förstår inte mina behov.......
För att göra en kort beskrivning av problemet vi har jag och min man....
Vi har tre barn. Inga som kan avlasta oss. Sjuka gamla föräldrar. Vår yngsta e 4 månader och jag har kanske varit ute 30 min till affären som längst som ensamtid under dessa månader. Babyn vägrar flaskan och vill bara ammas. Min man tycker jag e tjatig som ber honom om hjälp med städning. Han e tröt säger han jämt. Han jobbar heltid. Jag har fått två "sovmornar" på dessa månaderna. Han har varit ute en gång och kört med vagnan så jag kunnat vila. Han jobbar obekväm arbetstid och mycket helg och kvällsarbete. Sover till10 för han e så trött som får pendla ett par timmar per dag så han orkar inget före arbetstis. JAG HAR FÅTT TA MYCKET KONFLIKTER SJÄLV MED BARNEN NÄRHAN INTE ÄR HEMMA.
HANSÄGER BARA JAG KLAGAR ALDRIG PÅ DIG OM DU INTE GÖR NÅGOT SÅ DÅ BEHÖVER DU INTE KLAGA PÅ MIG. jAG SOVER CA 3-4TIMMAR PER NATT.
Jag e helt slut...... försöker förklara för honom att jag behöver avlastning...
e skilsmässa vår enda utväg? Vi gick ett par samtal i terapi för ca 10 år sedan och det sa han att han inte var pig gpå att gör afler gånger
Börjar även bli nojig om han träffat nån ny tjej på jobb...säkert pga av mitt utmattning...