rocknroll skrev 2009-12-03 23:31:26 följande:
Nu tycker inte jag att ni ska dömma mig/oss! Vi ställer ALLTID upp, och det är inga hårda straff hon får, vi pratar med henne varje dag, vi ger kärlek och kramar hela tiden. Hon är väldigt instängd och svår att prata med, vi har försökt få ur henne vad som är fel, frågat om hon vill prata. Och jag bad om råd just för att jag inte vill straffa henne! Har ni själva tonårsdöttrar?
Jag har 3 tonårsdöttrar på snart 16 14! och 13 år gammla.
Min älsta dotter är rent av förjävlig och har gjort mycket fel, Nu bor hon TYVÄRR med sin pappa och de andra två tillsammans med mig.
Hennes pappa har brister i sin föräldraroll. Han kan inte se till hennes bästa.
Hon har rymt flertalet ggr och han gör inget, Hon har stulit snattat och rånat tillsammans med andra för att vara tuff tillsammans med dem som hon tror e hennes kompisar, FEL UMGÄNGE alltså.
Soc tog henne nyligen och satte henne till ett fosterhem EFTYER att hon varit på behandlingshem men detta skedde först 7 år efter att de fick nys om hennes problematik.
Soc tar inte barn i första taget från sina föräldrar. Soc jobbar för att få föräldrar och barn till att fungera tillsammans och komma fram till en lösning på vad som är problemet och sen jobbar ut ifrån det. OM detta inte funkar och om ni som föräldrar skulle anses som olämpliga DÅ FÖRST tar man barnet ifrån er.
SJälvklart mår er dotter inte bra alls. Hon behöver någon som hon kan få ett förtroende för. Någon som hon kan öppna sig till och berätta vad som tynger henne och varför hon gör så här. Kanske hon går igenom en personlig kris och det har även kanske hänt nån förändring som har gjort att hon blivit såhär..
Skolan har dess utom anmälningsplikt. ALLA människor har det men skola, barnomsorg och andra myndigheter har tvång på det och om de inte anmäler när nått är fel så kommer personen i fråga själv att kunna straffas. annat är det som privatperson.
Skolan borde ha agerat för länge sedan eftersom detta verkar till att vara ett fortgåående problem. De försöker att hjälpa er , hjälpa er dotter men eftersom ni inte lyckats så måste NÅGON annan stiga in och ta på sig den rollen, och för det BEHÖVS en utredning för att komam till botten av problemet. BUP kommer oxå att ta kontakt med soc om de anser att " vad som nu komemr fram i samtal" kan vara en fara för er dotter. Då gör man det för att skydda dottern och INTE för att svartmåla er som föräldrar.
Jag undrar bara själv hur ni kan ha låtit det gå så långt som det har gjort...
Hur länge har hon hållit på såhär.
Jag förstår att det känns som att alla dömmer er och säger att ni har gjort fel som föräldrar men så ÄR INTE FALLET. Ni har gjort vad ni har kunnat ut ifrån era förutsättningar och det är DET man ska titta på. sen att man som förälder inte kan allt.. ja det finns det inte en ända människa som kan..
Sätt er ner med dottern , Tag kontroll över situationen. fortsätt att överrösa henne med kärlek och värme och omtanke men ha hela tiden i baktanken att hennes förtroende fr er är noll. annars hade hon pratat med er direkt.
TAG kontakt med SOC. Om du själv ber om hjälp så är det till fördel för er och er dotter. OM någon anmäler er så kommer ni anses som naiva föräldrar och då är hela situationen omvänd, då får ni nästan skulden på er.
Var förekommande gemtimot socialförvaltningen, Det är tecken på styrka att kunna BE OM HJÄLP när man inte klarar det själv. Du har gjort det en gång här , nu på FL varför inte till de som verkligen kan hjälpa dig.??
OM du vill är du välkommen att fortsätta diskutionen direkt med mig min inbox och jag kan stötta med det jag vet ur eget perspektiv och egna höändelser som sagt med min dotter. Men jag tar inte en vidare diskution om det i tråden utan nu har jag läst vad andra sagt , funderat NOGA på vad jag vill ha sagt och gett dig tips på HUR du bör gå vidare. Det blir inte lättare ju längre du låter det gå.. agera NU!!!
