Har ni delad eller egen ekonomi före/efter barnet kommit?

Vi har delade konton men kör ändå lite efter principen allt ditt är mitt. Dvs den som har penagar betalar. Oftast är det så att sambon står för de fasta räkningar med jag betalar för mat, kläder, pressenter, saker till huset m.m. Nu tex håller vi på att renovera och jag har lagt ca 50-55 000 kr på renoveringen medan min sambo bara lagt några hundralappar. Å andra sidan kommer jag vara förädraledig ett tag nu å då kommer sambon få hjälpa till med en del av de saker som jag normalt sett betalat för (detta för att vi ska kunna dra ut på föräldraledigheten så mycket som möjligt).

Vi hade separata konton innan och delade allt rakt av. Vi var väldigt "rättvist lagda" och ville inte ha gemensam ekonomi när vi var unga och flyttade ihop som 19-åringar. Men då var vi studenter med samma inkomst, så det blev aldrig några stora skillnader.

När vi började planera barn skaffade vi ett gemensamt konto och bestämde att vi skulle ha "månadspeng" istället. Då kunde man själv spara och handla som man ville utan att den andre blev sur. Jag älskar att köpa hobbyprylar och min man köper gärna datagrejer så det skulle inte kännas bra att ha totalt gemensam ekonomi. Man vill inte behöva be om lov att köpa vissa saker.

Nu ser vi som så att vi delar på barn, hushåll och ekonomi. Vi hjälps åt solidariskt. Så såg vi det inte innan. Då var vi ju inte gifta, hade barn och visste om vi ville leva tillsammans. Men nu delar vi på vår situation och delar givetvis på pengarna (förutom den månadspeng som vi för över till resp. eget konto varje månad).

vi har ett gemensamt konto där vi bägge för in pengar på. När jag varit mammaledig får jag betydligt lägre i fp och då för jag över mindre, och nu gör vi tvärtom då han är hemma. Vi räknar så att vi bägge får lika mycket pegnar kvar på egna konton att bränna på vad vi vill. Så några tusen var varje månad att spara eller bränna medan resten går in på gemensamma kontot till lägenhet och mat och annat som köps till familjen.

Jag tycker det är viktigt att man som tjej står på sig i denna fråga så jag hoppas du TS kan göra det. Det är oerhört slitsamt att leva i ett förhållande när man itne har råd att göra något som ens partner har. Och skaffar man barn och vill att ens partner ska vara hemma, då måste man enligt mig vara beredd på att dela med sig av sin lön, som arbetande partner. Hoppas du kan argumentera för din sak enligt alla tips du fått här. Annars får du helt enkelt skaffa ett heltidsjobb och lämna barnet hemma med pappan. SÅ kan han få leva skralt själv. Du förlorar ju inte bara nu på detta utan också i pensionsväg och framtida lön om du går hemma länge medan han jobbar eller gör karriär.

Vi har haft det lätt för oss eftersom vi tjänar ungefär lika mycket, har samma typ av jobb, bra arbetsgivare och har delat föräldraledigheten på hälften. Förstår om det är svårare när det inte är så.

Innan barnen delade vi på gemensamma utgifter. När vi är föräldralediga har vi lagt ihop inkomster efter allt är betalt och delat på två.
Den här föräldraledigheten la vi även in mina csn-lån, han har inga.

Har bara positiva erfarenheter av att dela ekonomin, vi kan göra roliga saker ihop på lika villkor och vi minskar friktionen i förhållandet.

Vi har även en reseplanering tillsammans varje år där vi går igenom om vi vill resa någonstans under året och gör upp en sparplan för detta. Vi försöker att åka på något eget varje år också, till exempel en weekendresa med kompisar.

När vi båda börjar jobba igen så får vi se hur vi gör.

Vi har fortfarande delvis delad ekonomi trots att vi både har barn och är gifta. Vi delar självklart på mat, räkningar, lån osv, sätter över pengar på olika konton varje månad men det som blir över på resp. lönekonto gör man vad man vill med vilket funkar perfekt för oss då vi har olika intressen och prioriterar olika.

Vi har alltid haft gemensam ekonomi sen vi flyttade ihop. Jag brukar lite skämtsamt säga att hans pengar är mina pengar och mina pengar är också mina pengar.

Min sambo får ut ca 10-15 000 kr mer än mig varje månad oc h vi jobbar båda heltid och det skulle ju vara hel sjukt om han kunde leva loppan medans jag inte skulle ha några pengar alls kvar efter alla gemensamma räkningar. Vi har våra egna konton men delar ändå på allt. Ett gemensamt sparkonto som båda har tillgång till. Har jag inga pengar på mitt konto så betalar ju han förstårs även om det är nått till mig... För varför skulle inte jag få köpa ett par byxor om jag behöver ett par bara för att pengarna på mitt konto är slut när sambon har flera 1000 kr på sitt konto... Vi har ett barn tillsammans och ett på väg och vi vill ju att dem ska se oss som en familj som gör gemensamma beslut.

Vi har kompisar som har delad ekonomi trots gemensamma barn och det verkar ju bara krångligt och onödigt. De är lixom inte överens om vad som ska köpas eller inte och det blir mycket tjafs.

Vi har delad ekonomi. Min sambo får när vi båda jobbar ut ca 10'000kr mer än jag i lön.. (jag jobbade bara 75% dock, men..) Dvs. han har rejält mkt mer i inkomst än jag, han har även oerhört mkt större summor sparade pengar.

Vi har delad ekonomi även nu när vi fått barn för 1,5månad sedan.

Dock betalar han om vi äter ute, och när vi ibland unnar oss saker och han kan stå för vissa småsaker för att jag ska ha råd gott och att vara hemma med FP.

Men jag klarar mig bra på min FP, vi lever i hyreslägenhet och prioriterar inte att bo dyrt eller ha dyr bil, höga lån, eller så.. Vi sparar hellre, och reser och unnar oss andra saker med kontanter och sparade pengar. Det är ljuvligt! Jag har aldrig sparat pengar i hela mitt liv innan jag träffade honom (för 3,5 år sen)..!!

När vi ska resa (3 månader) ska han ta ut FP och då lever vi helt på hans FP är tanken faktiskt.. Så det blir första gången jag ska "leva" på honom.. knepig känsla, men känns ändå helt okej då pengarna kommer från "staten" liksom om du förstår.. Annars gillar jag inte den känslan.. vill klara mig själv..

Vi funderar däremot på att köpa bil (kombi) och då ha den gemensamt (det har vi ej nu, det är hans bil och vi delar endast på bensinen - allt annat står han för själv).. Men då erbjöd han sig faktiskt att betala skatt, försäkring, osv på den under hela hösten nu för att jag ska ha mer pengar kvar i fickan. Så betalar vi gemensamt nästa år eller så när jag har lite mer pengar igen. Ingen skillnad för honom, han betalar ju på en bil redan idag så det blir ju bara en ANNAN bil så att säga...

innan vi fick barn hade vi delad ekonomi, och betalade 50/50 av räkningar etc.

efter vi fick barn har vi gemensam ekonomi, fast ändå egna pengar. Dvs vi lägger alla pengar som kommer in i en hög, och alla pengar som ska ut i en annan. Dessutom sätter vi in 5000/månad till mat + div hushållskostnader på ett gemensamt konto dit vi båda har Visa-kort anslutna. Det som blir över delar vi på 50/50 (efter ev gemensamt sparande). De pengarna får man ha som egna "fickpengar" på sitt eget privata konto med eget kort. På så vis kan man shoppa och hitta på vad man vill när man vill och hushålla med sina egna pengar utan att hålla koll på hur mkt den andre gör av med. Men är pengarna slut så är de - det är ju lika för båda. Men det går ju ingen nöd på ngn eftersom allt som man behöver är betalt redan ändå, mat, bensin etc etc.

Vi har det ungefär som ni med den skillnaden att vi betalar procentuellt efter vad vi tjänar.

Exv när jag var föräldraledig så betalade maken 60% och jag 40% (exempelvärden) av gemensamma kostnader (inklusive bilen som står på maken då vi bara har en bil). Jag får barnbidraget och betalar sparande och huvuddelen av kläderna till sonen, maken betalar ibland.
Sen är det så att om någon av oss har slut på pengar en månad så betalar den andre.

Innan vi fick barn så delade vi våra gemensamma kostnader rakt av, men då hade vi ungefär samma nettoinkomst. Det blev lite snedfördelning i och med att vi var föräldraledig och senare har skillnade i lön blivit lite större så då har den procentuella fördelningen varit mer rättvis.

Innan vi fick barn så hade vi delad ekonomi. D.v.s. vi räknade ut vad allt kostade som var gemensamt (hyra, el, bredband, sätta in pengar på icakortet) och delade på den summan. Våra privata räkningar (mobil, fackavgift m.m.) betalade vi själva. Sen kunde man "få" pengar om den ena hade slut på pengar, men det var principen.

När vi fick barn så skaffade vi ett gemensamt konto, så nu är alla pengar gemensamma. Det bygger dock på att vi pratar om våra utgifter innan vi gör av med pengar (eller iaf alla större utgifter, samt de som kommer ofta). Vi har gjort valet att skaffa barn gemensamt, att leva tillsammans och att inte låta vårat barn börja på dagis så tidigt. Det har gjort att jag ett tag levde på vårdnadsbidrag (3000/månad) medans min sambo jobbade och därmed fick ut 10.000 mer i månaden. Med delad ekonomi hade vi aldrig kunnat göra så.

Dock så kräver delad ekonomi mer av en som par. Man måste kommunicera mer och dela varandras värderingar om vad som är viktigt. Man måste oxå låta den andra få ta av de gemensamma pengarna till något som är viktigt för den men inte för den andre (t.ex. dataspel, fika på stan, snus/cigg, smink o.s.v.)

Vi har alltid haft gemensam ekonomi. Skaffade gemensama konton efter en månad. Betalar alla räkningar, maten och allt "kul" tillsammans. Är det något större dyrare nån av oss vill köpa så kollar vi bara med den andra. Har alltid funkat för oss. Innan vi skaffade barn så tjänade vi ungefär lika mycket, men nu får jag ju mycket mindre men det är ändå lika mycket mina pengar som det är hans.

Vi har allt gemensamt.
Har visserligen varsitt lönekonto, men sen flyttas "alla" pengar till gemensamma konton.
Vi har i princip alltid haft gemensamt, sen första veckan... typ.
Känns så mycket enklare att ha det så.... (för oss i allafall)

Vi har alltid haft gemensam ekonomi - allt går i en "hög" s a s. Vi har aldrig bråkat om pengar, faktiskt så det har funkat bra hittills.

Alla pengar är våra pengar och alla utgifter är våra utgifter. Så har vi kört nästan från början, då han tjänade bra mycket mer än mig men idag tjänar jag mer än honom så vad spelar det för roll?? Nä så länge vi bott under samma tak har vi haft så och det är över 11 år nu så det funkar galant.

5 barns mamma!!