Me and my life

Äldre 29 Jul 11:10

28 svar

Svensk adopterad!

hej hej jag är en adopterad tjej i från sverige ..
mitt namn är marie och är 20 år blir 21 i nov.
har en dotter på 9månader..
jag har idag en jätte bra kontakt me min biologiska mamma och syskon.. men min biologiska pappa vill inte ha med mig att göra.. han har jag inte hört något ifrån på 6 år.. =(

Funderar på att söka upp honom igen för att berätta att han faktiskt har blivit morfar.. han hade ju lovat mig att vi skulle ha mailkontakt.. men den bröt han ju = ( han tyckte att jag aldrig hörde av mig.. men jag skrev varje dag till honom!! Fick aldrig något svar!..

Så kanske skulle gå till FB och få hans adress och skriva ett fysisktbrev istället..

Angla

Äldre 30 Jul 10:52

#11

Me and my life skrev 2009-07-30 10:41:35 följande:

hahaha... laggt dom känslomässiga banden åt sidan jaha.. men hade han gjort det hade han inte tänkt på mig varje gång jag fyller år.. undra hur jag har det.. undrat hur de går för mig o en massa annat..

Lät inte så först men ja ok då har han väl inte det då

JackAnneli

Äldre 30 Jul 10:54

#12

jag kan tänka mig eller i alle fall försöka förstå dig. Men varför blev du adopterad? Det finns ju en anledning och där med har dina bio föräldrar en gång avsagt sig att va tex pappa till dig. Du vällväll inte ha en påtvingad relatoin med han? för det verkar det bli i så fall.

Me and my life

Äldre 30 Jul 10:57

#13

JackAnneli skrev 2009-07-30 10:54:01 följande:

jag kan tänka mig eller i alle fall försöka förstå dig. Men varför blev du adopterad? Det finns ju en anledning och där med har dina bio föräldrar en gång avsagt sig att va tex pappa till dig. Du vällväll inte ha en påtvingad relatoin med han? för det verkar det bli i så fall.

ne de är inte de det kommer bli... de enda jag begär av honom är att han kan faktiskt hålla kontakten via mail eller brev.... och så skulle jag tycka de va kul om han träffa sitt barnbarn.. tror att de kommer låta lite annorlunda sen.. för han vet inte att han har blivit morfar..

linjes

Äldre 30 Jul 11:38

#14

Me and my life skrev 2009-07-30 10:40:15 följande:

du vet inte själv hur de känns att först ha kontakt med din biologiska pappa och sedan helt plötsligt så pang tar han bort sin mail vilket va den enda kontakt jag fick ha med honom.. fick inte hälsa på honom ute på stan, inte något... du tror att de är så lätt att bo i samma stad som sin biologiska pappa eller?? ska kontakta honom så han får veta och säga att de vore ju kul om han kanske ville ses någon gång för att få träffa sitt barnbarn.. på de viset får han uppleva det han missade me mej..

Jag har en dotter som är bortadopterad av sin biopappa,så jag är nog rätt insatt

Ethi

Äldre 30 Jul 13:39

#15

Som adopterad har man rätt att få veta allt som finns dokumenterat om sitt fall. Det är en sak. Man har alltså rätt att få veta vem ens biologiska föräldrar och ev. släkt är, om det finns dokumenterat. Man har däremot ingen som helst rätt till att varken få träffa biologiska föräldrar eller den biologiska släkten eftersom man inte längre tillhör varken dem eller den. Om de och man själv_vill_ så kan man förstås göra det, men man har inga rättigheter! Precis som man inte har några skyldigheter. Det är ju liksom därför barn adopteras bort...

De enda som du har rättigheter och skyldigheter mot och som har rättigheter och skyldigheter mot dig, är dina nu riktiga föräldrar, dvs dina adoptivföräldrar.

Me and my life skrev 2009-07-30 10:42:57 följande:

tsss. du har faktiskt fel i det... jag har pratat med den som hjälpte mig att få kontakt me min biologiska pappa om att hitta släkten och säger han att jag har rätt till det så är det ju så också..

Me and my life

Äldre 30 Jul 13:42

#16

Ethi skrev 2009-07-30 13:39:38 följande:

Som adopterad har man rätt att få veta allt som finns dokumenterat om sitt fall. Det är en sak. Man har alltså rätt att få veta vem ens biologiska föräldrar och ev. släkt är, om det finns dokumenterat. Man har däremot ingen som helst rätt till att varken få träffa biologiska föräldrar eller den biologiska släkten eftersom man inte längre tillhör varken dem eller den. Om de och man själv_vill_ så kan man förstås göra det, men man har inga rättigheter! Precis som man inte har några skyldigheter. Det är ju liksom därför barn adopteras bort... De enda som du har rättigheter och skyldigheter mot och som har rättigheter och skyldigheter mot dig, är dina nu riktiga föräldrar, dvs dina adoptivföräldrar. Me and my life skrev 2009-07-30 10:42:57 följande:

de där skulle du inte ha sagt..
mina adoptivföräldrar visst dom är mina föräldrar... men dom kommer ALDRIG kunna bli mina RIKTIGA föräldrar..thats it..

Angla

Äldre 30 Jul 13:46

#17

Me and my life skrev 2009-07-30 13:42:13 följande:

de där skulle du inte ha sagt..mina adoptivföräldrar visst dom är mina föräldrar... men dom kommer ALDRIG kunna bli mina RIKTIGA föräldrar..thats it..

Tror bara Ethi menade riktiga som i juridiska för det är de oavsätt vad du känner innför dem eller vad de gjort/inte gjort. Det känns som att du inte förstår/accepterar innebörden av adoptionen.

Me and my life

Äldre 30 Jul 13:51

#18

Angla skrev 2009-07-30 13:46:26 följande:

Me and my life skrev 2009-07-30 13:42:13 följande: Tror bara Ethi menade riktiga som i juridiska för det är de oavsätt vad du känner innför dem eller vad de gjort/inte gjort. Det känns som att du inte förstår/accepterar innebörden av adoptionen.

jo då de gör jag...
men jag säger att jag har två mammor och en pappa och två mormödrar

min biologiska pappa har varit en skitstövel.. men jag vill ändå att han ska få chansen att träffa sitt barnbarn.. för de är ju trots allt det de är.. och så skicka med ett kort.. ska bara ta mig till FB sen blir de att skriva ett fysiskt brev till honom om hur ja har de nu...

Ethi

Äldre 30 Jul 13:57

#19

Varför skulle jag inte ha sagt det? Det ÄR ju så. De är de enda riktiga föräldrar du har, och de enda som har rättigheter och skyldigheter gentemot dig och du mot dem.

Jag menar inte att vara elak... Men det är faktiskt så. Låt din biologiska pappa vara ifred! Han har för länge sedan genom aktiva handlingar visat att han inte vill och/eller kanvara en aktiv far eller i förlängningen en aktiv morfar. Han vill och/eller kan faktiskt inte vara pappa överhuvudtaget! Därför fick du en ny pappa och i förlängningen en ny morfar till ditt barn. Det är klart att man aldrig _glömmer_ eller slutar att fundera över ett barn man en gång satt till världen - men varför överskölja honom med en massa krav som inte ens är hans? Och det ÄR det inte. Han är inte din pappa längre. Det är inte _honom_ du ska ställa krav på, det är din pappa du ska göra det med!

Me and my life skrev 2009-07-30 13:42:13 följande:

de där skulle du inte ha sagt..mina adoptivföräldrar visst dom är mina föräldrar... men dom kommer ALDRIG kunna bli mina RIKTIGA föräldrar..thats it..

Me and my life

Äldre 30 Jul 14:00

#20

Ethi skrev 2009-07-30 13:57:48 följande:

Varför skulle jag inte ha sagt det? Det ÄR ju så. De är de enda riktiga föräldrar du har, och de enda som har rättigheter och skyldigheter gentemot dig och du mot dem. Jag menar inte att vara elak... Men det är faktiskt så. Låt din biologiska pappa vara ifred! Han har för länge sedan genom aktiva handlingar visat att han inte vill och/eller kanvara en aktiv far eller i förlängningen en aktiv morfar. Han vill och/eller kan faktiskt inte vara pappa överhuvudtaget! Därför fick du en ny pappa och i förlängningen en ny morfar till ditt barn. Det är klart att man aldrig _glömmer_ eller slutar att fundera över ett barn man en gång satt till världen - men varför överskölja honom med en massa krav som inte ens är hans? Och det ÄR det inte. Han är inte din pappa längre. Det är inte _honom_ du ska ställa krav på, det är din pappa du ska göra det med! Me and my life skrev 2009-07-30 13:42:13 följande:

orka snacka med någon som bara vill trycka ner och få andra att må dåligt!

Ethi

Äldre 30 Jul 14:02

#21

Me and my life skrev 2009-07-30 13:51:19 följande:

men jag vill ändå att han ska få chansen att träffa sitt barnbarn.. för de är ju trots allt det de är..

Rent biologiskt ja, men enbart rent biologiskt. Skulle du känna samma driv att hitta din biologiska pappa för att han ska få "sitt barnbarn", om din mamma berättat att du blivit till genom en anonym spermadonator?

Ethi

Äldre 30 Jul 14:04

#22

Jo, det är ju det jag vill... Det är därför jag skriver saker som "Jag menar inte att vara elak"...

Jag vill inte trycka ned dig eller få dig att må dåligt, men det är ju sanningen? Sanningen ser ut så här!

Me and my life skrev 2009-07-30 14:00:03 följande:

orka snacka med någon som bara vill trycka ner och få andra att må dåligt!

Angla

Äldre 30 Jul 14:05

#23

Me and my life skrev 2009-07-30 14:00:03 följande:

orka snacka med någon som bara vill trycka ner och få andra att må dåligt!

Jag kan lova dig att Ethi inte vill vara elak och trycka ner!

Jag får känslan av att du nystar i fel ände. Att du istället för att jaga din biologiska pappa borde jaga dina egna tankar och känslor runt adoptionen.

linjes

Äldre 30 Jul 14:15

#24

Me and my life skrev 2009-07-30 14:00:03 följande:

orka snacka med någon som bara vill trycka ner och få andra att må dåligt!

Dax att växa upp? Läser du ens vad folk skriver eller är du så inställd på att alla är emot dig?

Det finns hjälp att få,föreslår att du börjar i terapi för att få ordning på dina känslor

Penapöna

Äldre 31 Jul 10:36

#25

Skriv ett brev till honom och skicka med kort på din dotter (och dig). Skriv hur han kan kontakta dig när och om han vill. Men låt det vara sen. Låt din biologiska pappa vara ifred. Respektera att han inte vill ha kontakt med dig om han inte hör av sig. Han har ändå tagit beslutet att adoptera bort dig.

Var nöjd med att du har kontakt med din biologiska mamma och syskon.

Det är faktiskt en grej att fundera på hur någon har det och en annan att man verkligen vill veta och tar reda på det. Tex funderar jag ibland på hur mina ex har det, speciellt på deras födelsedagar men jag nöjer mig med att tänka på dem ibland, jag hör inte av mig till dem. Självklart kommer du alltid finnas med i din biologiska pappas tankar ibland, men jag tror han accepterade tanken på att aldrig ha med dig att göra när han adopterade bort dig och är nog nöjd med det beslut han tog då. Träng dig inte på honom. Jobba själv med känslan över att vara adopterad.

Milkina cerka

Äldre 4 Aug 02:30

#26

Me and my life skrev 2009-07-30 13:42:13 följande:

de där skulle du inte ha sagt..mina adoptivföräldrar visst dom är mina föräldrar... men dom kommer ALDRIG kunna bli mina RIKTIGA föräldrar..thats it..

Förstår hur du tänker.
Du får gärna inboxa mig om du vill "prata" om detta.

Tror ingen av de som skrivit ovan menar att såra, men det är skillnad på att vara A-f ä r ä l d e r och A-b a r n, som du och jag.
Man tänker olika o. behoven är heller inte de samma.

HimlenÄrOskyldigtBlå

Äldre 4 Aug 15:46

#27

Håller med Spomenka. Ngn som inte är adopterad kommer aldrig förstå de känslorna som man kan ha som adopterad. Att adoptera ett barn själv gör en inte till en expert på hur du ska må och förväntas tycka om dina a.föräldrar och bioföräldrar. Jag har aldrig känt som du gentemot mina a.föräldrar men alla är olika och agerar utifrån det. Har en vän som känner precis som du. Hon har dock inte heller kontakt med sin bio.fam, du har i alla fall kontakt med din A.mamma och det är ju i alla fall bra :) Har du pratat med henne om dina känslor gentemot din pappa?
Hon kanske kan hjälpa dej att få upp kontakten igen eller har de inte ngn kontakt själva? Dock kan jag hålla med om att det är din biologiska pappa som har sista ordet oavsett va du vill. Han valde ju bort dej av ngn anledning och vill han inte ha kontakt med dej är det han som bestämmer. Jag förstår hur hårt det måste kännas att bli bortvald igen men det är ngt du måste acceptera. Kanske du mår bättre av att prata med ngn mer än här på fl? Svaren kommer ju mest från de som själva adopterar och som inte är speciellt insatta och tycker själva att de är de självklara föräldrarna till sina adoptivbarn. Hoppas du skriver och berättar hur du bestämmer dej för att göra!

*kram*

VNmamma

Äldre 4 Aug 19:34

#28

"Svaren kommer ju mest från de som själva adopterar och som inte är speciellt insatta ..."

Trots detta svarar de flesta ungefär på samma sätt som du.

Jag tror inte man behöver vara adopterad för att förstå hur ont det kan göra att bli bortvald gång på gång. Men precis som du säger är det något man måste acceptera - om det inte finns några framkomliga vägar.

HimlenÄrOskyldigtBlå skrev 2009-08-04 15:46:35 följande:

Håller med Spomenka. Ngn som inte är adopterad kommer aldrig förstå de känslorna som man kan ha som adopterad. Att adoptera ett barn själv gör en inte till en expert på hur du ska må och förväntas tycka om dina a.föräldrar och bioföräldrar. Jag har aldrig känt som du gentemot mina a.föräldrar men alla är olika och agerar utifrån det. Har en vän som känner precis som du. Hon har dock inte heller kontakt med sin bio.fam, du har i alla fall kontakt med din A.mamma och det är ju i alla fall bra :) Har du pratat med henne om dina känslor gentemot din pappa? Hon kanske kan hjälpa dej att få upp kontakten igen eller har de inte ngn kontakt själva? Dock kan jag hålla med om att det är din biologiska pappa som har sista ordet oavsett va du vill. Han valde ju bort dej av ngn anledning och vill han inte ha kontakt med dej är det han som bestämmer. Jag förstår hur hårt det måste kännas att bli bortvald igen men det är ngt du måste acceptera. Kanske du mår bättre av att prata med ngn mer än här på fl? Svaren kommer ju mest från de som själva adopterar och som inte är speciellt insatta och tycker själva att de är de självklara föräldrarna till sina adoptivbarn. Hoppas du skriver och berättar hur du bestämmer dej för att göra! *kram*

Svensk adopterad!

INNEHÅLL