• Anonym

    Mitt huvud snurrar av funderingar.

    Hej experten,

    Jag har en fråga som tynger mig mycket och som jag inte kan sluta fundera på. Jag bor i en liten småstad som är belägrad av arbetslöshet och som är beroende av en stor bilindustri. Kanske du förstår vilken stad jag bor i. Här bor jag med mina man och våra två barn som är 8 och 4 år. Problemet är att vi önskar flytta upp till Sthlm. Min man är därifrån och vi bodde där ihop i 5 år innan vi flyttade ner hit för ca 4 år sedan. Anledningen var att mina föräldrar bor här och jag ville komma dom nära. Nu känner jag mig kvävd här. Har ångrat flytten alltsedan vi flyttade ner. Vi byggde ändå hus här och har varsitt bra jobb. Men vi har mer släkt däruppe. Barnen har många kusiner dom älskar. Mitt samvete nr 1 är att jag inte vågar flytta från mina föräldrar. Dom är äldre och har bara mig då min syster är sjuk på ett sjukhus i en annan stad. Mina barn är allt för mina föräldrar. Tänk när ngn av dom går bort, då blir den andre helt ensan. Samvete nr 2 är mina barn. Vågar jag rycka upp dom från den trygghet vi lever i nu? Tänk ifall dom blir mobbade? Finns det ngn ålder man brukar råda att göra sådana här saker innan eller efter? Mitt huvud snurrar av alla funderingar hela tiden samtidigt som jag inte trivs så bra här. Önskar svar och råd på mina funderingar.

  • Svar på tråden Mitt huvud snurrar av funderingar.
  • Barnpsykologen

    Hej, du har en svär situation det förstår jag. Mitt råd är att lyssna på vad du känner, du är tydlig med vad du vill. Prata med din man om vad som skulle vara bäst för dig och honom och i förlängningen också för hela familjen. Om du och din man ordnar med en tillvaro som fungerar för er kommer det också fungera för barnen.
    Har ni funderat på möjligheten att dina föräldrar flyttar med er?

    Hälsningar Anneli

  • Anonym

    Hej,

    Stort tack för ditt svar. Nu har situationen förändrats radikalt eftersom min pappa gick bort 2 dagar före julafton. Så i dagsläget är det uteslutet att flytta ifrån min mamma som isåfall blir ensam. Både min och min mans längtan finns att flytta upp till Stockholm. Men jag känner nu att jag måste bo kvar för min mammas skull. Hon skulle aldrig klara att vi tog med oss våra barn och flyttade ifrån henne. Hon skullle aldrig flytta med upp. Hon förstår inte hur man kan vilja bo i en storstad. Hela hennes liv och vänner finns här.  I detta läget sörjer jag även att min syster inte är frisk. Hade varit skönt om hon hade bott här så jag visste att mamma även hade stöd från henne.

Svar på tråden Mitt huvud snurrar av funderingar.