HJälp med trotsig och bråkig 3-åring

sen tror jag att om du skaffar något som hon får som beröm.. här har vi kular och varsin glasburk.

Men en treåring kan ha svårt att förstå det med kulor, kanske något annat som hon kan se att hon får när hon gör nåt bra, såg på tv de hade konstblomor som barnet fick när de gjorde nåt bra.
Då ser hon att hon får det när hon gjort nåt bra sen så nåt hon sparkar lillasyster igen så åker en bort.

en gång i veckan räknar man kostblommorna och har en belöning tex tidning godis minimjukisdjur eller vad de vill ha för nåt.

bonnieloveskim-du har skrivit jättebra råd. Tar till mej lite där också och försöker spara det i bakhuvudet när sonen spårar ur...

bonnie:
Bra tips
Ja kulor lär ju inte fungera då hon ska stoppa i munnen
Och så lär det ligga kulor runt hela golven så lillasyster få rtag i dem.
Men plastblommomr var ju en finfin idé

Vet inte riktigt varför hon lägger sej, sätter sej, ställer sej på lillasyster heller.
De kastar sej iofs huller om buller på varandra på dagis när de ligger på madrasser och kuddar på golvet och busar.
Kanske hon försöker busa likadant med lillasyster.
Inte förstår att lillasyster är för liten för sådana lekar.
Vill ju inte ignorera heller för lillasyster gör ju illa sej, så jag måste ju säga ifrån.

Tycker det är så hmla svårt att behärska mej
Att försöka avleda henne på något vis.
Men ska verkligen bätra mej, för min och för deras skull

Har inte läst alla svar. Men jag tror det är väldigt viktigt att du gör saker bara med 3 åringen. Kan du skaffa nån barnvakt som tar hand om den minsta? Verkar som det är ren och skär svartsjuka från din 3 åring...

Svartsjuka kan det nog bottna i.
Det har jag funderat på länge.
Eftersom hon är på dagis om dagarna och sen när hon kommer hem så vill hon nog ha mer uppmärksamhet av oss än vad hon får.
Och genom att bråka med lillasyster så får hon ju upmärksamhet..

Finns nog en hel del svar till varför hon gör som hon gör.

Jag brukar göra mycket med henne.
Vi går ut på lekplatser, hon får följa med mej och handla, vi brukar leka med playdough, bygga lego.
Visst, ibland kommer lillasyster och vill leka hon med, med legot...

Sambon kan ju ha lillasyster hos sej i datarummet medan jag leker med storasyster.
Kan ju säga att jag inte är så värst duktig på att leka med någon av dem längre stunder hehe
Och äldsta är så rolös och vill göra flera saker, och det orkar jag inte med ofta.
Vi sitter och ritar sen ska hon helt plötsligt leka med deg, sen ska hon hoppa på studsmatan, sen vill hon iväg och handla..
Det är liksom inget som hon kan sitta länge med att göra

Jag har nog oxå haft svårt att behärska mig... nu kan jag visa att jag e sur över deras dåligt beteende och ta bort en kula ur deras burk och känna att ni fick de...haha... behöver inte göra så mycket mer egentligen mer än det.
De fattar gott å val vad kulorna innebär.
Och  jag tror nog att plastblommor eller liknande är så pass stora att barnet ser det mycket tydligare än kulorna.

kom på att man kan ju ta piprensare och göra egna roliga saker av och sticka ner i en egen vas eller färgat glas eller så.. och böja åt olika håll det kan ju vara roligt att när man har många så kan man få leka med dem med och bölja dem och limma dem på papper.. har man inte så många så blir det inte så mycket pyssel tyvärr.. tror jag ska ordna nåt sånt liknanade själv..

Man kan köpa billiga pysselset på öb och de kan göra sig förtjänta av hela setet genom att vara snälla få bit för bit *ler*

då kan man känna att man inte behöver be´härska sig så mycket när de inte betett sig man tar hemt enkelt bort en sak för dem.. det känns nog mer för barnet än vad vi tror,  som ser att de förlorar det roliga.

Men om du har svårt att behärska dig så kan du säga förlåt, även mamma kan taqppa humöret iblnad.. kanske förlorar du en sak då ur din vad, burk eller skål... som kanske hon kan få chansen att få.

jag har sagt att tömmer de kukburken så köper jag hem en hemkörningspizza den dagen den tar slut!

Min äldsta e ju lite större så han fattar ju mer, men en treåring fattar om man lägger det på deras nivå.

Jag är helt säker på att ändrar du dig så kommer hon att ändra sig med.
Det är ju faktiskt det svåaraste med barnuppfostarn att vi kan aldrig ändra barnen utan deras beteende bottnar i hur vi är som vuxna. De är liksom en spegel av hur vi är mot dem.

mycket svårt att ta till sig att det faktikst är sant men du kommer aldrig lyckas med att förändra din dotter om inte du ändrar dig först.
och när du har ändrat dig kommer du nogg liksom jag stå där och undra vad som hände med ditt bråkiga barn det bara försvann vips över en dag men i själva verken har förändraingen skett långsamt från bådas sida men DU var den som tog steget.

Då har du inget som är svartsjuka heller.

jag har 4 barn... är ensamstående och när jag fick senaste barnet efter separeationen hade jag övat en hel del på detta och jag märkte ingen svartsjuka eller så.. hade bara trots vid ett enda tillfälle på ett av barnen och det var när jag skulle hämta på dagis för han visste att jag kommer fortsätta ge han uppmärksahet då för jag kunde inte lämna han kvar där utan var tvungen att klä på han, men det slutade han med sen med.

Ta en penna och ett papper och sätt ett streck för varje nej du säger under en hel dag.
Sen kan man undra om alla verkligen var nödvändiga?

Ja ibland funderar jag på att filma mej en hel dag för att sedan se hur dåligt jag uppför mej
Det blir ju en hel del nej både från min och sambons sida.

Och jag vet "barn gör inte som du säger utan som du själv gör"

Hoppas verkligen vi kommer sluta upp med alla våra dumheter.
Förlåt säger jag till henne om jag tycker jag betett mej väldigt dumt.
Sen kan jag verka dum i hennes ögon när jag säger nej till något hon inte får göra.
"Dumma mamma".
Men det tar jag, hon får kalla mej dum då. Det är ju något hon tycker att jag är, men som jag inte är enligt mej

bonnieloveskim: Jätte bra råd,skaverkligen försöka prova det du har skrivit.

Lia76: Hej!
Vi sitter i samma sits här hemma, har en 10 mån dotter och en snart 3-årig son.
Sonen beter sig på exakt samma sätt som din stora dotter gör mot sin lillasyster.
Han är så otroligt hårdhänt mot lillasyster. Så fort jag vänder ryggen om så är han där och knuffar henne, puttar, drar i benen, drar i hennes huvud....och jag blir såååå arg!!!
Och då blir det ju att man säger NEEEJ!! Du får inte!! Gå upp på ditt rum!!! Osv osv....men kanske att man ska försöka göra som Bonnieloveskim skriver, inte lägga så stor vikt vid det utan bara säga att gör så här i stället...
Jag byter mer än gärna råd med dig om du märker att något funkar....för jag känner mig inte som en bra mamma just nu, och en förändring måste ske.
Förstår att det ligger mycket trots i detta beteende oxå,mycket "prova på", vad händer omjag gör så här??? Och sen att de stora kräver mera uppmärksamhet än vad man kanske ger dem.
Försöker ändå sära på barnen och göra saker med sonen på annat håll,så att han ska få egen tid, men det funkar ju bra när man är borta, men så fort vikommer hem så är han på henne igen.
Hoppas att det löser sig hos er.
Och som sagt, vore roligt att byta råd!

Vad skönt att hitta en tråd som denna för då inser man att man inte är ensam! Har en snart 3-årig son och en dotter på 9 månader och här är situationen precis likadan, och det känns som att det bara blir värre och värre hela tiden.

Jag försöker redan använda många av de råd som bonnieloveskim ger, som att ge uppmärksamhet för det som är positivt och inte så mycket det negativa och att vända det så att man säger "ja" istället för "nej" osv, men tyvärr är det långt ifrån alltid som det hjälper. Så snart min son har sovit bara lite lite för lite, eller inte har ätit ordentligt så brukar det bli katastrof. Då ballar han ur direkt.

Igår hade vi en riktig sådan katastrofdag. Sonen var som speedad hela dagen och bara galltjöt och sprang omkring och kastade grejer och gav sig på lillasyster omvartannat. Jag försökte verkligen ignorera att han höll på som han gjorde och försökte avleda med diverse lugna aktiviteter men fram emot eftermiddagen gick det bara inte längre och när han skallade lillasyster (med flit!) så att båda två fick jätteont och stortjöt så brast det för mig helt. Han fick sig en rejäl utskällning och jag lyfte in honom på hans rum. Hjälpte naturligtvis inte ett dugg utan han kom bara springande ut och fortsatte, ännu intensivare än innan. Mitt humör var totalt i botten och det blev alldeles för mycket skrik och skäll. Till slut fick jag placerat honom i soffan framför en film där han satt någorlunda lugnt tills hans pappa kom hem, då fick han ny energi och skulle absolut hoppa i soffan (vilket han inte får eftersom vi inte vill att han skall ramla om slå sig) tills hans pappa också tappade tålamodet och blev arg.

Katastrofdagen igår fick till föjd att sonen vaknade och var ledsen två omgångar i natt och sen var han dessutom ledsen vid dagislämningen imorse. Känner mig verkligen som världens sämsta mamma! Han är ju en känslig kille och han har inte ens fyllt 3 år men jag blir så fruktansvärt arg på honom när han bara totalignorerar när jag blir arg och skrattar och fortsätter att vela (helspeedad) så jag inte kan kontrollera mig till slut.

Ja denna trots är inte rolig
En klasskompis till mej sade att hennes son fyller 4 i januari och det är först nu som 3-årstrotset börjar "gå över" hos honom
Hoppas verkligen inte det hålle ri sej så länge.
Min dotter började ju bli trotsig redan när hon var 2 år, då lillasyster kom.
Och som sagt, det är nog mest avund-/ svartsjuka.

Hon kan vara jätte snäll nu och leka och ha sej.
Tills hon får för sej att börja puttas, dra i håret, lägga sej på henne och ha sej.
Läsa en bok för lillasyster, ända tills hon kastar boken i hennes huvud.
Syskonkärlek till max.

Vet att jag och min lillasyster kunde leka ett tag tillsammans sen var vi som katt och råtta

Hu, ett drygt år till med detta. Tur att det är min man som skall vara föräldraledig nästa år så att jag kan få lite lugn och ro på jobbet istället...

Ja, det blir lätt en ond cirkel av det, så snart sonen har börjat ge sig på lillasyster så kan han liksom inte sluta. Kommer han däremot inte på tanken från början så kan han vara hur go som helst med henne och då kan de till och med leka lite tillsammans. Lillasyster älskar när storebror leker med henne så om han är på sådant humör så är de jättegoa! Synd bara att det vänder så otroligt snabbt och bara blir kaos istället...

ÅÅÅÅÅÅ, en tråd jag hade kunnat starta själv!!! "va skönt" att det finns fler "våldsamma" storasyskon. Vår son två år och fyra månader ger sog på lillebror (9månader) HEEEELA tiden.....och man blir ju tokig!!!!!! puttas, petas i ögonen, brotter ner, trycker ner ansiktet i golvet, drar i kläderna, sätter sig på ryggen, och idag...SPARKAS i ansiktet.......Var så nära att sälja storebror på Blocket....(nej, kontakta inte soc, det va rett skämt). Funderar på att kontakta BUP eller BVC, nån proffesionell kanske måste gripa in, för jag känner inte att jag räcker till snart. Och är rädd att den store snart känner sig förskjuten av oss. Vi försöker låta honom vara emd och göra snälla saker med lillebror,  killas under fötterna, pipa i magen, pussas och kramas; för att han skall lära sig att ta på sin bror/röra vid honom "snällt" och mysigt. men tycker inte att de tger nåt resultat. han gör det helt oprovocerat, alla kan sitta och lek sihop och så är det som om djälvulen flyger i honom ochblillebror bara SKA omkull......Tyvärr tror jag att han är för liten för att förstå det där braiga med kulor/blommor.....Kanske ladda upp med mssa små bilar och ge honom...och plocka bort........Värt ett försök, för nu provar jag ALLT!!!! bara den här tortyren av lillebror går över snart......Lycka till till alla er alla med vilda storasyskon...