Igångsättning, ni som vet - se hit!

jag har blivit igångsatt 2 ggr. Båda förlossningarna har varit väldigt långdragna och väldigt smärtsamma och båda slutade i akutsnitt... jag hade värkar i 56 timmar när första sonen kom och 29 timmar när 2an kom..
Så nej, det är inget jag rekomenderar en som är förlossningsrädd.

Jag blev igångsatt pga förlossningsrädsla med mitt andra barn. Hade inga bra minnen från första förlossningen och gick på aurora samtal under andra graviditeten. Igångsättningen var det bästa jag gjort!!! Fick en tidig eda så slummrade och sov mig igenom öppningsvärkarna. Tyckte att det var väldigt skönt att ha lite mer kontroll som jag fick genom igångsättningen!!

Håller inte med om att en igångsättning är bättre för sin förlossningsrädsla.

Jag var också väldigt rädd,mest för hur jag skulle klara smärtan. Man vet ju bara att ont kommer det definitivt göra!!
Jag gick på aurorasamtal hos en bm 2 ggr,hon var så himla go och förstående.
Rädslan försvann mer och mer,men nu blev jag igångsatt iaf 2 veckor innan bf(Pga av förstorat njurbäcken).

Nu gick min förlossning som ett maraton,på ca 5 timmar.Men det är inget jag kan rekomendera andra,för snacka om att inte ha kontroll. Hade max 30 sek mellan varje värk i 4 timmar..och det var intensivt och plågsamt!!Fick ju aldrig andas emellan.
Denna gång hoppas jag slippa igångsättning och få på vanligt vis istället. Vill bara säga att tänk efter innan ni önskar igångsättning(om de inte är av medicinska själ),de är inte en lättare förlossning!!

Jag skulle nog inte se igångsättning som någonting positivt om man är förlossningsrädd.

När jag blev igångsatt tog det 5 timmar från första känningsvärk tills flickan var ute.
Under förloppet så skakade jag så hela sängen flyttade sig, jag spydde massor och yrade.
(det gick för fort, kroppen hann helt enkelt inte med)
Jag minns inte mycket av den förlossningen, bara bitar.

2an startade naturligt, och var mycket mer behaglig.
Jag var "klar i huvudet" och även om den förlossningen också gick väldigt snabbt så fick jag aldrig samma symptom.

Hoppas verkligen på en naturlig förlossning denna gången.

Blev igångsatt, för jag gick över tiden 20 dagar!

Visst, om du är beredd på värkstormar som håller i sig 4 minuter, med 1 minut emellan, då kan jag rek igångsättning!

Lovar, det är INTE kul! Allt sker ju rent "mekaniskt" i kroppen! Om du har möjlighet, låt kroppen själv sköta det när det är dax.

Jag blev igångsatt när jag skulle föda mitt 3:e barn, jag bad om det då mina 2 första förlossningar gått relativt fort och jag ville inte föda barn hemma.

De började med att tå hål på hinnorna, hände inget så då blev det dropp. Efter att droppet sattes tog det 2,5-3 timmar innan dottern var född. Ja, värkarna gjorde mer ont än naturliga, när jag tyckte det blev för mycket bad jag om EDA vilket jag fick (var då öppen 6 cm). När EDAn precis börjat ge verkan så var det dags att krysta, 2 krystvärkar senare var det över.

För mig gick det smidigt inget jag ångrar, men skulle jag föda igen vet jag inte om jag skulle välja igångsättning igen, men jag tyckte jag hade ungefär samma kontroll kanske lite bättre pga att jag var på förlossningen hela tiden.

Jag gick på Aurorasamtal inför min första förlossning pga panikångest och kontrollbehov, blev igångsatt då vattnet gick utan att jag hade några värkar. Jag var då mogen på livmodertappen och den var öppen 2-3 cm vid igångsättning. Fick en prostaglandintablett insatt och sen var allt igång utan behov av nåt mer som värkstimulerande dropp eller dylikt. Jag hade en jättefin och kontrollerad förlossning och när jag var öppen 8 cm ville jag ha EDA som tog jättebra och hann precis bli smärtlindrad för att kunna gå på toaletten och kissa, känner då att barnet kommer och ställer mig på knä i sängen, efter 14 min krystvärkar föds min son, 5.5 timme efter igångsättningsstart!

Andra barnet ville jag ha en planerad igångsättning då jag var orolig att det skulle gå väldigt fort, alltså pga kontrollbehov igen! Gick på Aurorasamtal som kändes jättebra. From v.38+0 så var jag inne på förlossningen varannan dag för att kolla status på livmodertappen för att jag skulle vara mogen vid igångsättning, v.38+5 var jag öppen nästan 2 cm med bibehållen längd 2 cm och mjuk konsistens, blev då igångsatt med prostaglandin som förra gången men denna gång med en "Propess" som sattes in. Eftersom att jag var så nöjd med EDA:n första gången så sattes nu EDA:n direkt in i ryggen så att bedövningsmedlet skulle kunna fyllas på direkt när jag kände att jag ville det utan att behöva vänta på narkosläkaren och bli stressad över det. Jag fick värkar kl 19, var då öppen 3 cm, kl 21 är jag öppen 5 cm och andas lustgas, allt går bra och det börjar göra riktigt ont då BM tar hål på hinnorna, 21.10 läggs EDA:n då BM vill att jag tar den för att kunna slappna av mer (känner inte själv att jag vill ha den men går med på det). EDA:n ger ingen direkt smärtlindring men går upp för att gå på toaletten, då får jag första krystvärken på toa, BM får upp mig på knä i sängen och på andra krystvärken fångar hon min dotter i luften som kommer med en rasande fart! Kl 21.43 är hon ute, alltså 2 timmar och 45 min efter värkstart!

Mina förlossningar har varit enbart positiva, kontrollerade och enkla trots igångsättning. Jag har inte en enda sekund kännt av den panikångest eller rädsla som jag oroade mig så för innan....nu väntar jag nr 3 utan planerad igångsättning och hur det ska gå ska bli intressant

Måste bara fråga er som skrivt om negativa upplevelser av en igångsättning.. Tror ni att ni hjälper folk som är förlossningsrädda?

Det beror nog väldigt mycket på igångsättningsmetod samt hur mogen man är hur igångsättningen och värkarna upplevs. Värkstimulerande dropp ger ju "mekaniska" värkar men som i mitt fall så fick jag ju bara en hormondos och sen var ju värkarna mina "egna" och kom och gick som min kropp bestämde!

Det verkar vara en oerhörd skillnad mellan att bli igångsatt om man är mogen och om man inte är det. TS, skulle du bli beviljad igångsättning så skulle du förmodligen få gå på kontroller och bli igångsatt först när du är mogen.
Visst det kan bli intensivare värkarbete etc, men det är inte det man är rädd för om man vill ha en igångsättning, eller har jag fel? Jag är rädd för massor av saker, men smärtan är inte en av dem...

Jag var inte så rädd för själva smärtan utan för att inte ha kontroll, inte hinna in, att få panik, inte veta vilket sjukhus jag skulle till m.m....när jag väl var där och inne i värkarbetet så var smärtan nada problem, jag njöt för fulla muggar av stunden och att få föda barn då allt var sååååååååå lugnt och kontrollerat runt omkring mig!

Jag var inte mogen överhuvudtaget när de satte igång mig men allt gick kalas fick värkar som blev värre o värre så ja va helt förberedd.. underbar fl me andra ord=)denna grav e ca 3 veckor kvar o nu har slemmisen börjat ge sig så ja hoppas o tror på en naturlig start denna gång=)

Till SchumiFerrari!!

Jag vill bara dela med mig av mina erfarenheter av en igångsättning. Vill bara säga att det inte ibland är den enklaste/lättaste vägen. Vad är det för fel med det? Frågar man en fråga så vill man väl veta både positivt o negativt eller har jag fel?

Jag har fortfarande efter att ha fött flera barn förlossningsrädsla,jag tror det är något som aldrig försvinner.Men trots det så vet jag att alla förlossningar är olika.jag hör hellre sanningen än att folk ska ljuga.o personligen hjälpte inte min igånsättning mig men nu var det inte av den anledningen i heller...men aldrig mer en induktion.värsta jag varit med om.spricker hellre och går över tiden...