När ska man börja uppfostra bebisar?

ja precis^^

han får utforska mycket hemma utom toan och vårat sovrum (sover i eget rum) för då kan vi fortfarande ha våra utrymmen, där vi har våra saker så behöver inte han vara rädd för att vi säger ajaj förmycket..

han har blivit så bra nu så det ända vi "måste" säga ajaj till är datorn så han inte råkar tippa den, de är ju dessutom farligt så där är vi hårda.

men han är oerhört bra på att lyssna och har varit försiktig från dag 1, men Älskar alla människor dumt nog på ett sätt, han tror alla barn är lika snälla som han.

ex. idag gick han fram och pussade sin tjejkompis på munnen  och hon puttade om kull honom..

han lär sig aldrig att hon är 10ggr mer hårthänt än vad han är. men de leker betydligt bättre nu som 1åringar än innan. Om man inte höll koll till 110% så kom han hem från öppna med bitmärken av henne tyvärr=/

Aj då, låter som att det är 100% koll som gäller om hon är så våldsam av sig. Som sagt så skiljer sig ju det där jättemycket från barn till barn, men då är det ju desto viktigare att man som förälder är där och ser till att ens barn inte går och gör illa andra hela tiden...

Dottern har en kusin som också har varit väldigt våldsam, problemet som vi såg det var att föräldrarna (mamman) inte brydde sig ett skit utan pojken fick springa omkring bäst han ville, både hemma och hos främmande människor och överallt annanstans. De flesta gånger lyckades vi rädda dottern och saker i omgivningen från att gå sönder, men inte alltid, och känns som att det inte är andras (vårt) ansvar att hålla koll på sånt. Är man ute bland andra får man ju se till att hålla efter sitt barn så att inte hela inredningen går sönder och alla levande varelser far illa!

jodå vi håller koll, det gör hennes mamma med! hon har varit så trots "uppfostran" till viss del.

jag låter aldrig min son "förstöra" runt sig, ser alltid till att han inte är för igång. kollar så han inte skulle kunna råka riva någonting då vi kommer hem till andra.

vill inte att min son ska förstöra för andra så jag förhindrar det vet ju att jag skulle bli arg om TEX nått barn rev ner något dyrbart för oss och föräldrarna inte brydde sig. ok om de skulle vara något oviktigt. Vi har barnvänligt hem dvs ingenting som kan vara farligt eller förstörbart som är viktigt för oss. Allt sådant är i vuxen höjd utom datorn som måste stå där den står. får inte plats nån annan stans.

nej nu ska man inte sitta här hela kvällen tv och mys som gäller=)

Jag håller med Nina CC här i tråden. Jag sa "nej" tidigt till min son (var det vid ca 9 månader?), och lyfte bort, avleder. Dock ser jag till att det inte ska behöva hända för ofta, och jag förväntar mig absolut inte att han ska lyssna på mig. Men jag ser det som så att det är bättre att säga nej från början, för visst förstår de, även om de inte kan kontrollera sina impulser. Och då tror jag det blir förvirrande om de plötsligt inte får när de är äldre. Men då menar jag i situationer där han kan skada sig själv och andra. Inte när han råkar få tag på en mobiltelefon att suga på.

det låter precis som jag resonerar.

Jag citerar Jesper Juul "Det mesta av det som vi betraktar som uppfostran är både överflödigt och direkt skadligt".

Börja istället att behandla ditt barn som en individ som skall lära sig leva med er andra. SJälvklart kan du berätta för ett barn, oavsett hur litet det är, att det gör ont om det drar dig i håret och att du inte tycker om att bli dragen i håret. Men gör det utan hårda ord eller arg röst!

Men uppfostran är ju inte synonymt med hårda ord och arg röst. Uppfostran är ju vägledning.

Som någon skrivit tidigare så är det svårt att föra en diskussion utan att man definierar "uppfostran". Själv har jag också svårt för det ordet. För mig innebär det att "forma".

Att se uppfostran som vägledning låter respektfullt och bra i mina öron!

Så dum jag känner mig som trodde att folk i allmänhet definierar ordet så nuförtiden...

Jag uppfostrar min 8-månaders dotter. Hon är också väldigt fascinerad av hår och drar gärna folk i håret. Jag säger nej och tar bort hennes händer. Dock är hon självklarfrt för liten för att förstå men jag tycker att det är lika bra att sätta gränser direkt från starten iställer för att helt plötsligt börja införa regler vid 2-3 års ålder.