Kvinnor ska och bör underkasta sig sina män...

då förstår jag bättre men inte helt....

1. varför väljer du "lägre rank" (vet inte hur jag skall uttrycka det för jag ser att du skriver att du valt det själv osv osv)?

2. Respekt fö ratt han är överhuvud, vad innebär det vad då respekt förtjänar han extra mkt respekt för att han är man o tar beslut? respekt är inget man bara har det förtjänar man väl o vad är det för fel på din besluttagande eller det du gör?

jag har lite svårt att få fram det jag menar men det låter på dig som att han skall ha en jävla guld medalj o att du faller på knäna o säger tack varje gång han tar ett beslut för att det han gör är så jäkla bra.

3. Hur kan du inte vilja vara med o fatta beslut som berör ditt liv? ex. o nu tar jag något neutralt för sakens skull om vi skall köpa en ny soffa pratar vi o diskuterar ihop o beslutar ihop vilken soffa vi skall köpa om vi skall köpa en ny bil diskuterar vi ihop vad den bilen får kosta o hur mkt vi skall lägga kontant osv

o 4 jag trodde aldrig att din man var elak eller en tyrann men jag finner det mycket konstigt att man väljer att leva under premisserna att någon annan bestämmer allt som påverkar ens egna liv.

Äsch, min man säger att kvinnan (moi) är hemmets "lilla Gud".
Vi fattar beslut tillsammans. En man behöver tveklöst en förstående kvinna. Men en som underkastar sig? Nej. Fruktansvärt oattraktivt.

The Biggest Loser skrev 2009-12-23 09:51:37 följande:

vi är romer och där bestämmer 2 saker vilken status man har : ålder samt kön. En äldre kvinna har högre status än en ung man, men i ett förhållande där man är jämngammla har mannen högre status än sin fru. Så är vår kultur och då jag valt en romsk man att gifta mig med har jag accepterat att leva efter detta synsätt. Hade jag inte velat det hade jag valt en icke-romsk man, därmed så har jag valt detta själv.

Varför skulle jag falla på knä och tacka? Så underligt. Snarare så ger jag han förtroendet att han kan fatta beslut utan min iblandning i vissa frågor och att jag accepterar utgången av besluten, oavsett om det blev bra eller dåligt. Bilköp är en sån sak t.ex där han får bestämma helt själv, liksom ifall han ska resa iväg och göra affärer i hemlandet etc...jag kan ha åsikter javisst, men jag kan bråka om ifall han bestämt sig för nåt men jag ogillar det. Så ser våra roller ut.

Sen förstår jag inte hur du menar i att han bestämmer allt som påverkar vårt liv? Jag bestämmer ju själv i de flesta frågor, t.ex hur mycket jag vill jobba, när jag vill träffa vänner och familj, hur hemmet ska se ut, vilken mat som ska lagas, vad jag gör av min lediga tid, vilka regler som gäller kring barnen, osv osv..mitt liv samt det som hör hemmet till är mina domäner helt..han har ingen beslutanderätt i detta.

Just a dream skrev 2009-12-23 09:45:52 följande:

en diktatur är i mina ögon något påtvingat, inte ett ömsesidigt förhållande där man delat upp ansvar mm mellan varandra på det sätt man trivs med.

oh där är något som jag inte förstår du säger " ....jag bestämmer själv i de flesta frågor ex. hur mkt jag vill jobba.....hur hemmeet ska se ut, vilken mat som skall lagas, VILKA REGLER SOM GÄLLER KRING BARNEN osv"

Att inte vilja veta hur ens hem ser ut eller bara skitna ner men inte vara med o städa upp att leva under de premisserna bläääää.

Men det är bagatell jämnfört med att han skiter i barna o regler kring dem han bryr sig alltså inte vad som pågår i deras liv, skiter i föräldrarmöten, skiter i när de går o lägger sig, hur det går i skolan, när de kommer hem, vad de gör eller? varför skaffar man då barn om hela uppfostran o förnöjelsen o engagemanget skall ligga på den andra föräldern.

o jag antar att det är du som städar o tar hand om hemmet i övrigt, du trivs med att jobba heltid utan för hemmet o sedan gå hem o jobba 40 timmar i veckan o ta hand om barnen helt själv?

jag vet inte om det är nobelt eller bara rent utav sagt jävligt dumt.

The Biggest Loser skrev 2009-12-23 11:50:46 följande:

oj vilka slutsatser du drar! är du alltid så fantasifull och duktig på att läsa in saker som inte stämmer? varför inte varas lite ödmjuk och fråga istället för att dra på högsta växeln och skrika och gapa om sådant som du inte vet något om?!

Jag vill verkligen inte han ska lägga sig i min heminredning , det är mitt intresse och jag skulle avsky om han la sig i det...han utför det jag vill gällande det, t.ex målar, tapetserar, far och köper möbler som JAG valt ut etc...och gu vad jag är glad jag får bestämma detta helt själv så man inte får in nån ful äcklig möbel som karln råkar gilla.

Skiter i barna? Hur sjutton lyckas du läsa in det?? Romska män är generellt oerhört goda familjefäder och pappor, de älskar sina barn och tar mycket hand om dem, så även min man!! Däremot så är jag mamma och kan och vet mer om t.ex omvårdnad än vad han gör, och därför bestämmer jag t.ex kring vilka kläder de har, sköter deras hygien till största del, ser till att de äter ordentligt osv. Han står för en annan fostran, den som gäller uppförande, där har han en större roll. Självklart går han på föräldramöten, skjutsar till dagis, skola, träningar och allt sånt som ingår. Barnen följr honom på hans aktiviteter så de lär sig det sociala livet från männens synvinkel, inte bara att hänga med kvinnorna och lära sig hur vi gör.

Javisst sköter jag hemmet men hur det skulle ta 40 timmar förstår jag inte? Jag lägger ca en timme per dag på matlagning, städning mm...och som sagt, barnen i en romsk familj tas hand om tillsammans, inte bara av kvinnan...jag vet inte vad du har för erfarenhet av relationer med tradiitonella könsroller, men däremot vet jag att du har massor med fördomar om dem, och att du inte är blyg för att vräka ur dig dem till höger och vänster.

Att folk inte kan fatta att somliga, både män och kvinnor som Minune, Um Muhammed m.fl har konservativa värderingar upprör Mig. Varför ska alla vara okonventionella, självständiga, moderna och annat skit? Jag avskyr dessa samhällen, deras konventioner, dess barnlöshet etc. Det är en masspsykos av något slag!

Det är ju givet att Mannen är den som försvarar sin älskade, familj och ära! Visst finns det undergivna män med men dom är kortare till växten och klent byggda jämfört med alpha hannarna varför dom platsar sig mer i kategorin "pojkhustrur" åt de senare. Kvinnan är även hon kortväxt och klen varför hon likaledese ej lämpar till något bättre än att sköta hushållet precis som "pojkhustrurna". Dom större och slutgiltiga orden, besluten uttalas av alpha hanen. Om våra älsklingar av klenare slag vill framhävda sig själva så är det mer som försvar än offensiv. Kvinnans syn och reaktion är ej underställd Mannens men däremot är hennes muskelstyrka det vilket ej utesluter hennes effektivitet med lång räckvids vapen eller som Hua Mulan som blixtsnabb skar av fiendens akilles hälor för att därefter gå till rättrett. Lite krigiskt nu kanske men det är väl så som pashtun/kandaharis ser på saken med.

Min man kallar mig för bossen
Men vi tar nog oftast gemensamma beslut så det är inte alltid bara jag som bestämmer

Det är - enligt mig - en viss skillnad på att hävda att vissa kvinnor trivs med att bli "dominerade" av sin partner (finns ju vissa män som trivs med att bli "dominerade" också), och att hävda att det är NATURLIGT för kvinnor att vara underställda män, att jämställdhet är roten till många skilsmässor osv.

Det förstnämnda påståendet - att inte alla trivs i helt jämställda förhållanden - är helt OK. Det sistnämnda påståendet är däremot alldeles uppåt väggarna. Särskilt som forskning tyder på att jämställda förhållanden generellt vara LÄNGRE än icke jämställda...

Om kvinnor - generellt - trivdes bäst "vid spisen" och att lyda mannen osv, hade vi ganska snabbt sett en återgång till dessa könsroller. I stället visar verkligheten att i relativt fria samhällen där kvinnor KAN välja (som i Sverige) så väljer de flesta INTE att leva så. Visst finns det hemmafruar och alla kvinnor gör inte karriär - men det gör inte alla män heller.

Kvinnor är olika men de flesta verkar föredra att någorlunda jämlikt förhållande och ett självständigt liv - annars skulle inte så många sträva efter det. Tror inte att så många män har problem med det heller - de flesta som har problem sorteras nog bort eller väljer kvinnor av mer "traditionell" karaktär

Alla barnen tittade in i microvågsugnen utom Knut
han tittade ut

bara lilla jag skrev 2009-12-18 09:48:33 följande:

*spyr litet hjärtligt åt det gamla patriarkala tramset*

Alla kvinnor lät sig domineras utom Herta
Hon fick därför känna en massa smärta.

Jag skulle aldrig vilja bestämma allt. Som (relativt) nybliven tvillingförälder samt två hundar och en katt i hushållet, är det skönt att ha en partner att luta sig mot emellanåt, att låta han fatta besluten, att man inte måste diskutera igenom precis ALLT, att han har lika stor koll som jag på blöjor och välling och overaller och vad som behöver handlas osv.

Detsamma känner han för mig. Ibland låter han mig bestämma, ibland jag han, ibland bestämmer vi tillsammans (särskilt viktiga beslut).

Vi har en viss arbetsfördelning. Men inte efter könsroller, utan vad vi är bäst på/hur det faller sig. Och vissa grejer måste vi båda ha koll på för att det ska funka. Jämställdhet ger mig större frihet och mindre press än det motsatta. Jag kan gå och jobba och lämna över huvudansvaret för barn och hushåll åt honom (som nu). Jag kan vara hemma, ha det mesta ansvaret där men veta att han jobbar och drar in stålar (som för ett halvår sen, när jag fortfarande var mammaledig). Vi kan täcka upp för varandra. Jag skulle få SPEL om jag bara förväntades gå hemma, eller ta allt ansvar där. Men det är JAG det. Frihet kan ibland också vara ett slippa bestämma... absolut. Men det beror på hur man ser det.

Vidare kan jag förstå att man har en viss arbetsfördelning - ibland enligt könsroller - precis som jag vet att en del trivs i sk Dom/Sub-förhållanden (inte bara sexuellt).

MEN jag har svårt att tro att ha en partner som ger en stryk, eller river ut alla kläder ur garderoben och beordrar en att vika om för att man har varit "olydig" (som någon skrev tidigare i tråden) är något man väljer.
Det låter snarare som något man uppfostras till eller tvingas till. Jag har träffat - eller hört talas om - åtskilliga kvinnor som levt med "såna" män. Några svenska, men de flesta från andra "kulturer" sas. Inte en enda hade valt det, i egentlig mening. Men antingen bet de ihop för att överleva, eller så trodde de att det skulle vara så, att det inte fanns några andra alternativ...

De frivilligt ingådda dom/sub-förhållanden jag har hört talas om, bygger på ömsesidig respekt och på att den dominanta verkligen tar hand om sin partner. Den undergivna får trygghet och slipper bestämma, den dominanta får bestämma och slipper lyda någon annan... Typ. Det är en HELT annan sak än regelrätta misshandelsförhållanden.

Faktiskt lite tråkigt att läsa denna diskussion i och med att det inte finns någon respekt eller acceptans för olika sätt att leva i ett förhållande. Naturligtvis bör man få ifrågasätta, men anser även att man behöver acceptera andras livsval.

Jag är en vanlig svensson tjej, men precis som för Minune och um muhammed lever jag i ett förhållande där min sambo är "huvudet". Det här är någonting som passar mig och sambon, dvs. skapar balans i förhållandet. Det här betyder inte att han kör över mig precis som han vill. Han tar mina åsikter, känslor och synpunkter i beaktande och sätter dem högt!! Men det slutgiltiga beslutet gör han. Han respekterar mig och visar mig oerhört mycket kärlek.

Klart det här inte lämpar sig för alla, men för mig och sambon gör det.