rightbackatyou

Äldre 18 Dec 20:38

121 svar

Styvbarn gäst inbjuden av sambon i hemmet?

Finns det fler än jag som känner att deras styvbarn är som gäster i erat hem?

Jag jobbar relativt mycket den veckan barnet är hos oss (eftersom mitt schema är sådant och jag kan itne ändra det) och när jag kommer hem så känns det som han är i mitt hem och "inkräktar", han sitter i den soffan jag har köpt, tittar på TV:n som jag har köpt, öppnar och plockar saker ur kylskåpet som jag har köpt *and the list goes on*

Jag trodde att det skulle bli mer naturligt ju längre tiden gick men jag tror det bara blir VÄRRE?

När jag är och jobbar så är min sambo hemma och i mina ögon sett leker familj med vårat gemensamma barn och barnet sedan innan och jag är inte där, känns jättekonstigt och undrar hur jag och sambon kan diskutera det här på ett någolunda vettigt plan?

Han blir lite som de flesta rabiata kvinnfolk i styvforum så fort jag nämner något som inte är guld och gröna skogar när jag tycker att styvbarnet tar för mycket plats, verkar vara oerhört trög och är otroligt klängig och oföretagsam för sin ålder och säger att han inte alls håller med mig.

Konstigt att sambon några gånger under veckan barnet sedan innan är hos oss får utbrott för att hans barn är trög och klängig och inte klarar av att göra någonting själv...

Jag ser barnet som någon nödvändigt ont som jag helst hade sluppit och undrar ifall det finns någon, MED ERFARENHET *undanbeder alltså vänligt men bestämt allt bla bla bla om "barnet var där först, du visste att han hade barn, han BOOOOOOOOOOOR där (nej, det gör han inte) och fler uttjatade fraser* som vet hur man kan ta sig ur tänket och gilla läget lite bättre?

Tacksam för kreativa svar och kommer anmäla alla inlägg/påhopp som inte är menade att hjälpa utan bara att kasta skit.

Bråkstaken

Äldre 7 Mar 09:12

#111

Jag försöker "lära känna" pojken o hitta på massvis med saker tillsammans med dom o oftast är det jag som drar igång aktiviteter så att det händer något. Men ibland är man så trött när man kommer hem från jobbet o han ska ha uppmärksamhet o pappan blir arg på mig för att jag "stör" mig på att han hela tiden gör ljud eller klänger omkring på mig. Jag vill bara vara i fred. Pojken har även börjat vara otrevlig mot mig o sträcka ut tungan o nypas. Jag harr bett pappan om hjälp att säga ifrån till honom när han är för på mig o det har blivit bättre iaf. Han är bortskämd o får bestämma allt nästan samtidigt som han är väldigt osäker så det är svårt att säga ifrån till honom för han är så skör. Värst är situationen när jag ska ha mens o är trött o sur i allmänhet men kan inte gå undan nånstans förutom i pojkens rum vilket känns helt fel.

slutatsnusa

Äldre 7 Mar 09:18

#112

Bråkstaken skrev 2014-03-07 09:12:39 följande:

Jag försöker "lära känna" pojken o hitta på massvis med saker tillsammans med dom o oftast är det jag som drar igång aktiviteter så att det händer något. Men ibland är man så trött när man kommer hem från jobbet o han ska ha uppmärksamhet o pappan blir arg på mig för att jag "stör" mig på att han hela tiden gör ljud eller klänger omkring på mig. Jag vill bara vara i fred. Pojken har även börjat vara otrevlig mot mig o sträcka ut tungan o nypas. Jag harr bett pappan om hjälp att säga ifrån till honom när han är för på mig o det har blivit bättre iaf. Han är bortskämd o får bestämma allt nästan samtidigt som han är väldigt osäker så det är svårt att säga ifrån till honom för han är så skör. Värst är situationen när jag ska ha mens o är trött o sur i allmänhet men kan inte gå undan nånstans förutom i pojkens rum vilket känns helt fel.

det jag själv kan uppleva med min närbos (otroligt skönt att inte bo ihop!) barn är att det är en balansgång mellan att engagera sig för mycket och lagom
alla jobbiga vardagsgrejjer som man själv känner att man inte orkar med får pappan ta
samtidigt som det måste finnas tid och plats för barnet som inte har valt sin familjesituation själv så måste du kunna få utrymme
varför måste du gå in i pojkens rum?
har ni inget eget sovrum?

Anonym (för mig)

Äldre 7 Mar 09:39

#113

För mig handlar det mycket om att barnet är så sällan hos oss. Barnet leker dessutom outsägligt trista lekar men det kan jag ta, hen är nöjd om hen får leka 30 min, sen vill hen oftast vara själv igen.
Hen är nämligen påpassad hemma non stop av en orolig mamma som är rädd att hon inte stimulerar sitt barn tillräckligt mycket. (Nej, jag är ingen beskäftig bonusmorsa som tror hon vet mest, detta står i familjeenhetens rapporter som jag har läst.)

En viss del handlar det också om att om jag kommer för nära barnet, så står jag där sen OM det tar slut med pappan, med ett barn som jag älskar men som jag aldrig mer får träffa.

Mammans gränslösa sätt gör det ju inte lättare, hon inkräktar på vårt liv så pass att jag mår dåligt varje gång min mans telefon ringer, oavsett om han svarar eller inte. Det har gått så långt att en vän tom erbjudit sig att vara förbindelselänk om något händer barnet, så att mamman enkom har skriftlig kontakt med pappan via mail och att pappan läser mail en gång i veckan. Om något akut händer så får mamman alltså ringa kompisen som sen ringer oss så att vi kan ringa upp med dolt nr. Då har det gått långt tycker jag när man funderar på en sådan drastisk åtgärd.

Det blir inte lättare av att hen inte har ett eget rum. Vi letar med ljus och lykta efter större boende men det är tufft när man inte har ekonomi till att köpa eget.
Jag har ingenstans att dra mig undan, en plats som är bara min egen oavsett vilka som vistas i hemmet.

Jag ångrar så idag att jag inte sa att vi skulle vara särbos, men jag hade verkligen ingen som helst aning om vilka känslor en annan människas barn kunde röra upp i mig.

Helgumgänge är skit, ännu mer skit när det är så sällans om hos oss pga barnets ålder och avstånd. Men samtidigt, jag TROR ju bara att det hade varit lättare om barnet varit hos oss mer, men det kan ju ha varit värre också..
Men, jag tror det hade varit bättre pga att barnet sluppit testa till max varje gång hen kommer. Fredagen går åt till att först försöka hålla hen vaken på vägen hem, annars somnar hen supersent, men vaknar lika tidigt ändå = en sur unge hela lördagen.
Om hen somnar i tid så är hen förvisso inte sur, men testar om gränserna är desamma som förra gången. framåt lördagkväll är hen lugn om vi har tur, annars är det söndagen först som är odelat trevlig att ha hen hos oss. Och då ska hen hem igen...

slutatsnusa

Äldre 7 Mar 09:49

#114

"framåt lördagkväll är hen lugn om vi har tur, annars är det söndagen först som är odelat trevlig att ha hen hos oss. Och då ska hen hem igen..."
det låter som om det är lika jobbigt för barnet

i ert fall låter det onekligen som att du har rätt i att det skulle kunna vara annorlunda ifall barnet var hos er oftare
om ni hade större så att du kan dra dig undan.

om det inte är så ofta som barnet kommer har du funderat på att åka iväg och hälsa på nån kompis du inte träffar så ofta, gå på kurs eller nåt?
helt enkelt utnyttja tiden till att göra saker för dig själv

nymedlem

Äldre 7 Mar 10:12

#115

Anonym (för mig) skrev 2014-03-07 09:39:34 följande:

För mig handlar det mycket om att barnet är så sällan hos oss. Barnet leker dessutom outsägligt trista lekar men det kan jag ta, hen är nöjd om hen får leka 30 min, sen vill hen oftast vara själv igen.
Hen är nämligen påpassad hemma non stop av en orolig mamma som är rädd att hon inte stimulerar sitt barn tillräckligt mycket. (Nej, jag är ingen beskäftig bonusmorsa som tror hon vet mest, detta står i familjeenhetens rapporter som jag har läst.)

En viss del handlar det också om att om jag kommer för nära barnet, så står jag där sen OM det tar slut med pappan, med ett barn som jag älskar men som jag aldrig mer får träffa.

Mammans gränslösa sätt gör det ju inte lättare, hon inkräktar på vårt liv så pass att jag mår dåligt varje gång min mans telefon ringer, oavsett om han svarar eller inte. Det har gått så långt att en vän tom erbjudit sig att vara förbindelselänk om något händer barnet, så att mamman enkom har skriftlig kontakt med pappan via mail och att pappan läser mail en gång i veckan. Om något akut händer så får mamman alltså ringa kompisen som sen ringer oss så att vi kan ringa upp med dolt nr. Då har det gått långt tycker jag när man funderar på en sådan drastisk åtgärd.

Det blir inte lättare av att hen inte har ett eget rum. Vi letar med ljus och lykta efter större boende men det är tufft när man inte har ekonomi till att köpa eget.
Jag har ingenstans att dra mig undan, en plats som är bara min egen oavsett vilka som vistas i hemmet.

Jag ångrar så idag att jag inte sa att vi skulle vara särbos, men jag hade verkligen ingen som helst aning om vilka känslor en annan människas barn kunde röra upp i mig.

Helgumgänge är skit, ännu mer skit när det är så sällans om hos oss pga barnets ålder och avstånd. Men samtidigt, jag TROR ju bara att det hade varit lättare om barnet varit hos oss mer, men det kan ju ha varit värre också..
Men, jag tror det hade varit bättre pga att barnet sluppit testa till max varje gång hen kommer. Fredagen går åt till att först försöka hålla hen vaken på vägen hem, annars somnar hen supersent, men vaknar lika tidigt ändå = en sur unge hela lördagen.
Om hen somnar i tid så är hen förvisso inte sur, men testar om gränserna är desamma som förra gången. framåt lördagkväll är hen lugn om vi har tur
, annars är det söndagen först som är odelat trevlig att ha hen hos oss. Och då ska hen hem igen...

När ni letar större boende gör ni det närmare mamman då? Kan ju vara en bra idé för att på så vis kunna ha barnet oftare hos er.

nymedlem

Äldre 7 Mar 10:13

#116

slutatsnusa skrev 2014-03-07 09:49:51 följande:

"framåt lördagkväll är hen lugn om vi har tur, annars är det söndagen först som är odelat trevlig att ha hen hos oss. Och då ska hen hem igen..."
det låter som om det är lika jobbigt för barnet

i ert fall låter det onekligen som att du har rätt i att det skulle kunna vara annorlunda ifall barnet var hos er oftare
om ni hade större så att du kan dra dig undan.

om det inte är så ofta som barnet kommer har du funderat på att åka iväg och hälsa på nån kompis du inte träffar så ofta, gå på kurs eller nåt?
helt enkelt utnyttja tiden till att göra saker för dig själv

På så sätt blir väl inget bättre gällande barnets och ts relation? Hur tänkte du där?

slutatsnusa

Äldre 7 Mar 10:22

#117

nymedlem skrev 2014-03-07 10:13:24 följande:

På så sätt blir väl inget bättre gällande barnets och ts relation? Hur tänkte du där?

jag tänker att om barnet är där så sällan så kanske de inte behöver ha en närmare relation?
jag tänker även att relationen kan bli sämre av att ts tycker att det är jobbigt att barnet är där
att då kunna välja att åka iväg ibland kanske kan göra det lättare för ts att tycka det är uthärdligt de gånger hon väljer att vara kvar hemma

Ess

Äldre 7 Mar 11:34

#118

slutatsnusa skrev 2014-03-07 10:22:52 följande:

jag tänker att om barnet är där så sällan så kanske de inte behöver ha en närmare relation?
jag tänker även att relationen kan bli sämre av att ts tycker att det är jobbigt att barnet är där
att då kunna välja att åka iväg ibland kanske kan göra det lättare för ts att tycka det är uthärdligt de gånger hon väljer att vara kvar hemma

Så gjorde jag ofta, och tyckte det fungerade bra.
Vi kom iofs inte närmre varann, men vi blev ju heller inte ovänner vilket är lätt att bli när det kokar över. Bättre då att rädda den relationen som fanns och bita ihop och ta en tur ut tills det värsta släppt.

Anonym (för mig)

Äldre 7 Mar 15:47

#119

slutatsnusa skrev 2014-03-07 09:49:51 följande:

"framåt lördagkväll är hen lugn om vi har tur, annars är det söndagen först som är odelat trevlig att ha hen hos oss. Och då ska hen hem igen..."
det låter som om det är lika jobbigt för barnet

i ert fall låter det onekligen som att du har rätt i att det skulle kunna vara annorlunda ifall barnet var hos er oftare
om ni hade större så att du kan dra dig undan.

om det inte är så ofta som barnet kommer har du funderat på att åka iväg och hälsa på nån kompis du inte träffar så ofta, gå på kurs eller nåt?
helt enkelt utnyttja tiden till att göra saker för dig själv

Ja, det är nog lika jobbigt för barnet trots att hen alltid är som en sol när man hämtar. Tidigare var det tätare umgänge men det fungerade inte för barnet alls. Det blev för hoppigt. Så detta är en lösning de kommit fram till i samråd med familjeenheten.

Pga avståndet kommer det aldrig bli varannan vecka, det är omöjligt. Vi letar efter boende närmare där barnet bor, men så att vi ändå kan ta oss till jobb osv.

Ang att utnyttja tiden själv, jo, men jag har ju två barn jag som är hos oss alltid. Det känns inte ok att 'dumpa' dem på maken också när nu hans barn är så sällan. Mina är dock stora så de klarar sig själva men ändå.

slutatsnusa

Äldre 7 Mar 16:18

#120

Anonym (för mig) skrev 2014-03-07 15:47:07 följande:

Ja, det är nog lika jobbigt för barnet trots att hen alltid är som en sol när man hämtar. Tidigare var det tätare umgänge men det fungerade inte för barnet alls. Det blev för hoppigt. Så detta är en lösning de kommit fram till i samråd med familjeenheten.

Pga avståndet kommer det aldrig bli varannan vecka, det är omöjligt. Vi letar efter boende närmare där barnet bor, men så att vi ändå kan ta oss till jobb osv.

Ang att utnyttja tiden själv, jo, men jag har ju två barn jag som är hos oss alltid. Det känns inte ok att 'dumpa' dem på maken också när nu hans barn är så sällan. Mina är dock stora så de klarar sig själva men ändå.

okej, jag missade att du har egna barn
gör nåt med dem då?

Anonym (för mig)

Äldre 7 Mar 16:27

#121

slutatsnusa skrev 2014-03-07 16:18:20 följande:

okej, jag missade att du har egna barn
gör nåt med dem då?

Nja, de är tonåringar, inte helt roade av att hänga med mamma även om de ofta är hemma pga den ena har ett funktionshinder och den andras vänner bor långt ute på landet så de har svårt att umgås på helgerna om de inte samtidigt sover kvar hos den de är hos.

Min man är inte heller vidare road av att lämnas ensam med sitt barn då han upplever det svårt att hitta på något med barnet. Så det känns även elakt att lämna dem för då blir det tv hela dagen.

Styvbarn gäst inbjuden av sambon i hemmet?

INNEHÅLL