Hej! Jag har bf 29/8 med mitt andra barn. Hade en ganska jobbig förlossning första gången och ju mer det närmar sej nu desto oroligare blir jag. Hade en hel natt med jobbiga förvärkar i söndags och de gör ju inte direkt att jag ser fram emot förlossningen mer... hur ska jag göra för att se fram emot min förlossning istället för att bli rädd vid varje sammandragning att det ska dra igång på riktigt?
tänk på det liv som kommer ut=)
Jo det gör jag ju så klart men det hjälper liksom inte mot själva förlossningsrädslan...
Måste man se fram emot förlossningen då? Jag har BF 10/9 och har inte alls lust att föda barn igen eftersom min förra förlossning var jobbig och jag nu är orolig för att det ska bli lika illa eller värre den här gången. Men ändå önskar jag att bebisen ville komma ut redan nu så att jag slapp gå här och oroa mig och må dåligt. Ut måste ju ungen och jag vill inte göra kejsarsnitt så då finns det bara ett sätt, även om jag inte ser fram emot det. Förra förlossningen var som sagt jobbig men ändå var all smärta som bortblåst när jag fick upp bebisen på bröstet och jag hoppas att jag kommer att känna likadant den här gången även fast jag har så mycket ångest nu innan.
Hej!
Hade också en tuff förlossning med första barnet det tog 27 timmarn allt som allt med jobbiga pinvärkar och ingen sömn på två nätter men ändå klara jag det, väntar nu min andra pojke och har bf den 26/8 är också jätte nervös och orolig att det ska bli ännu en utdragen och lång förlossning men tänker också som så har jag klarat 27 timmar så ska jag klara mindre eller tom mer, men som tröst får vi tänka att det brukar ju gå lättare med andra barnet sägs det i alla fall.
Just nu längtar jag bara att det ska starta så man kan få h a sin lilla bebbe hos sig. Allt kommer gå bra ska du se, försök tänka positivt även om det är svårt emellanåt.
Fint namn förresten heter min pojke med./Emma
Jag hade det jobbigt när första barnet föddes, själva värkarbetet var rätt ok, men jag sprack massor och förlorade 2,3 liter blod. Dessutom blev jag inte rätt behandlad när de sydde mm. Fick gå till Aurorabm för att våga bli gravid igen och när jag blev gravid gick jag på flera samtal. Man gjorde upp en förlossningsplan och den följdes till punkt och pricka när andra barnet föddes!
Mitt tips är att skriva ett förlossningsbrev där du beskriver vad som var jobbigt förra gången och hur du vill att det ska hanteras den här gången.
TEx satte man eda-katetern direkt och aktiverade den när jag behövde den. Det fanns färdiga ordinationer på läkemedel för att minska blödningen mm så att bm inte behövde söka läkaren där och då.
Min andra förlossning var jättebra! Snabbare och med mindre komplikationer! Blev sydd med sex stygn bara och blödde bara 12 dl!!! (för mig är det bara! )
Andra gången brukar som sagt bli bättre - jag gick från 14 timmar med värkar varannan minut (hela tiden) till mindre än 5 timmar andra gången. Mycket smidigare! Hade mycket mer energi över efter förlossningen och mådde fint! Så skönt att faktiskt kunna njuta av barnet på en gång, i stället för att bara vilja sova!
Lycka till - det går säkert fint för dig! Men håller med om att du gott kan skriva ett brev och berätta hur du har det och vad du önskar.
Det finns en kvinna inom oss alla, urkvinnan. Hon vet precis hur man föder barn om man bara låter henne jobba och arbeta åt oss. Vi har fött barn i urminnes tider, det är bara att följa med och välkomna varje värk. För varje plågsam värk är du en närmare att träffa ditt underbara barn. Det låter säkert flummigt, men för mig var det dessa tankar som fick mig att klara av min första förlossning för snart 8 veckor sen. För mig var det en magisk upplevelse att föda barn. Ont gjorde det, så ont att jag inte trodde jag skulle se mogondagens ljus. 13 timmars värkarbete, varav krystvärkar i 2 timmar. Men oj vad häfigt när lillkillen väl komm ut och man fick upp det lilla livet på magen. Eller liten och liten, 4300 gramm ändå! Jag vet ej om det kan vara till nån tröst för er som är rädda, men försök! Det fixar ni tjejer!
jag tänker mycket på förestående förlossningen, har bf 25/8 så det drar ihop sig nu. med första barnet tog det lång tid, mycket strul flera veckor innan och sen var jag så slut att jag bara hade dödsångest och det hela slutade med sugklocka efter nära 40 timmar. det enda rådet som jag kan ge dig är att läsa om förlossningen och prata om det. förbered dig noga med avslappningsövningar, läs om dyktekniken, hitta olika sätt att varva ner och känna lugnet. acceptera att förra förlossningen gick skitdåligt och att du ändå gjorde ditt bästa, och se denna förlossning som att du har en ny chans till revansch. gör allt du kan för att detta ska bli en suverän upplevelse istället för att vara beredd på att återuppleva förra förlossningen. jag tycker att just dyktekniken hjälpt mig med förvärkarna, istället för att spänna mig och bli rädd gör jag precis tvärtom och bara säckar ihop och tänker att jag kan inte göra något åt det så det är lika bra att bara acceptera och slappna av. tänk även att förvärken går över, den kommer inte att hålla på resten av ditt liv utan du vet ju att den håller på i högst nån minut och sen är den borta igen.
ett tips kan vara att kolla klockan hur länge förvärkarna sitter i. säg att de i snitt håller i sig en minut, när du sen får en till kan du se på klockan att snart är den över när du ser sekundvisaren flytta sig. då får du mer konkret se att den faktiskt går över istället för att abstrakt tänka att den snart är över.
det mesta kommer att handla om vilken inställning du själv har till det hela, om du intalar dig att du gör ditt bästa och det här ska gå bra så har du betydligt större chans att det faktiskt går bra och blir en positiv upplevelse istället för tvärtom 
Kontroll - lista det du tyckte fungerade på första förlossningen och se till att förbereda så att du kan få mer av det nu. Lista det du inte tyckte fungerade och tänk ut hur du ska handskas med det om det uppstår! Du kan!
Tridde: Exakt hur fungerar den här dyktekniken?
Tridde: tack!
Jag har två ganska så jobbiga förlossningar bakom mig, den första slutade i akut snitt och den andra höll på i 30 timmar och slutade också på operation (dock inte i snitt)
Men jag måste säga, att jag ser framemot min tredje förlossning!
Den skall inte sluta på operation (okej, jag kan ju knappast bestämma det men ändå)
Jag vill gärna tro, att det kommer att gå lättare.
Miosmamma> hoppas du får nytta av den, jag tycker faktiskt att den redan gör skillnad eftersom jag har en taktik åtminstone tills värkarna sätter igång och det känns lite som en trygghet