Vad gör ni när ert barn säger fula ord?

både jag och sambon är uppvuxna religiöst. då våra föräldrar tittade på oss som om vi hade mördat om vi svor.
men vi tycker det är ok att svära om man tappar något, gör illa sig eller så.j-vla skit!!!!
men inte ok med skälls ord mot andra, som bög , hora , pucko, idiot, nörd,
för det är otroligt otrevligt, och om våra barn pratade så, så skulle jag skämmas.

Jag har en väldigt verbal 7 åring, ibland kommer det ord som är mindre önskvärda här i huset, han har fått tillåtelse att säga andra ord som inte är svordomar men kraftuttryck. Krossat glas och rutten fisk, de har han kommit på själv.
Vi har sagt till honom att du som är så duktig på ord vet att man inte ska använda dom. Det funkade väldigt bra fram till 5-6 års åldern men sen han började på fritids så var det som bortblåst.
Vi försöker låta bli att svära, iaf i vardagligt språk, men ibland bara måsten man ju svära när man slår i lilltån och sånt.
Det jag tycker är värst att behöva lyssna på är när han sitter vi datorn och spelar med hela kroppen och det kommer ord som han inte riktigt vet vad de betyder.
Försöker tala om att det är sårande att säga fula ord till någon men inte alltid det går in.

sonen har för övrigt bla ADHD och inte alltid han tänker på vad han säger så det kommer lite mentalt skräp som "Pucko" till oss föräldrar, något som vi jobbar på.

intressant att höra vad alla tycker!

Sonen är fem år.

1) Vi har förklarat att vissa ord låter illa och kan vara elaka, man får inte säga dem om/åt andra personer för då kan de bli väldigt arga och lessna. Säger han pucko eller annat till någon så vi hör det åker han upp på rummet i fem minuter och vi har ett samtal om varför man inte gör så.

2) Vill man säga nåt starkt ord för att man har slagit sig eller nåt inte har gått bra för en så kan man säga "attans" , "prutt också!" eller så. (valfritt lite mindre fult ord/nonsensord)

3) Vi vuxna försöker också sluta använda dom orden och nu kan han vara duktigare än vi och säga till oss när vi gör fel. Vi kan väl säga att den gick hem bra så nu gäller det att vakta sin tunga!!

Du har fått några riktigt bra svar här tycker jag.

Själv reagerade jag annorlunda än jag förväntat. Jag blir full i fniss när min femåring säger "för fan" och liknande, och jag kan inte låta bli att dra på munnen.

Jag hade trott att jag skulle vara sträng och inte acceptera svordomar, men - jag tycker ju att de faktiskt har sin plats i språket och tror inte att förbud funkar. Däremot försöker jag förklara att folk kan ta illa vid sig av fula ord och bli arga eller ledsna - och att man måste lära sig NÄR man kan använda dem (bara ibland, och inte borta/på dagis..)
Precis som det inte är OK att slicka tallriken när man äter borta (men kan vara det hemma), eller att det inte är OK att peta näsan när man är bland folk (men om man går undan är det det)..

Har provat allt möjligt nu och det sägs inte lika ofta. Det som funkar bäst är att lugnt säga att "man säger inte så, vi har pratat om varför", säger han det igen räcker det med en arg blick.
Han pratar ganska dåligt och klaffen och gaffeln låter precis lika så en dag när han sa "håll klaffen" och fick en arg blick av mig skyndade han sig till besticklådan och berättade att han faktiskt sa "håll gaffeln" och det va ju som att säga "håll skeden" och så får man ju säga

hihi vad gulligt

Än så länge ignorerar jag fula ord. Möjligen en arg blick och så styr jag samtalet till nåt annat. Får man ingen uppmärksamhet för dåligt beteende blir det inte så kul.

Jag säger att det INTE är trevligt och INTE OK att säga så.

Själv bryr jag mig inte det minsta om att grabben ibland kan svära som en borstbindare. (3½) Kattfan, Jääääävla va coolt, m.m hör man ganska ofta här hemma. Han lär sig en hel del på dagis och en hel del hemma då jag själv kan svära rätt friskt ibland. Att han sen är omgiven av äldre syskon och kusiner som tycker det är kul att lära honom fula ord gör ju sitt till. Att han bara svär lite sådär i allmänhet bryr jag mig som sagt inte om, det är bara ord, men han får inte säga elaka saker till andra människor. Det har vi pratat om. Han vet själv hur ledsen han blev när en äldre kille på dagis kallade honom för lite dumma grejer.

Han har egen spargris som han får ta ut en peng från för att lägga i "fulaordbössan".

Jag har haft det här problemet med min son. Ju mer jag sa nej och att man inte säger såna ord och förklarade hur otrevligt det var och försökte straffa bort det (gå in på rummet med mera) ju större problem var det och ju mer sa han det. Det blev nästan tvångsmässigt till slut.

Vi bytte taktik och började ignorera det istället, i alla fall här hemma. Vi låtsades inte om någonting och avledde bara istället typ såhär:

- Idiot! (bara rakt ut i luften)

- E ska vi gå och spela spel?

- Ja!

När vi ignorerade och drog ner på den negativa uppmärksamheten så förvann det mer och mer.

Vi försökte och förstärka allt han gjorde bra eller bara tala om att vi gillar honom:

- "Vad kul det är att spela spel med dig, vad roligt vi har tillsammans"

Svarar på TS:

Jag brukar säga att jag inte tycker om när han säger sådana ord. Om det är ett nytt fult ord kan jag förklara varför jag inte tycker om det.
Sonen är 4,5 år.

Som sista ovan skrev pratar jag med dotter och förklarar varför hon inte ska säga så.

Vi har total struntat i det. Låtsas som om vi inte hör. Då kunde han innan nästa försöka säga det rakti ansiktet på oss. Men ingen reaktion så va det inte kul längre.

Nu är det mer så att han frågar.. mamma vad betyder fuck you (han går på fritids, det fuck you är stora ordet nu).. osv. Jag har förklarat då och sagt att det är ett fult ord och att om någon säger så till en så känns det inte bra..

Detta fungerar hos oss i alla fall..

Igonerar och berömmer istället när hon är trevlig i tonen, det fungerar väldigt bra

Vi har tagit en annan, mer radikal väg. Vi båda svär ganska mycket men våran 5-åring har inte anammat det beteendet alls. Faktum är att vi har lärt honom ett par lite "mindre" fula ord men samtidigt har vi förklarat för honom att hemma är det ok att svära ibland men inte ute bland folk. Det får ju vi vuxna inte heller göra.

Inte ens när han blir riktigt arg (särskilt när det går dåligt i nåt TV-spel) har han svurit.

Tror att om man avdramatiserar hela svordomsaspekten blir det inga större problem.

Little Ms Chatterbox skrev 2009-10-27 11:43:06 följande:

Det samma gör min aspergerpojke. Oftast ignorerar vi det som SaramedM skriver, och berömmer när han pratar fint. Men om han har kompisar på besök blir de (naturligtvis) ganska störda av det, så då försöker vi hitta sätt att säga till att det inte är så fint att säga så (även om han oftast bara säger det rakt ut, aldrig till kompisen).