Överaktiv fyraåring. SUCK !

Fast det är inte problemet. Vi har sonen varannan helg och varannan tis-ons. Han får också extra mkt uppmärksamhet när han är här, med tanke på att vi inte ses lika mkt som förut. (jag hade honom på heltid tills han blev 4 då vi märkte att sonen mådde bättre än hos oss.) Jag älskar att ha honom här, men inte hans sätt. Han kletar snor på väggarna, river ner tapeterna, flyttar sängar till mitten av rummet, klättrar på bokhyllor och kastar leksaker i golvet....

kanske en reaktion mot skilsmassan,han protesterar mot nagot

Vi bor än så länge i en trea. Dvs att ungarna "måste" dela rum. Men vi har fattat nu, efter ett år, att det faktiskt inte funkar. Dom somnar tillsammans utan problem. Inget bråk eller tjaffs, men sen om den ena vaknar, så väcker denne den andra. Spelar ingen roll vilken tid på dygnet...

Fast vi har bott isär sedan sonen var 8 månader gammal, och sonens pappa kom inte in i hans liv ordentligt fören sonen var ca 2 år gammal. Jag har alltid propsat på att dem skall träffas för sonens skull. min sambo har vart i sonens liv sedan han var 1.5 år, och han går väldigt bra ihop med sin lillebror, även om det är lite svartsjuka då och då.

samarbetar ni om sonen eller ar det problem,alltsa barn kanner paig om nagot ar fel,hur beter han sig hos pappan. Alltsa det kan vara att ni har olika regler ,da blir han osaker.Jag har sett detta pa nara hall. Det ar bara en fundering,

Vårat samspel har från början vart katastrof, men den senaste tiden har det vart bra. Det har funkat och vi har kunnat prata utan problem. Jag vet inte riktigt hur han är hos sin pappa. Men jag vet att vi har helt olika rutiner. Vi är här sammanlagt 4 personer. Uppmärksamhet/leksaker/yta måste delas på ett annat sätt än när han är hos sin pappa då det bara är han och sonen. Men vid detta laget borde sonen kunnat acceptera det på en nivå att han inte är överenergisk eller överjävlig som jag gärna kallar det. Den yngsta är ändå snart 2 år gammal, och dem leker ihop otroligt bra både hemma och på dagis. Den älsta är väldigt mån om sin lillebror. Lite för mkt ibland då han gärna vill att han skall göra samma saker som han själv. hehe.

Jag är inte själv världens bästa. detta har gjort att jag också har lite sämre tålamod, och att jag & sonen bråkar ganska ofta. Han har en stark vilja, och det har jag med.

Testar han kanske dina gränser ? Min fyraåring tar chansen till gränstestning så fort det ges. Övertygade sin barnvakt om att han fick ta lingonsylt till lasagnat. Vill plocka fram ottillåtna leksaker när vi får besök av en kompis 2åriga dotter. Gapar och skriker precis när vi har middagsgäster.... testar testar testar. Det är som ett levande experiment som han aldrig tröttnar på.

Det som funkar för min lillkille är strikta rutiner. Så kanske du och sonens pappa behöver ta ett snack om just precis ALLA regler som de har hemma hos han så att sonen inte upplever en gränschansning på g... Behöver inte vara någon större grej ens som ni har olika och gör att han kanske blir otrygg och extra bråkig mot just dig ?

Det låter lite som min son. Saken är den, att här hemma har vi strikta regler och rutiner. Och det har jag infört och haft enda sedan den älsta sonen var mkt liten. Ca 1 års ålder. Läggning osv funkar kanon. Dem lägger sig mellan 18-19 och somnar 9 gånger av 10, på en gång, utan problem. Vissa saker får man göra här, och vissa saker inte, också för att vi är en del att ta hänsyn till, som jag nämnde innan, så är vi 4 personer här, inte 2 som dem är när sonen är hos sin pappa.

Jag kan säga såhär, att diskutera med sonens pappa, är ungefär som att prata med en 3åring. Om jag skall komma och säga eller antyda vilka regler han skall ha, så kommer det bara bli pannkaka av allt. Tyvärr. Jag fick honom iallafall i somras att lägga sonen i tid, istället för från 21 på kvällarna. Jag tror iallafall att han lägger honom tidigare nu.

Enligt hans pappa så är han inte sådan hos honom. Jag kan förstå att sonen slåss om uppmärksamheten med tanke på att jag måste dela med mig till alla 3 här hemma. Men ibland är han bara överjävlig och gör rent av sagt elaka och dumma saker. Som när jag inredde heeeela hans rum med pirat/döskalle dekorationer på väggarna samt hyllor/nya leksaker osv, det tog ca 24 timmar, sen hade han rivit ner och haft sönder typ allt. Det är nog inte gränstestning....

Åhhh jag känner så mycket med dig för jag och min sambo går igenom exakt samma sak. Våran son på 3,5 år kör på i 200 från morgon till kväll och är överaktiv. När vi inte orkade längre och kände att vi behövde tips och råd vände vi oss till en barnpsykolog. Kan nämna att vår son är riktigt dålig på att leka själv och bara springer och hoppar när han ska någonstans. Han kan inte sitta mer än 1 min med någon aktivitet men sitter stilla ett tag om han tittar på tv. Han behöver aktiviras från morgon till kväll samt att han befinner sig i trotsperioden.
Om vi har folk hemma eller är hos andra kräver han all uppmärksamhet och gör allt för att få den.

Tipset vi fick: Berätta på morgonen hur dagen kommer att se ut, vad som ska göras m.m så att han är förberedd. Om det ska komma någon eller om man ska åka till någon annan kan man prata lite mer om det.
Ofta ge två val av leksaker, t.ex antingen hämtar du ett pussel eller lego. Säga att man finns där om de behöver hjälp med något. Om de absolut inte klarar av att leka själva ska man försöka ta med dem på allt man gör hemma under en dag hur mycket tid och tålamod det tar. Det kan behövas för en period innan de tar sig ur detta och väljer att göra något annat. De kan slänga in tvätt i maskinen, vara med och laga mat, hänga tvätt m.m
Ska man åka iväg eller ha besök ska man försöka att inte göra det för länge utan att det får vara som träning för barnet. Man kan också träna på att bara vara hemma t.ex någon helg utan en massa aktiviteter planerade och se hur barnet hanterar det. Psykologen tror inte vår son har ADHD och det tror inte jag heller men en aning överaktiv och att han har fastnat i ett omoget beteende. Det kommer gå över med tiden och det får jag verkligen hoppas. Du får gärna skriva till mig.

Lycka till

Det låter exakt som hos oss och vår son på pricken. T.o.m åldern stämmer Vi har samma problem och har också sökt hjälp för att bättre kunna hantera sonen. Där har vi också fått liknande tips som du skriver om. Precis som för er tyckte barnpsykologen och familjeterapeuten inte att vår son har något fel men att han är en aning överaktiv och spänd i sitt sätt att vara, och därför behöver komma in på rätt spår. Han brukar också flippa ur helt när vi får besök och kräver ALL uppmärksamhet. Till detta fick vi tipset att köpa en låda full med leksaker (t.ex. från loppis) och ta fram detta så att andra barn också får ha någonting att leka med när de besöker oss(eftersom han inte tillåter någon annan att leka med hans saker). Också att berätta innan någon kommer hur vi kommer att göra men absolut inte prata om att man måste uppföra sej osv... för det kan göra honom nervös inför vad som ska hända. men så att han har lite kontroll över situationen. Vi fick också tipset att ha en "aktivitetspåse" där han får dra en lapp och där står det vad vi ska göra t.ex. bygga lego, spela spel. Är det riktigt svårt hemma kan man också göra upp ett schema på hur dagen kommer att se ut, då får han bara se på lappen på schemat så vet han vad som händer idag. Vid måltiderna är han för det mesta busig och yrar runt så där får han ett klistermärke varje gång vi alla kan sitta och prata och ha trevligt tillsammans. När han har 5 märken hittar vi på något skojigt som han vet om i förväg. Så att vi har ett mål att sträva till!!

Tack och lov har vår son nu en "bättre" och lugnare period då han leker med sina lego som han fått i julklapp och det gör mycket för vårt tålamod att han kan sitta och leka i sitt rum, vilket han inte har gjort på länge innan detta. Han kommer tyvärr väldigt lätt av sej när han leker och börjar springa runt och hoppas och skrika, så det är jobbiga.

Skriv gärna till mej också

Har bara läst Ts så jag vet inte om någon redan har srkivit detta. Gå ut och lek med honom? Åk till skogen och låt honom springa av sig! Fyraåringar SKA ha spring i benen. Det är ett sundhetstecken

Det är jättebra att vara mycket ute, rentav det bästa som finns för barn. Men VI som har barn av denna kaliber (energiska som sjutton)som TS beskriver så vet också att det sällan underlättar. Dessa barn har lite mera energi än andra och det gäller kanske för var och en att hitta ett mönster som passar familjen och hittar man inte det själv är det jättebra att söka hjälp, det vinner man mycket på!

Kan tillägga att vi är noggranna med att vår son ska få vara ute två gånger dagligen nu vintertid och springa av sej ordentligt men konstigt nog räcker alltid energin till ända till läggdags.

Ah, jag menade inte att verka nedvärderande. Det var bara det enda tips jag kom på sådär på rak arm

Har ocksa ett hyperaktivt barn och det jag kan tipsa om är omega3 som jag tycker har viss verkan pa honom.

Vidare sa psykiatikern som utredde honom att vi skulle tala med lugna låga röster även nâr vi har storlust att skrika och att vi alltid skulle förklara vad vi gjorde, vad han gjorde och vad vi kommer göra sen.

Min son har förmodligen inte heller ADHD men fick "diagnosen" hyperaktiv, sömnbesvâr, koncentrationsproblem och överintelligent.

Det sista later ju positivt men det drar med sig massa negativt i den form att han tappar intresset snabbt och hela tiden behöver nya saker att stimuleras med. Frustrationen leder till att han blir mer hyper och hyperaktiviteten leder till att han sover sämre och koncentrerar sig sämre och tröttheten i sig leder till att han blir hyper etc  i en rolig cirkel.

Det som även funkar här är pussel som är för svåra för hans alder sa att han far sitta och klura ett tag. Och omega3 da som jag sa innan.