Syskon eller halvsyskon?! Ska man rätta barnet?

Adoptivbarn har väl också föräldrar?!

Afganer har väl också föräldrar?

?

Visst, rent genetiskt är inte min dotter helsyster med sina storasyskon eftersom de har olika pappa.
Och detsamma för adoptivbarn - de har andra födelseföräldrar än de syskon de eventuellt har osv.
Jag VET det. Men varför lägga en värdering i det till mina barn?
JAg ser dem som syskon, rakt av, även fast jag är fullt medveten om att de rent genetiskt sett är "halv"syskon.
Jag vet fakta, men jag förstår inte varför jag måste dela upp "världen" så?
Mina "bonusbarn" har en mamma som är adopterad. Har de då ingen mormor och morfar här i Sverige för att de inte är mammans biologiska föräldrar?
De VET att mamman är adopterad. De vet att mormor och morfar inte är biologiska föräldrar, men de ÄR i känslan deras mormor och morfar.
Så är det. Med eller utan fakta

Hej alla ni som hjälpt mig i detta ämne!



Vi har nu berättat för lilla tjejen, och hon blev sååå glad att hon skulle få en LILLEBROR!!

Och våra hjärtan lättade när hon berättade för svärfar att hon skulle få en lillebror osv.....häääärligt!

Dock har vi inte tagit reda på kön än (tidigt ännu), men hon säger att hon vet att det är en kille, haha!
Så vi kör på det tills den lilla vill titta ut!

Så åter igen, tack alla ni!!
När det blev verklighet för lilltjejen så blev det ett "syskon" ändå!
Yes!!

Jag har aldrig fattat varför en del tycker att det är så stor skillnad på hel- och halvsyskon. Jag har 4 "helsystrar" och en "halvbror". Jag älskar dem allihop precis lika mycket och det känns som om jag inte skulle klara mig utan någon av dem.
Mina systrar känns inte mer som mina syskon än min bror!

De är allihop mina syskon helt enkelt. Jag använder aldrig ordet halvsyskon.

Oj, vad du svamlar! Jag tror inte jag har sett dess like förut här på familjeliv.

Jag måste få säga en sak. Min tjej har låtsas syskon hos sin pappa, alltså hans sambos barn, inga biologiska kopplingar. men de lever i hop med mitt barn och är en stor del av min dotters liv och jag vet hur viktigt det är för henne. Både hon och jag kallar dem för hennes syskon. För henne känns det som om de var det. Det är väl ändå viktigast.

Precis!

Håller med dig!
När jag va liten så bodde det en kille här hos oss. O allt efter att åren gick så blev vi syskon, utan att dela något som helst DNA.
Än idag, över 10 år sedan han flyttade, ser jag honom fortfarande som en bror. O hans dotter är min sons kusin.
Skulle min son nån gång få ett "halvsyskon" så blir det hans syster/bror utan nåt halv framför.

Till TS: Håller med som några andra har skrivit. Att när hon säger att det blir halv så är det kan man kalla det för liksom hennes syster på mammans sida. Sen tror jag att när den väl är född o hon bor varannan vecka hos er, kommer hon att se den som sitt syskon o inget annat.

Har bara läst ts...

Jag är i samma sits, men mitt bonus är bara 4 och hon säger syskon om bebben i min mage. Jag skulle definitivt rätta henne till att säga samma sak om båda syskonen... Man vill ju inte att den ska känna mindre samhörighet till ert barn!

Så jag tycker absolut ni ska rätta henne.

Tack så mycket! :)

Känns skönt att höra att det är fler som dels har det som jag (vi) och även som tänker som jag. =)

Nu gick det ju väldigt bra när vi berättade för henne att hon skulle få ett syskon, då blev reaktionen direkt att "Jag ska få en lillebror", inte en halvbror/låtsasbror/plastbror eller något så dumt.

Så vi får se om det håller i sig även sen, och resten av livet.
(Och även om det blir en tjej...hehe..)