inte vara i den där egna bubblan hela tiden eller ha svårt för kroppskontakt, åtsittande kläder, ljud, ljus och annat som kan störa "riktiga" autister. Dragen finns där, men i olika hög grad. *svammel* Vår son har rutiner och ritualer, allt ska helst ha en viss färg (men det kan variera) saker måste bli som han tänkt, annars rasar världen, han har små tics för sig och han sitter gärna och gungar i sin egen bubbla under samlingen på dagis t.ex. lite "Rainman" men han är högfungerande och älskar kramar o pussar - på sina villkor förstås.
Nu har min 16-åring fått nya tider för psykologutredning på BUP. Håll tummarna att den blir avklarad nu så vi kan gå vidare med ev. behandling.