Hur får vi vår 2,5-åring att förstå när vi menar allvar?!

Snälla hjälp mig! Jag blir galen!

Har en kille som är 2,5 och som befinner sig i full trots. Förstår att det är som det ska och att han måste få testa oss och våra gränser. Problemet är bara att han inte tycks förstå när man verkligen menar allvar och blir arg. Det händer inte alltför ofta att vi blir riktigt arga på honom men när vi blir det så skrattar han bara mer och mer ju argare vi blir och ropar ibland "roligt bus!".

Hade just en incident där han när han skulle gå och lägga sig gick upp på övervåningen för att vänta på pappa som skulle komma upp och läsa gonattsaga. Eftersom jag av erfarenhet vet att han gärna går upp och ställer sig och ropar på pappa för full hals gick jag efter för att försöka undvika att han skulle skrika och väcka sin lillebror och kusin som redan sov. När han såg mig komma upp började han istället för att ropa på pappa att gallskrika så gällt och högt han kunde. Detta är hans favorittrots just nu och provocerar mig enormt eftersom det skär i öronen på alla som är i närheten och väcker de som sover i huset. Har provat flera taktiker för att få honom att sluta gallskrika; sagt till honom på skarpen, sagt att han kan gå in i ett rum själv och skrika klart, förklarat lungt för honom att jaq inte vill att han skriker så, ignorerat skriken. Inget hjälper och när jag ikväll blev riktigt arg på honom skrattar han bara och skriker ännu mer.

Vet inte hur jag ska få honom att sluta skrika samt förstå när han passerat en gräns och att det är dags att lyssna?! Vill inte bli så arg att jag skrämmer honom till lydnad.