Kanske en jättedum fråga ?

[citat]
Vill försöka med lustgas hela tiden men om det blir för jobbigt så har ja nog tänkt mig EDA. sånt som man får ta då. Fast det kanske låter heldumt det här, men jag är faktiskt inte så rädd för värkarna, utan mest när krystvärkarna börjar och den lille ska ut, speciellt när den är i hålet. Det är HELT omöjligt i mina ögon att få ut en bebis där ( även om jag vet att det inte är omöjligt )

Det är inte så farligt för många, jag minns inte den smärtan alls och glömde den ganska direkt då med, sista delen av öppningsskedet var värre. Tänk dig att det är så utspänt allting därnere så det finns likosm inte så mycket blod i kärlen, du känner ett stort tryck men inte så mycket mer. Dom talar ju alltid om "nu ser man huvudet" och det är för att när du ligger där så känner du det faktiskt inte själv. Om du är rädd och säker på att det inte går så får du ingen kraft i krystningen och det tar längre tid. Du måste tänka dig vaginan att den är i samma material som ett gummiband

Anledningen till att vi finns på denna jord är ju faktiskt för att föröka oss, vi kvinnor är SKAPTA för att föda barn!
När du väl är där kommer du tycka det är skitfräckt hur kroppen ändrar sig och man blir som värsta superwoman!
Jag har en bekant som låg med värkar i 90 timmar, tillslut var dom tvungna att snitta henne. Allt gick hur bra som helst och dagen efter skulle hon kunna göra det igen sa hon!

Detta klarar du lätt och om nåt år är jag helt säker på att du kommer börja planera ett syskon!
Lycka till!

Skriv en förlossnings brev

ja ts, tänk lite objektivt, lite logiskt.

under ett par timmar av hela ditt långa liv (typ 5 timmar, max) kanske du kommer ha känslan att du inte orkar mer, att du har sååå ont så att du aldrig mer vill föda barn och rymma genom fönstret. det är normalt, men det går över.
bryter du benet har du ont för att något är helt fel i din kropp och du vet inte om du kommer ha ont i flera dagar eller flera veckor eller om du kommer ha svårt att sova pga smärtan.

när du föder har du ont för att din kropp gör helt rätt och pressar ut barnet, det är jättebra för barn att födas så! du har ont, men det finns ingen negativ eller sjuklig orsak.

du vet att så fort barnet är ute så tar det onda slut! all smärta upp hör (eftervärkar är INGEN fara, då ringer man bara på klockan och ber om en värktablett, även om det bara känns som en en lätt mensvärk)

om du har svårt att sova i framtiden så beror det på att din lilla älskade bebis gråter och vill ha din mjölk och din närhet, men du har väl sett fram emot vaknätter? äntligen kommer lilla knytet!

du kanske blir chockad, över att det gick så lätt, över att det faktiskt låg en bebis där inne, över att smärtan inte kändes som någon annan smärta eller bara chockad över att du verkligen har fött barn.

i första inlägget skrev någon att man dör om man känner att man inte orkar, VAD ELAKT SKRIVET, och vad fel! nej, kvinnor i sverige dör inte under förlossningar, och känner man att man inte orkar mer, jaha, känn så men kroppen orkar visst, och dyker det upp något medicinskt hinder så finns det en hel stab med läkare som hjälper till. visst att göra ett akut kejsarsnitt är säkert inte roligt, men man gör det ju för att rädda barnets liv! men det är ovanligt att det hände,r tänk inte på det ts!

det kommer att gå jättebra, och din kropp tar hand om förlossningen, även om hjärnan och känslorna inte hänger med eller tror något annat!

Sicket hyckleri. Man kan vara peppande och sanningsenlig samtidigt.
Att föda barn är långt ifrån alltid en dans på rosor som du vill få det att framstå, och ingen får en bättre upplevelse av en förlossning av att gå in med att allt är jättelätt när det inte är det. Det är bättre att vara realistisk.

Tack så jätte mycket för alla svar, känner mig faktiskt lite lugnare, vet dock inte beror på om det är pga alla svar eller för att det blir bättre för var dag som kommer (:

Va i tusan, alla fixar det och som ngn skriv, det finns ju hjälp och få om det är så att man inte fixar det. Om ett år står jag säkert här och knappt ens kommer ihåg hur nervös jag var.

Du har delvis rätt, men om man är förstföderska så är knästående ingen bra ställning att föda i alltid pga att barnmorskan inte kan komma till och hålla emot så att man inte går i sönder totalt.. är man där emot omföderska kan det vara en bra ställning.. Sen är det bra att ändra ställning under förloppets gång för att barnet skall kunna tränga ner bättre och lite snabbare.. men sen får man också anpassa sig efter hur barnet gillar de olika ställningar man ändrar till.. vilket man kan se på hjärtljuden.. som vi jobbar i lund så är man en barnmorska och en undersköterska som tillsammans hjälps åt under en förlossning, man är i goda händer, och även undersköterskan kommer med bra tips under förloppet, jag gör det i alla fall..
I vilket fall som helst så gör det fruktansvärt ont att föda barn, men det finns bra smärtlindringsmetoder också, och oftast hittar men en som passar. man får prova sig fram..
Och man är där hjälpen finns, och barnmorskan och undersköterskan har stenkoll hela tiden..

LYCKA TILL!!!

Man orkar, man står ut, det finns hjälp på plats att få, barnmorskan och undersköterskan har stenkoll. Du kommer fixa detta jättebra! Lycka till och grattis iförskott! Kram på dej!!

Jag var så trött så att jag trodde att jag inte skulle klara av mer innan vi åkte till förlossningen, hade då inte sovit nästan alls på över 2 dygn. Vi hade varit inne på förlossningen på dagen och då kollade en undersköterska om jag hade öppnat mig något, men hon kunde inte ens känna tappen så hon sa att det säkert bara var förvärkar jag kände av. Så besvikna vi blev!

Att vi åkte in till förlossningen på kvällen igen var för att jag var så fruktansvärt trött och bara kände att jag MÅSTE få något så att jag kan sova, jag orkar inte mer. Då undersökte dom mig igen och jag var öppen 4 cm!! Det hade satt igång!

Jag har aldrig känt mig så pigg i hela mitt liv som jag faktiskt gjorde då trots att jag varit så trött innan. Du kommer få energi, man orkar, så är det bara. Tro mig

Hyckleri?

På vilket sätt var det hyckleri? Har du en egen version av det ordet?

När beskrev jag att det var en dans på rosor? Jag skrev att OM det är hemskt (alla tycker inte att det är hemskt eller "en helvetisk smärta" eller "en smärta värre än djävulen själv") så är det bara det under ett par timmar.

När skrev jag att det var jättelätt? Jag skrev att kroppen klarar det även om man inte tror det. Var det felaktigt? Var det en lögn? Jag skrev in - som en parentes- att det kan gå fel men att man ändå är på ett sjukhus. vad är mer sant än det?

Jag tror att du har en negativ inställning från första början, var snäll och för inte över den på andra, framförallt inte de som redan är rädda. Många MÅNGA kvinnor har aldrig en önskan att dö under förlossningen, många MÅNGA kvinnor får inte panikångest under förlossningen, många MÅNGA kvinnorhar jättefina förlossningar även om de har ont. varför lyssna på den lilla klick som vill överdriva sin förlossning och måla ut det som om de hade vandrat genom helvetet och tillbaka?

Amaanda
Det kommer gå jättebra, skulle något hända så är du på ett sjukhus, och även om barnmorskan inte är på rummet hela tiden under öppningsskedet så håller de koll på barnets hjärtljud och värkarbetet från "personalrummet", där de sitter och skriver journaler och pratar med läkare om alla förlossningars fortlöpande.

En del kvinnor har, TYVÄRR, behov av att gå in i en offerroll och gärna i flera år och inför alla berätta hur hemskt det är att föda barn och att man dör och inte klarar det. Det är något som de måste bearbeta men tyvärr drar de in andra i den processen. Lyssna inte på dem. Även kvinnor som har långa utdragna förlossningar eller förlossningar där det blir fara för barnets liv kan tänka tillbaka; "okej, det var ingen drömförlossning, men det är iaf över" och bearbeta upplevelsen utan att överdriva och skrämma upp de som ännu inte har fött barn. Mitt råd är att man lyssnar på sådana människor, de kan ge en sann bild av svåra förlossningar utan att blanda in obearbetade känslor.

Exempelvis första inlägget "då dör man" vad är det för korkad sak att skriva?

Dessutom hade en del problem med panikångest INNAN de blev gravida, DET förklarar varför de upplevde ångest på förlossningen, inte själva förlossningen i sig!

Låååångt ifrån alla förlossningar är över på FEM timmar! Smärtan behöver inte alls upphöra efter att förlossningen är över.
Fattar inte varför vi kvinnor känner ett behov av att ljuga för varandra. Värkarna efter kan göra svinont. Man kanske inte kan sitta på över en månad, inte kissa utan sveda eller kunna ha sex på länge. Det kan vara ett rent helvete att föda barn, men det är alltid värt det. Det är bättre att tala sanning istället för att glorifiera förlossningen.
Jag är förlossningsrädd och jag är glad över att ingen försökte få mig att tro att jag bara behövde lida fem timmar, då hade jag absolut fått panik mitt i allt - förlossningen tog över 30 timmar! Jag var inställd på att det kunde ta lång tid, att tiden efteråt kan vara jättejobbig - men att sjukvården finns där för att hjälpa.

jag har bara läst TS men du får ju akutsnitt om du inte klarar mer/ger upp.

Orkar man inte så orkar man inte, inget konstigt med det.

Du klarar det, jag lovar!

Men bli inte förvånad om du tänker tanken när du är där - att du inte klarar mer.

Själv började jag gnälla om EDA typ 5 min från det att jag kom till sjukhuset, men då var jag bara 3 cm öppen så det gick inte. Jag ville inte ta lustgas för jag ville inte riskera att må illa så det enda jag fick var en värktablett (citodon). Efter en timma så kände jag att jag inte skulle klara av mer och då kollade BM min öppenhet för att se om hon kunde ge mig EDA och det visade sig att jag redan var helt öppen! Bara till att krysta - såå skönt! Och det behövde iaf inte jag nån bedövning av, när man får ta i och krysta så gör det inte ont på samma sätt som vid andra värkar, krystvärkarna kan man absolut hantera (iaf kände jag så).

Så jag hade öppnat mig kanonsnabbt så det var ju inte så konstigt att jag hade haft så ont. Men jag klarade det, jag överlevde! (Med råge, det var en drömförlossning!)

Så om du inte har en snabb förlossning så finns ju tid för EDA och då kommer ju smärtan att lindras.
Om du däremot har en snabb förlossning så kommer det gå så fort så när du är desperat så är det redan dags att krysta!

Ryggbedövning är toppen tycker jag. Kände inte ens värkarna sedan utan bm fick säga till när jag skulle krysta...

då tar man ryggbedövning så kan man sova lite :)

man orkar,fast man inte kan tro det.inget att vara skraj för före.vänta och se.....