Äntligen vågade jag ringa

Vi hade också den inställningen, att det blir när det blir. Men tyckte det var konstig att det aldrig blev. Har alltid haft problem med långa blödningar, ända sen jag fick mens så jag ringde gyn om det och fick en tid. Läkaren konstaterade Pco och allt vad det innebär. Och jag ljög och sa att vi hade försökt få barn i 2 år för jag ville inte vänta ett år för att få hjälp, så läkaren drog igång en utredning och jag fick pergotime utskrivet och sambon fick lämna två spermaprov. Efter tre kurer hade inget hänt så jag fick tid för spolning av äggledarna, och där visade det sig att jag inte hade passage i någon. Så det pratade om att sätta upp mej på kö till IVF. Blev helt knäckt efter det. Efter ett tag hörde en annan läkare av sig och tyckte att vi skulle försöka spola äggledarna med hjälp av titthålsoperation för man slappnar ju av mer då. Sagt och gjort, och den visade att jag hade passage i bägge dock litet hinder i högra. =D Fick Pergo utskrivet igen och efter två kurer blev jag gravid fast det slutade i missfall=( . Sen blev det en kur till efter det och jag blev gravid igen, med tvillingar som nu är 16 månader..=) Allt som allt tog det ca 2 1/2 år...

Min sambo vacklade lite i början för han ville inte ha barn just då, men jag stod på mej och sa att det faktiskt kunde ta tid, vilket det också gjorde.

Sorry blev lite långt...=)

Tack för ditt svar!

Känns skönt få någon annans historia på samma situation. Nu håller jag tummarn för att sambon inte vacklar och att det här går vägen, även om det kan ta lite tid!

Hur var det att spola äggstockarna? Jag är lite rädd för det om jag ska vara ärlig!

Om jag ska vara helt ärlig så var det ganska obehagligt och sved en del att spola. Men det gick över fort. Fast man spänner sig ju ganska mmycket när man ligger i en gynstol, bättre att slappna av. Lättare sagt än gjort..=) Värre var det efter titthålet efter op på kvällen när värktabletterna slutat verka, shit vad ont det gjorde i hela magen..=)

Är sambon inte säker på att han vill ha barn eller är det hela utredningen som han inte gillar? Han behöver ju inte göra mer än att lämna spermaprov det är ju du som får göra allt det jobbiga..

Jag tror han vill.. Men vi har ju som sagt haft inställningen "det blir när det blir" och så har vi kört på utan nån större stress. Iom utredningen tror jag det blev så definitivt för honom. Han säger att han vill men jag har ändå lite svårt att tro honom eftersom han inte riktigt vill prata om det. Det är säkert jobbigt för honom med så jag kanske är lite orättvis i min bedömning.

Hur var det med din sambo? Du skrev att ha inte riktigt ville ha barn just då... Hur "övertalade" du honom? Jag är så rädd att min ska börja vackla, han har inte lika brådis med att skaffa barn känns det som.. Det går bra nu men för honom är det lika okej om 5 år medans jag vill NU!

Ja hur övertalade jag honom?? Jag bestämde väl mer eller mindre=). Som jag skrev innan så sa jag till honom att det kunde ta tid. Jag var lite orolig ganska länge efter att de fötts att han skulle känna sig tvingad till ansvaret hur fort dom skrek lite eller det var lite jobbigt med dom, men det har han aldrig gjort, han har avgudat dom från första stund. Skitlöjligt av mej att tro nått annat men det kändes lite så eftersom jag ville och egentligen inte han. Nu vill VI ha syskon t om.=)

Vad det gäller spolningen kan jag bara tillägga att det är nog betyldligt behagligare om du tar 2 panodil 500mg ihop med 1 Ipren 400mg innan. Jag glömde detta och blev faktiskt lätt svimfärdig efter spolningen.

Tack för tipset! Jag ska helt klart knapra lite tabletter innan! Jag är ganska så "klen" av mig så det kan säkert behövas. =)

Jag fick tabletter av dom innan. Alvedon och någon lugnande... Kommer inte ihåg vad det hette..=)