Hur ser ni på er roll som bonusmamma?

Du är o kan aldrig bli pojkens mamma men du kan vara en kvinnlig vuxen förebild o trygghet för honom. Det är vad jag försöker vara till mina 5 bonusar

Hej du.
När jag träffade min sambo var hans dotter 9 år. Efter tidigare erfarenhet av bonusbarn bestämde jag mig för att vara en trygg vuxen i barnets liv. Eftersom min bonusdotter har 2 toppenföräldrar lägger jag mig aldrig i hennes fostran utan jag finns där i vått & torrt, lyssnar, kramar,skjutsar, hittar på saker mm mm

I början kunde jag ibland känna en gnutta svartsjuka mot dottern eftersom jag alltid ( & naturligtvis) kom i andra hand men med tiden försvann den känslan.

Jag tror man ska försöka stoppa i nuet, lära känna barnet här & idag då växer relationen sakta men säkert fram.

Efter ett par år tillsammans såg jag min bonusdotter som en alldeles självklar familjemedlem, visst har vi haft ett par duster men de har löst sig smidigt genom att jag upplyst om vad som gäller i huset & lämnat över uppförandebiten till hennes pappa.

När vår son föddes & dottern kom till BB för att träffa honom så gav jag bebis till pappan, tog henne i famnen & berättade för henne att jag älskar henne innerligt & att hon har samma plats i familjen som alla vi andra & jag lovade henne att aldrig behandla dem olika eller sätta den ena före den andra.

För lite sedan berättade hon att hon minns den stunden med värme & att hon ansåg att jag hållt mitt löfte med råge
Då kom glädjetårarna...

Vilken bekräftelse! Härligt!

Det blev visst lite fel i förra inlägget!

Hur kan du ställa upp på så mycket men ändå inte lägga dig i fostran? Jag har svårt att acceptera att jag i princip bara har skyldigheter och inga rättigheter mot mitt bonusbarn. Om vi ska kunna leva ihop som en familj så måste jag få "lägga mig i". Jag vill vara delaktig i regler, fostran - ja allt som rör mitt bonusbarn som är en del av min familj.

Självklart måste man vara delaktig i uppfostran om barnen lever i samma hem som du.
Precis som lärare är i skolan eller chefen på ditt jobb.

Här är det jag o gubben som (tillsammans med barnen till viss del) bestämmer vad som gäller och det är oxå vi gemensamt som försöker lära barnen vad som krävs i livet, samhället mm = uppfostran!!

I vår familj har både han o jag 3 bonusbarn som bor heltid hos oss plus en gemensam och det är inte alltid en lätt balansgång. Man måste kunna vara ärlig mot sig själv o maken. Jag har sagt ifrån när jag tycker nåt känns orättvist eller fel och det gör han med.

Emmli 84 skrev 2009-08-04 10:04:46 följande:

Eftersom jag höll mig lite i bakgrunden innan vi flyttade ihop & bara försökte lära känna dottern så hade jag en fin relation med henne innan vi skulle dela hem.
Jag har aldrig sett det som skyldigheter, jag älskar tösen & självklart bestämmer sambon & jag vilka regler som gäller här i vårt hus. De gånger hon t ex inte plockat undan efter sig, svarat dumt eller liknande har jag så klart sagt ifrån.

Nu har min sambo, jag & mamman en väldigt bra relation & kan prata om allt därför har jag aldrig behövt "lägga mig i". Hade hon bott här mest så hade jag såklart velat vara delaktig i hennes fostran på ett annat sätt.

För mig är hon enbart en underbar familjemedlem som jag inte skulle velat vara utan. Jag försöker alltid göra det bästa av situationer & se fördelar framför nackdelar. Visst kan det vara svårt om man inte drar jämt med sin bonus men för oss har det fungerat fint.

Kanske är den fina realtionen mellan er alla tre "föräldrar" som gör att du känner så till skillnad från mig. Hans biomamma vill inte under några omständigheter har kontakt med mig och då blir allt väldigt jobbigt. Jag får be min sambo berätta för henne vad fröknarna på dagis berättade för mig eller vad det nu kan vara. Det blir liksom så många steg och relationen mellan oss "föräldrar" är ansträngd och jobbig. Det påverkar förstås mig i att tycka att jag mest har skyldigheter och inga rättigheter. Ibland har jag styvsonen hemma ganska mycket själv när sambon jobbar och då önskar jag att jag skulle kunna ringa/skriva på msn till mamman och fråga t.ex. när han bajsade sist (som är ett stort bekymmer för oss för att det inte fungerar som det ska), om det är något speciellt som har sagts på dagis som vi bör veta inför morgondagens lämning m.m. Jag saknar verkligen att ha en bra relation med henne.

Emmli 84 skrev 2009-08-05 09:54:50 följande:

Har ni honom varannan vecka då?
Tycker du ska ta din sambo i kragen & be honom prata med sitt ex. Hon får skärpa sig & kunna hålla en trevlig ton mot dig så ni kan ha kontakt angående barnet.
Det blir ju bara idiotiskt att din sambo ska rusa runt som nån budbärare mellan er.
Ni behöver ju inte tycka om varandra, bara kunna prata om det nödvändiga.

Hoppas det blir bättre för er!

Precis, hon behöver verkligen inte älska mig men jag tycker att vi ska kunna ha en god relation som vuxna människor. Jag är inte alls intresserad av att överta hennes roll som mamma, jag är bara en extra vuxen i pojkens liv som vill att det ska fungera bra för alla. Min och sambons realtion skulle bli avsevärt bättre också om han slapp budbärarrollen.

Ja, vi har honom varannan vecka.

Jag har varit bonusmamma till min sambos son sedan han var ungefär 2 år. Han är nu 6 år.
Jag har hela tiden velat om att jag inte kan vara hans mamma, eftersom han har en biomamma som han bor hos varannan vecka.
I vårat hem gäller mina o sambon regler lika mycket, det spelar ingen roll vem sonen (Bus) frågar.. men han gör såklart som alla barn gör, frågar den föräldern som han vet kanske har det svar som han vill höra.. (haha) I fostransdelen så har jag lika mycket att säga till om som Bus pappa. Vi delar på det ansvaret och det har vi alltid gjort.
Bus mamma är däremot orolig att jag ska försöka ta hennes plats, men jag finns här för Bus skull och det är klart han säger "fel" ibland o kallar mej mamma, och det är sånt som barn måste få göra tycker jag.

Nu ska vi få ett syskon till Bus i april 2010 och han vet inget än eftersom jag inte anser att han behöver veta nått än.. men han har pratat i minst ett år att han vill ha en lillasyster eller lillebror och hållit mej om magen (senast en vecka sen) o sagt att han hoppas att det finns en bäbis där inne.

Biomamman vet inget än heller.. jag vet inte när man ska berätta d heller men, d visar sig..
Nu kom ja bort lite från trådämnet, men som ja skrev ovan så tycker jag att man gör som man tycker.. men blir man inte insläppt helt så tror ja aldrig att man kan känna sig som en hel familj tillsammans m bonusbarnet/n.

Sola lugnt!!

Åh vad trevligt med ett litet syskon! Hur är din och bonusmamman relation? Pratar ni med varandra? Kan ni sköta byten eller måste pappan göra det? Jag skulle så gärna vilja ha en bättre relation till biomamman men jag vet inte hur jag ska gå tillväga. Jag vill inte heller ta hennes plats, den tanken har aldrig slagit mig men jag tror hon är orolig för det. Varför kan hon inte se mig som en tillgång i hennes sons liv? Kanske lätt för mig att säga som inte har egna barn och ingen bonusförälder att konkurera med.

jag och min man har bott tillsammans många år nu och tillsammans har vi 2 pojkar 11 månaders och en 2 åring, min man har en dotter på 6 år. I våras flyttade hon till oss på heltid från att ha bott heltid hos sin mamma och bara varit hos oss på semester. Det har helt klart varit en stor omställning. Hon är inte van att ha syskon så bara det blev en stor grej för henne men vi har under sommaren hittat våra platser. Eftersom hon bor hos oss på heltid och jag är föräldreldig med de andra barnen och haft henne hemma med mig på heltid så lägger jag mig absolut i henne uppfostran. Såklart är det min man och hennes mamma som sköter de stora bitarna men det dagliga som att hon uppför sig, städar upp efter sig osv tar ju jag. Jag vet ju vad min man tycker är viktigt och vi behandlar alla barnen lika. jag har inte så mycket kontakt med hennes mamma utan den sköter mest min man men jag tycker inte att den relation jag och hennes mamma har är dålig utan vi pratas vi när vi behöver. Däremot lägger jag mig inte i allt utan låter min man och mamman sköta det.

jag är oxå bonusmamma fast åt en 3 årig flicka, dom har delad vårdnad så vi har flickan varannan helg men innan så hade jag å min sambo henne på heltid. Om man ska berätta om sig själv så kände jag mig obekväm, jag gillar hans dotter men jag vill heller inte tränga mig på för mkt. jag kände mig obekväm när hon en dag kallade mig för mamma, jag menar jag har lärt henne en hel del innan den biologiska bärjade ta ansvar, jag tar hand om barnet, säger vad som är rätt å fel, jag behandlar typ henne som om jag vore en mamma fast vi kallar mig vid namn. Hon skall även veta att fast att jag inte är hennes mamma så har även jag något att säga till om när hon befinner sig i vårt hem. Jag vill liksom inte att en 3 årig unge ska bestämma över mig om ni förstår. Jag å min sambo planerar även barn fick ett missfall tidigare i år men försöker fortfarande, visst man är rädd att glömma men jag tror inte det och att särbehandla dom gör man ju tror jag. den ene klarar sig ju själv å den andre behöver hjälp med allt. hade jag haft ett barn med min sambo, då e det vårat, jag är mamman å det är en självklarhet att jag vill ägna mig åt mitt biologiska barn men även min bonusdotter ska få vara delaktig med, att hjälpa till att ge den mat å leka med mera det är nog nått dom nöjer sig med men hon har även sina biologiska föräldrar som redan har gett och fortfarande ger henne den uppmärksamhet hon behöver, det är en självklarhet att jag vill ägna tid åt en bebis som är min och hans. Jag tycker att jag låter elak e egoistisk och fasen vet vad,  men han tog de lugnt å sa att han förstå å de e juh bra. jag har inte fått till de så rätt som jag tänker men jag hoppas att ni som läser förstå mig på det sättet jag försöker säga.

fast att man ibland kan säga te på skarpen eller vad som helst, dom hatar dig inte, kanske för stunden men man vet att dom älskar en, fast att jag kommer att ägna mig mycket åt vårat barn kommer det även finnas tid till en annan, hon är älskad av mig men huvudsaken är att hon/han är älskad av dom närmsta och de e av sina föräldrar

bebbe 09 - hur emanr du med att dom närmaste är flickan föräldrar? Hon bor mer dej o sin pappa, det är väl klart att du är en av de nämaste.. Jag skulle ALDRIG välja bort min sambos son även nu när vi ska ha ett "eget" barn. Han blir stortebror och en stolt sådan, jag blir lite upprört över ditt tankesätt, men vi är väl alla olika.

Emmli 84 skrev 2009-08-07 17:07:37 följande:

Emmli 84 - Min relation till biomamman är "sådär". hon beter sig så dumt mot min sambo och det som hon säger är det som gäller.. tror hon. nu är det en jobbig situation och tvistel är påväg till rätten, för hon har brytit många löften, dels med semestrar (vi bokade semester denna vecka men fick inte hem sonen som det var bestämt). Så nu är det krig kan man säga..
Tidigare, i lugnare perioder så har jag kunnat hämta o lämna, men ofta görs det på dagis tråkigt nog. Hon är falsk och säger en sak en dag, men sen ändrar hon planeringen helt själv. Det är jobbigt för sonen oxå, för hon använder honom med utfrågningar och så.. Det är klart att en sexåring säger det som mamma vill höra när hon säger saker som att "åh, ja kommer längta så mkt efter dej och jag kommer vara så själv nu när du åker till pappa" osv.. hon har sagt det framför oss och vi stod som två fågelholkar.. snacka om att ge det lilla barnet dåligt samvete... Det skulle jag aldrig göra, skulle aldrig dra in honom och använda honom för att vinna något. inte genom att ge dåligt samvete.
Varför hon inte ser dej, Emmli 84, som en tillgång är nog för att hon ser dej som ett hot, för tänk om barnet skulle tycka om dej mer eller vilja vara med dej?? Det skulle ju knäcka mamman.. så är det iaf hos oss..
Mamman tror att jag ska ta hennes plats, det har hon även skrikit åt mej när vi hämtade sonen för ett år sedan "Du ska inte tro att han älskar dej, han älskar mej och jag älskar honom, det är min son och ja hoppas att ni får egna barn så ni inte har tid med sonen, för då vill han bara va hos mej" Då sa sonen till biomamma "hej då mamma.. vi ska åka nu.." Han blev helt skrämd av henne.. under vissa "svårare" tider har jag inte vatt med o hämtat honom efter detta.. för ja tycker i första hand synd om sonen om hon beter sig så här.. men det är biomamman i ett nötskal "tyck synd om mej och stanna med mej.. då får du den här leksaken" osv..

Oj va långt d blev.. Men skönt att få dela med sig lite.. har inte gjort d innan..