• Pernellis

    Nästan bara gråter...

    Vi vill ha hjälp och råd för hur vi ska göra med vår snart 4 åriga son. Förrut så tyckte vi att han var relativt glad jämt, visst att han blev sur när han inte fick som han ville, men nu så gråter han nästan jämt och ofta innan han änns har hunnit fråga om han får nåt och ibland så frågar han inte änns utan bara gör och är det då nåt han gjort som han inte får så blir det total kaos när vi säger ifrån... Det har gjort våran tillvaro till en väldigt gnällig och gråtig tillvaro som tär på en väldigt mycket.. Så fort han inte får som han vill så börjar han skrika och gråta nästan ohäjdbart och detta har nog hållt på sen förr förra terminen på dagis, det som är mäst jobbigt just nu är nog att han inte lyssnar på vad vi säger och sätter man sig ner med honom då och försöker prata med honom så kan han inte se på oss utan försöker att komma därifrån för att slippa lyssna. Det har visserligen hänt en del den senaste tiden, i juni förra året så flyttade vi till villa och i Juli samma år så föddes hans lillasyster. Innan vi flyttade så bodde vi i en tvåa och delade sovrum och nu när vi bor i villa så har han eget sovrum. Han har sedan vi flyttade haft svårt att sova och väcker oss otaliga gånger om nätterna med att han gråter och ropar efter oftast pappa och nästan jämt när han kommer in till vår son så är han okontakt bar och bara sitter och gråter och fortsätter ropa efter pappa. Kan detta bero på att han inte känner sig trygg i sitt rum? Vi funderar på att låta hans nu 13 månader gamla lillasyster få börja sova i egen säng inne hos honom, kan det kanske hjälpa?? Men som sagt hur ska vi göra med hans ständiga gnäll och gråt vid varje motgång han får??? Hur tröstar vi och hur stöttar vi???


    Stolt mamma till Lukas f/d 041001, Robin f 050909 och Ronja 080726
  • Svar på tråden Nästan bara gråter...
  • Pernellis

    Buffar lite..

    Snälla ge mig ett svar.


    Stolt mamma till Lukas f/d 041001, Robin f 050909 och Ronja 080726
  • Barnpsykologen

    Hej, din son är i en ålder då han har börjat förstå hur saker hänger ihop. Minnet är bättre och han kan bättre hålla i minnet vad det är han vill uppnå.  Det kan uppfattas som att han blir mer envis och det kan leda till maktkamper. Han börjar också bli mer själständigt och utforskandet av världen avancerar. Han förstår mer av normer och krav och blir också känsligare för misslyckanden.
    Du skriver att det en del förändringar som också lett till att det ställts nya ktav på honom. Du nämner att sova i eget rum, bli storebror osv. Även på dagis kan kraven ha ökat. Om hans känsla blir att han inte gör rätt, att ni blir arga och att han inte duger, så kan detta leda till att han känner skuld. Ett sätt att hantera skulden är att bli aggresiv och det kan yttra sig i exempelvis trots , gnällighet.
    Att anpassa kraven till hans förmåga, så att han lyckas med det ni begär är en bra utgångspunkt. Målet är att han ska känna sig stolt. Jämför inte med andra barn!
    När det gäller nattgråten och att han inte är kontaktbar, kan det handla om att han inte är riktigt vaken. Läs gärna vad jag skrivit om nattskräck.
    Försök att fylla honom med känslor av att han kan och är kapabel. Ge honom uppgifter som han kan gå stolt ur. Att sätta gränser ska ni naturligtvis fortsätta med.

    Lycka till

  • Pernellis

    Ang frågan om vi ska låta lillasyster flytta in i hans rum, kan det hjälpa mot hans nattskräck eller kan det bli värre??? När tror du att det kan vara lämpligt för dom att sova i samma rum?? Ska vi vänta tills sonen är lite mer "stabil" i sitt humör eller kan vi prova redan nu??

    Tacksam för svar


    Stolt mamma till Lukas f/d 041001, Robin f 050909 och Ronja 080726
Svar på tråden Nästan bara gråter...