Nytt syskon och är arg på mamma.

Avundsjuk på bebisen kanske? Nä jag vet inte. Men min storebror var likadan när jag föddes, fast han var elak mot mig oxå hah.

Det är helt naturligt- inget att oroa sig för. När ett syskon kommer så upplever barnet att det överges lite smått av mamman och ingår då gärna allians med pappan. Det är ren överlevnadsinstinkt. Men det går över snabbt. Det är bara att hålla ut och visa med ord och handling att man fortfarande finns där.

Tack för svar.

Usch, nu så ville sonen absolut inte nattas utav mig, det skulle vara pappa... Blir så ledsen bara, hur lång tid kommer det här att pågå?

DEt går i perioder hela tiden.
Min grabb är född 0808 och han är också ganska pappig nu!

ÄR du dessutom upptagen med bebis och har säkert varit lite tröttare och så som höggravid så är det klart att pappa är roligare också.

Det kommer tillbaka.
Se till att vara lite ensam med stora och låta pappa ha bebis också.
Tids nog kommer han tillbaka till dig.
Du behöver inte göra ngt extra, var den mamma du vill vara bara!

Tack, känns lite bättre nu.

JAg har det tvärt om...min kille har precis blivit storebror och vill BARA vara med mig....tycker jag är lite jobbigt i och med att jag hinner inte med bebisen alls känns det som.

Pappa duger inte alls när det gäller tröst och som nattkompis. Mycket svårt!!!

Ja, han är fortfarande ÄNNU mer anti-mamma nu känns det som. Bara pappa han vill bli tröstad och nattad av... Märker att han blir arg ibland när jag ammar bebisen, då försöker jag lägga ner bebisen och ta honom istället men det hjälper inte, han är fortfarande lika arg då.

Hur länge kan detta hålla på? Ska han aldrig bli mammig igen?

Så tråkigt bara, har verkligen gjort allt för att skapa en trygg anknytning mellan oss och nu känns det som att det var förgäves. Nästan så att jag ångrar att det blev syskon så tätt, INTE att jag ångrar bebisen bara att vi skulle väntat nåt år till eller två....

Och nu är det BARA pappa som gäller.. Jag får inte natta honom alls, när han slår sig vill han till pappa. När de sitter och myser putter han bort mig om jag också vill vara med!!!!!

Jag sitter ju med bebisen hela tiden nästan när hon är vaken eftersom hon vill ha tutten i munnen mest hela tiden och det ser väl sonen också..

Det här känns verkligen bajs!!

Jag har det precis likadant och känner mig lika förtvivlad.
Min son är strax över 2 år och har en lillebror som är en vecka gammal.
Jag får inte heller natta honom och han går oftast till pappa.
Försöker att vara nära honom och mysa lite smått, men får inte krama eller pussa.
Pratar mycket med honom oavsett vad jag gör och berättar ofta hur mycket jag älskar honom eller saknat honom om han varit iväg en stund.

Tycker också att det är jättetråkigt, men har insett att jag måste vänta ut det.
Han kommer förhoppningvis att vilja ha mig nära igen.

Det går över! Ge bebisen till pappa så ofta som möjligt i några dagar, ta den bara när den ska ha mat. Ja, det är jobbigt för pappa om bebisen helst vill mysa med bröst i munnen, han får vanka lite helt enkelt.
Det tar några dagar, men din son märker snart att du finns där för honom utan att ständigt behöva avbryta pga amning och blöjbyte. Och ge inte upp direkt bara för att han motar bort dig, sitt kvar och krama honom tills han inte motar längre.

Involvera sonen i blöjbyte efter några dagar, han kan tex ge dig våtservetter och sträcka fram blöjan. Och när du måste amma, läs saga för sonen samtidigt.

Vi hade det likadant i början. Jag fick inte göra något med honom och han fräste mot mig. Samtidigt kunde jag märka att han saknade mig och jag saknade ju honom! Jag och pappan pratade mycket med sonen och förklarade, fastän folk i vår omgivining sa att han var för liten för att förstå, men jag tror ändå att de förstår att man försöker förklara för dem. Och sonen blev så glad när jag började umgås mer med honom igen, jag tom sov inne hos honom en natt med bebisen. Han klagade inte trots flera uppvak och var superglad dagen efter.

Sen en dag är den nya bebisen del av sonens rutin, och det vore konstigt att inte ha bebisen där, även för storebror. Kramar, jag vet att det är tufft, särskilt med alla hormoner som pumpar runt och gör att tårarna sprutar när man känner sig bortmotad. Men hormonerna går också över till slut.

berätta för den stora att den lilla tycker om han/henne! Att den lilla blir glad är den stora kommer. Det var det bästa vi gjorde med storebror här, han var 18 mån när hN BLEV STOREBROR. Han riktigt växte och lös när vi berättade att lillasyster tycker om honom och blir glad.

Har precis som du Q har det.

Min son vill bara ha mig och nu vill han att lillasyster (baby) ska försvinna. Pappa med.

Jag mår så dåligt.

Får jag maila dig? Känner igen mig sååå Q

Tipra21@hotmail.com