Ensamstående Värmlands-mammor del 3!

Nja, hon är egentligen inte mammig för när vi är på öppna förskolan så är ju alla andra barn & vuxna sååå spännande & intressanta... Hon kan utan problem klättra upp i knät på en vuxen som hon finner intressant.... Men så klart, hon kollar att jag är i närheten, men annars är hon högt & lågt...

Övertygad om att hon fixar inskolning & förskola utmärkt & kommer säkert trivas, men jag då? Det är ju jag som kommer ha sån grym seperationsångest... Hur fixade ni andra det när det var inskolning för er?

@tretrallandejäntor: Vad skönt att det gick smidigt med att få ensam vårdnad... Men jag förstår dina tankegångar till fullo, jag själv brukar fundera på det där... Men å andra sidan kan man inte straffa sig själv i efterhand, för gjort är ju gjort..... & även om inte de biologiska fädrerna är delaktiga/närvarande så är det ju deras STORA förlust.......

@Trikarn: kommit igång med studierna nu?

Ja & så skoj att ni är fler som hittar till denna tråden

Baileys - Vad härligt att allt flyter på så bra! Hur känns det att börja jobba igen?
Vad kul att hon tagit sina första steg! Det är så kul när småttingarna börja gå, gångstilen är för himla söt!

Tretrallandejäntor - Förstår hur du känner ang. vårdnaden... Nu är det inte ens klart om jag får den men enligt min advokat borde jag ha goda chanser, och jag känner redan som du... Det är väl ingen "vinst" att få ensam vårdnad, det känns ju förjävligt att ens barns pappa inte bryr sig...
Viggo fyllde 2 år igår och ingen från hans pappas familj hörde av sig och det inkluderade hans egen far! Jag upphör aldrig att förvånas...

Trikarn - Haha, ja, det hade inte varit fel om man kunnat få ett körkort i flingpaketet Som du säger är det ju så rackarns dyrt! Och klarar man väl den kostnaden så ska man ha bil sen och det kostar ju en hel del med bilskatt, bensin och allt vad det är...

På ett sätt känns det skönt att komma igång & jobba, komma hemifrån & få "egen" tid.... PÅ ett annat vis så har jag seperationsångest & undrar vart tiden tog vägen.... Fast det är ju precis 2 månader kvar innan jag börjar jobba så nu ska det njutas den sista tiden hemma på hel föräldrarledighet

har blivit ensamstående helt plötsligt då min man valde att flytta ifrån oss Vi har väl haft det jobbigt i ett par år till och från men jag tyckte de bra stunderna uppvägde de dåliga, tyvärr hade vi inte samma åsikt. Hur farao kommer man igenom det här helskinnad????????

man biter ihop, och bryter ihop en stund varje dag, så att man får ur sig det...

Sen kommer man till punkten då man inser att det inte finns något att bryta ihop för länge, och ser framåt

ja jag får väl testa den varianten. Finns inte så mycket annat att välja på antar jag

Jag förstår vad du menar Lite separationsångest får man nog allt, även om det kan kännas skönt att komma tillbaka jobbet.. Förhoppningsvis går inskolningen som en dans!
Hur går det med lägenhetsletandet förresten? Har du hittat något större?Håller med Trikarn... Man biter ihop och sen bryter man ihop... Jag valde att gå ifrån min sons pappa, det var helt mitt val, men första månaderna grät jag varje kväll i princip... Det blir sakta bättre, det lovar jag dig!!
Hur gamla är era barn?

De är snart 4 och 2,5 år gamla.

Vintersjäl: Letar i lugn & ro kan man säga.... Tänker inte flytta bara för flyttandets skull till större... Jag vill finna en lägenhet som har allt det som behövs... Tur hon är liten än & inte behöver eget rum.... Står ju i kö hos hyresvärden & de har ju poängsystem & jag har räknat ut att i höst kommer jag vara uppe i de poäng som krävs för att få erbjudande om lägenhet i fastigheten jag är intresserad av.... Samma område som nu, men med hiss & möjligheter att installera tvättmaskin & diskmaskin om det inte redan finns vill säga......

Baileys: Förstår precis vad du menar med ångesten. Det var jobbigt för mig när Alicia började dagis, inte för henne hon lekte och hade jätte roligt.... Vilket lyx det vore att ha tvättmaskin i lägenheten. Det är en sak jag verkligen saknar.

Elgen: Det är jätte jobbigt i början men det blir bättre... Extra jobbigt är det ju att man har barn ihop och därför måste fortsäta att träffas men man överlever.

Hur går det för er alla som läser????

Baileys - Jag förstår vad du menar Är det KBAB du står i kö hos? Jag började göra intresseanmälningar hos dom i november kanske, nu är jag uppe i 1500 poäng och såg att man måste ha runt 11 000 poäng för att ens ha en chans att få en lägenhet!
Vi bor ju i Forshaga nu men tänkte söka mig in till Karlstad om jag hittar en bra lägenhet med bra läge. Vill inte heller flytta bara för att flytta, det är viktigt att man tycker om lägenheten

Vad skönt att ha möjlighet att installera tvätt- och diskmaskin! Det är ju gult värt, speciellt tvättmaskin

Tretrallandejäntor - Här är det full rulle kanelbulle! Imorgon ska jag träffa min advokat sista gången inför muntliga förberdelsen i tingsrätten som sker nästa måndag... Får se hur allting går!
Fick också veta i helgen att min morfar ligger på sjukhus med misstänkt prostatacancer... Jag hoppas verkligen att provsvaren, som kommer imorgon, visar annat...

Hur är allt med er?

Jodå, det går bra, svårt att hinna med bara!

Ang Kö och Kbab, om man kommer från en annan kommun, så har man förtur.. så om ni är intresserade av en lgh, så hänvisa till detta, så kan ni gå före alla om ni har tur..

Själv stod jag i kö i nästan 2 år, men fick sedan lgh som jag ville ha pga förtur- speciella skäl ( sonen).Men då sökte jag mig till 2 specefika hus enbart.

Vintersjäl: Lycka till!

Jag är uppe i 12-13000 poäng i KBAB & det tickar på då jag bor i KBAB hus redan, får extra poäng som redan hyresgäst.... Siktat in mig på 2 fastigheter här i området & förr eller senare lossnar det, får ju mer poäng per dag när man väljer specifika adresser man vill bo på.... Tur lillan är liten än så länge, så det är ju inte akut med större lägenhet ännu.....

Vintersjäl: Hur gick det hos advokaten? Är du nervös? Håller verkligen tummarna för dig.

Trikarn: Kan verkligen förstå att det är fullt upp för dig. Två barn och studier på det....

Baileys - Oj, det var mycket! Jämfört mig dig ligger jag allt i lä

Tretrallandejäntor - Det gick fint! Viggos pappa hade svarat på min stämning... Och jag tappar hakan varje gång, förstår inte hur människan är kapabel till att ljuga så mycket! Han lägger över skulden på mig, säger att jag hotar honom för att det ska se ut som om han inte vill ha med Viggo att göra... Sånt himla skitsnack.

Känner mig ändå relativt lugn inför muntliga förberedelsen på måndag. Har konkreta bevis att lägga fram som spräcker pappans teorier om varför umgänge inte har skett som det skulle, och jag driver det här med ensam vårdnad vidare... Det "värsta" som kan hända är att domaren dömer till gemensam vårdnad, så då är vi tillbaka på ruta 1... Men jag hoppas verkligen att tingsrätten inser att gemensam vårdnad inte fungerar!
Viggos pappa kan uppenbarligen inte axla det ansvar det innebär att vara vårdnadshavare för ett barn. Man är förälder 24 timmar om dygnet, inte 3 timmar per halvår...

Såg att den här tråden stängs idag så jag har skapat en ny Hoppa in här! :
www.familjeliv.se/Forum-3-31/m50698822.html