Vår 4 åriga dotter spelar över totalt när våra föräldrar kommer på besök. Orkar därför inte besök längre. Hur ska vi tackla detta?
Vi har en flicka på 4,5 år och en pojke på 1,5 år. Under 3 års tid var då vår dotter det enda barnbarnet på båda våra föräldrars sidor. Hon är därmed van att vara i centrum av mor och farföräldrar. Relationen mellan henne och hennes lillebror har alltid varit förvånadsvärt bra och vi har inte märkt av någon jätteförändring i hennes beteende gentemot oss sen lillebror kom.
Däremot har hon det senaste året blivit väldigt "jobbig" när våra föräldrar kommer på besök (bor i samma stad och besöker oss några gånger/vecka). Hon spelar över totalt. "Fjantar" runt, springer, hoppar, skriker och pratar. Ingen av oss andra vuxna kan prata överhuvudtaget. Vi stoppar henne, ser henne i ögonen och ber henne lugna sig. Gång på gång. Detta har blivit så oerhört jobbigt att jag och min sambo bara längtar tills de ska åka hem igen.
Ibland då min sambo jobbat och jag varit själv med barnen och någon av mor- eller farföräldrarna ring och frågat om de kan komma har jag inte orkat. Har alltså hänt att jag sagt nej med motiveringen att jag helt enkelt inte orkar besök när jag varit trött och ensam med barnen. De har börjat med att de går in med henne på hennes rum. Tex farmor läser bok i lugn oro med henne så vi andra får prata och träffa farfar. Men de gånger som bara en kommit åt gången har de då gjort på samma sätt att de går iväg in med storasyster för att ge henne uppmärksamhet. Men detta tycker både vi och dem är lite tråkigt. De vill ju träffa lillebror och oss också och inte bara sitta inne i hennes rum. Hon har även ensamma stunder/dagar då de gör grejer med henne utan oss.
Som sagt detta har blivit så jobbigt att vi ibland undviker besök av våra föräldrar eller längtar tills de ska åka. Så fort de åkt blir hon lugn och sig själv lik igen. Vi funderar nu på om våra föräldrar också ska börja säga till henne allt mer. Känns som att de inte hjälper när vi biter ifrån och försöker lugna henne. De gånger de sagt till lite försiktigt har hon blivit ledsen.
Har du något råd till oss?
Hur ska vi hantera detta?
Känns som att vi är desperata nu och mycket ledsna över detta......