Min 3åring kör slut på mig. Är han normal?

Min pojke på 3 år har alltid haft ett väldigt humör och är väldigt envis. Vi har hela tiden haft höga berg och djupa dalar med honom. Just nu vet vi inte riktigt vad vi ska ta oss till: Han är inne i värsta kiss och bajsåldern. Bajsunge, bajsmamma, bajspappa..Vad ska man göra..? Ska man ignorera och låta honom säga så? är rädd att om man uppmärksammar det för mkt å blir det ännu roligare. Detta är väl det minsta bekymret...Han slår mig, sin pappa och sin lillasyster. Lillasyster är 1.5 och hon slår honom med. Ibland biter de varandra. Är så trött på dessa eviga konflikter. Han vill inte borsta tänderna. Inte klä på sig. Vid två tillfällen har han bitit andra barn på förskolan. Han pratar väldigt bra och pratade tidigt. Är vi hemma hos jämnåriga får han utbrott när vi ska gå hem. Det är så himla tåkigt, det känns som man går på nålar och hela tiden är på helspänn inför nästa konflikt som ska komma. Han är känslig för sömnen. I slutet av veckan går det knappt att ha med honom att göra. Minsta lilla grej så rasar världen. Vi skäller och han trotsar, skriker och slåss. Hur ska man bryta cirklen? Och är det normal med ett sånt här humör? Och en sådan vilja?

Hej, du har helt rätt i att ni måste bryta den stressade situation ni lever i.
barnen klarar inte att bryta, så det får bli ni vuxna som slutar med skrik och skäll.

Du börjar inledningsvis med dina tankar om att inte uppmärksamma det dåliga språket, jag tycker du ska ta tag i den tanken.
Du skriver vidare om din pojkes känslighet för om han är trött, att han har ett bra språk osv. Du känner din pojk väl det märks och du har säkert en känsla för vad du borde gjort i efterhand.

Sätt er ned och gå igenom hur det ser ut just nu i er familj. Vad fungerar, vad fungerar inte. Dra ner på saker som ni kan förutse barnen inte orkar med, gör upp hur ni ska bemöta utbrott och konflikter, hur kan ni stötta och avlösa varandra så att inte känslorna tar över.
En konkret början i bemötande kan vara att bemöta utbrott och ilska med lugn och tröst. Utgå ifrån vad du vet om hans tillstånd vad det gäller hunger och sömn, se till att prioritera detta först och låt andra krav stå åt sidan.
Om du känner dig dålig efter att du betett dig dåligt, så är det på samma sätt som din pojke känner sig. Skillnaden är att han inte kan hantera sina skamkänslor med förnuft. Hjälp honom att inte känna för mycket skam.
Om ni får situationen under kontroll, så kan kraven öka efter hand.

Ha tålamod och lycka till

Min 3åring kör slut på mig. Är han normal?

INNEHÅLL