Tillbaka till Bup?

I vintras gick vi ett par gånger hos bup med vår 4-årige son eftersom vi kände att vi inte kunde hantera hans raseriutbrott och extrema mammighet.
I samma veva fick jag plats på en Komet-utbildning (konflikthantering) så det blev inte så många besök.

Vi flyttade i slutet av sommaren och han bytte förskola. Det har inte gått smidigt med bytet och nu börjar förskolan flagga för att det inte funkar särskilt bra.
Det är mycket konflikter runt honom och han väljer alltid att gå in i konflikten även om han får en väg ut presenterad för sig.
Vi känner också att han har problem med det sociala samspelet eftersom han inte klarar av att närma sig barn på ett naturligt sätt utan antingen sitter han brevid och vågar inte vara med eller så kastar han sig bokstavligt talat på andra barn och förstör leken i sin vilja att vara med.
Vi märker ju att det här förstör saker för honom och oron finns ju för hur det blir när han blir äldre och inte klarar av det här.

Hemma är han arg väldigt mycket, han får utbrott för ingenting och då blir han helt okontaktbar. Vi har lärt oss att hantera de utbrotten, men nu känner vi att vi behöver hitta källan.

För ett par dagar sen kontaktade jag hon som ledde Komet-utbildningen och frågade om vi kanske kan träffa henne enskilt men hon anser att vi gjort ett stort jobb redan och att det är bättre att vi går tillbaka till bup.

Det känns som om det är något "fel" på vår son, han uppför sig inte alls som barn i hans ålder. Min värsta skräck vore att få någon slags diagnos på honom, det skulle kännas jättejobbigt eftersom det skulle placera honom i ett fack.
Det låter väldigt motstridigt, och det är det också.

Vad tror du om det hela?
Bör vi gå tillbaka till bup?