Vems regler gäller när ni är bortbjudna?

Röstade "Annat".
Andras regler om hur man uppför sig vid matbordet kan få gälla sålänge de inte lägger sig i om mina barn äter upp eller inte. Där går gränsen.
Sitta kvar, inga armbågar på bordet, inte sörpla visst men mina barn ska själva få avgöra om de är mätta eller ej.

Nar det galler matintaget galler vara regler, men sjalvklart galler vardfamiljens regler om var man far vara, springa runt och busa, ha fotterna i soffan eller vad det nu kan vara.

Svårt...alltså ingen kan komma och säga att mitt barn måste äta upp maten, och ingen i vår släkt eller umgängeskrets skulle nånsin göra det. Samtidigt så har vi (jag och min sons pappa) bestämt med både hans mormor och morfar och med hans farmor att när han är där så måste han följa deras regler. Men detta skulle ju vi aldrig ha gått med på om vi inte hade ansett att dom har en sund syn på barn och uppfostran...

NEJ! de vi på middag hos kan INTE kräva att mina barn ska smaka på allt,eller äta upp maten-däremot att man sitter med vid bordet o är allmänt hyfsad!!

Ja.
Barn är anpassningsbara. Om inte föräldrarna "ställer till det" följer de reglerna.
De regler du nämner klarar de ju oftast följa på dagis

Till en viss gräns. Precis som bonanza säger så har ens värdar självklart rätt att bestämma över sina saker och sitt hem - vill de inte att min son sitter i soffan innan han har tvättat händerna, eller inte går in i sovrummet, eller liknande, så gäller självklart det.

Men att han måste smaka eller äta upp eller liknande går ju faktiskt inte att bestämma över, man kan uppmuntra honom att smaka, men det är det enda.

När vi är bortbjudna till andra så gäller i princip deras regler. Våra barn får aldrig godis hemma utöver lördagsgodis, men hos mormor&morfar resp farmor&farfar kan det bli godis en vardag. Barnen (2½ resp 4½) vet att dessa regler gäller där och aldrig hemma.

Däremot förbehåller vi oss rätten till "veto" när vi är bortbjudna. Skulle de tvingas sitta still fastän det inte kan/vill, eller bli tvungna att äta upp något de inte gillar så träder vi föräldrar in och gör klart för värden/värdinnan att vi uppfostrar våra barn själva. Ingen gör det åt oss.

Röstade på "annat" ovan.

Jag har vissa grundvärderingar som jag inte ruckar på när det kommer till mig själv och mina barn. En utav dessa är att ingen har rätt att tvinga i någon annan mat. Mat och tvång hör inte ihop (nu pratar vi inte tvångsvårdade anorektiker, utan friska småbarn).
Jag skulle som föräldersåledes inte acceptera att någon talade om för mitt barn att han måste äta upp maten på tallriken.

Däremot välkomnar jag det faktum att andra människor har andra personliga gränser än vad jag har vad gäller dem själva och deras ägodelar. Jag lär min son att hos oss får man kanske hoppa i soffan, sitta på bordet och äta pasta med händerna, medan andra kan ha som regel att man inte har fötterna på bordet, att man inte får stå på stolarna etc.

Svarade "annat".

Om någon tvingar mitt barn att äta upp maten till varje pris så går jag och barnet därifrån och kommer inte tillbaka. Inga undantag. Punkt

Jag svarade annat.

Av de regeler TS tagit upp, så finns det bara en mina barn skulle behöva följa; den om att sitta kvar vid matbordet (om det inte handlar om en tre-rätters, förstås). Smaka på mat dom redan smakat på och inte gillar, behöver dom inte göra. Inte äta upp heller. Finns det sådana regler skulle jag hjälpa mina barn genom att vi tillsammans lägger upp en liten portion av maten och bara tar av det barnet vill ha. Däremot om regeln vid maten är att orkar man ingen huvudrätt så får man ingen efterrätt, så skulle dom nog få följa den regeln. Den kan jag inte säga så mycket om och barnet kan själv välja hur den vill göra.

annat. när det gäller mat håller jag bergfast vid att man inte behöver äta mer om man är mätt, tycker att det smakar illa eller whatever.

när det gäller andra grejer som hur mycket det är ok att härja i någon annans hem blir det oftast en kombo av värdens och våra åsikter.