Är kvinnor och barn mer värda än män?

Vart går kvinnan över till att bli "gamling" då? 49-åringen får kliva av Titanic, 50-åringen får stanna kvar?

Det är ju rätt subjektivt. Men om 49 åringen har ett 25 årigt barn, är det ju bättre att hon stryker med än en 50 åring som har en 5 åring att ta hand om.

Jojo men det har ju inget med uttrycket "gamling" att göra. Det är absolut ingen kritik eller så, jag tycker bara det är intressant! Det är ju skitsvårt; säg att du står på en brygga och på varsin sida har två människor ramlat i. Hur tänker man?? Hur HINNER man tänka?? Man hinner ju garanterat inte ta reda på personernas livshistoria, ålder, eventuella barn, sjukdomar, livsstil osv.

Ett liv är ett liv. Jag fattar verkligen inte hur du tänker.

Man går nog ¨på nån slags instinkt i såna lägen.

Må så vara, men jag tror även du i ett skarpt läge, skulle prioritera ett litet barn som ramlat i vattnet, än rolf 84, även om du sedan antagligen skulle försöka rädda roffe OCKSÅ om möjligt.

Det vet jag inte, men jag tycker ändå att Rolfs liv är lika mycket värt som barnets.

Visst.I teorin.

Om Rolf är din morfar då...?

Ja då blir det ju värre. Man är ju sig själv närmast om det är nån man skulle sörja personligen som jag sa tidigare. Men naturligtvis skulle min förlust av morfar ändå inte kunna jämföras med en mors förlust av sitt barn. Jag tror fakstiskta att jag skulle satsa på ungen först ändå. På ren instinkt.

Själv vet jag inte... Alltså rent spontant så tänker jag att jag skulle ha fruktansvärt svårt att leva med att jag KUNDE räddat min morfar men jag STRUNTADE i honom.
Hade garanterat gått åt många psykolog-besök för att komma över att jag STRUNTADE i ett barn också, men där behöver jag inte planera begravning, välja psalmer, formulera en dödsannons, sitta på begravningen, lyssna på predikan, se alla blommor, se mina anhöriga i ögonen, höra och se alla gråta.
Men det är skitsvårt och man har ju ingen aning om hur man reagerar förrän man är där!

Blev kanske lite ot nu, ber ts om ursäkt för detta!

Jag håller med. Jag tycker det är absurt att anse att en människas värde ligger i hur många/få år denne levt. Lika absurt som att basera en människas värde på dennes hudfärg, tro eller sexualitet,

Men skulle inte roffe 84 hellre vilja att barnet fick ett helt liv, än att han fick leva i max 10 till?

Jag skulle aldrig ge upp mitt liv för en okänd unge, hur gammal jag än var. Never ever.

Jag blir betydligt mer illa om barn far illa än vuxna människor. Bland vuxna människor räknar jag in både kvinnor och män.

Jag tycker om barn, alla barn. Jag tycker sällan om vuxna människor. Om jag skulle stå inför valet mellan att rädda ett okänt barn eller två vuxna människor så skulle jag (antagligen) valt barnet.

Man förväntar sig väl att kvinnan står hemma kvar i köket? ;)