• Jennie1987

    Ge mig nytt hopp!

    Hej tjejer!

    Ni kan väl ge mig lite solskensberättelser om hur ni, trots er PCO, lyckats nå det efterlängtade plusset!
    Just nu känns allt så deppigt och svårt, så det skulle vara skönt att få höra att det faktiskt funkar!
    Vad har ni fått för hjälp?
    Hoppas 2010 blir ett fantastiskt år på alla sätt!

    Kramar till er, alla starka tjejer!

  • Svar på tråden Ge mig nytt hopp!
  • mysifer

    jag fick veta att jag hade pco under en gynundersökning och hade hört att det skulle bli svårare att få barn då. min mens har alltid varit väldigt oregelbunden och det har varit ganska skönt fram tills när jag började fundera på det här med barn på allvar.


    var övertygad om att det skulle bli svårt då jag dessutom är ganska överviktig. jag och mannen körde oskyddat en gång efter att jag hade sagt att det säkert kommer dröja ett år innan det tar sig..fyra veckor senare började jag må väldigt illa och plussade!
    är nu i v. 18 och allt ser bra ut. försöker tänka på maten men har (tyvärr) kvar min övervikt. så jag blev gravid på första försöket utan att ha någon som helst koll på mens eller ägglossning. det har alltid kommit som det själv ville ändå..
  • stor grön drake
    Jennie1987 skrev 2010-01-24 13:15:23 följande:
    Ååh! Vilket lyckligt slut du fick på din resa!! :) :) Stort grattis till sonen! Jag kanske helt enkelt får göra som du, ringa och gråta... Dom kanske lyssnar på mig då? Jag har också fått metformin, men dom sa inget till mig om att det kunde funka för att bli gravid, utan det var mer tänkt som en hjälp mot vikten (som jag har fått bukt på äntligen, det går åt rätt håll!). Men kanske är det så att metformin kan hjälpa mig mot ett +? :) Tack för att du delade med dig av din berättelse! Kram
    Viktminskningen kan absolut hjälpa dig mot PCOn! Det är väll en aning omdiskuterat om huruvida Metformin hjälper eller inte, i mitt fall blev mensen regelbunden direkt. Jag har absolut inga bekymmer med mitt blodsocker, så det är inte där heller. Hann inte gå ner något i vikt på den tiden heller.
    De flesta jag vet som fått metformin har inte blivit hjälpta, så även om vi hoppades så var vi inställda på ett år till av hårt arbete

    Mitt gråtande hjälpte dem att inse problemet. Läkaren som sagt åt oss att försöka själva hade inte skrivit det i journalen, utan bara skrivit att jag och min nya pojkvän skulle börja försöka så småning om ny och ny... vi hade varit tillsammans länge och skulle gifta oss samma månad jag bröt ihop. De insåg att jag mådde psykiskt dåligt samtidigt som jag ju hade en tydlig infertilitet så...
    Sen är det inte så hårt tryck här som i vissa delar av sverige.
    091109 ♥ Linus ♥
  • Jennie1987
    stor grön drake skrev 2010-01-24 16:24:54 följande:
    Viktminskningen kan absolut hjälpa dig mot PCOn! Det är väll en aning omdiskuterat om huruvida Metformin hjälper eller inte, i mitt fall blev mensen regelbunden direkt. Jag har absolut inga bekymmer med mitt blodsocker, så det är inte där heller. Hann inte gå ner något i vikt på den tiden heller.De flesta jag vet som fått metformin har inte blivit hjälpta, så även om vi hoppades så var vi inställda på ett år till av hårt arbete Mitt gråtande hjälpte dem att inse problemet. Läkaren som sagt åt oss att försöka själva hade inte skrivit det i journalen, utan bara skrivit att jag och min nya pojkvän skulle börja försöka så småning om ny och ny... vi hade varit tillsammans länge och skulle gifta oss samma månad jag bröt ihop. De insåg att jag mådde psykiskt dåligt samtidigt som jag ju hade en tydlig infertilitet så...Sen är det inte så hårt tryck här som i vissa delar av sverige.
    Jo, jag vet ju att viktminskningen kan hjälpa mig :)
    Och jag har ju trots allt gått ner en hel del, tack och lov! :)
    Härligt att din mens blev regelbunden. Jag har inte tagit mina metformintabletter på länge, har en hel burk kvar, så det kanske vore idé att ta tag i det igen.
    Får ta mig i kragen. Man får ju göra det man kan, när inget annat verkar fungera.

    Nämen, vilka läkare det finns!! :(
    Tur att dom tog dig på allvar tillslut!
    Jag får ta tag i mitt metformin igen, och hoppas på lite tur där :)
  • Nienna83

    Å vilka solskenshistorier det faktiskt finns!

    Jag är en med PCO-S, precis som ni. Jag har fram till ganska nyligt tyckt att det varit otroligt skönt att ha så oregelbunden mens, men nu börjar jag tänka på ett helt annat sätt. Vad gäller chanserna att bli gravid så känns dem som att de är minimala och jag är otroligt ledsen över det.

    I mars förra året fick jag min diagnos PCO-S, men hade misstänkt det i kanske ett år. Hade aldrig hört talas om den sjukdomen tidigare.
    Just nu äter jag mini-piller (får inte äta p-piller) i väntan på att vi ska vilja försöka bli gravida.

    Jag fick tidigare höra att det då bara var att höra av sig, men nu läser jag ju en del här på forumet och ser att det kanske inte är så enkelt? På vissa ställen måste man försöka i ett år trots att man har en diagnosticerad sjukdom?

    Jag blir hur som helst glad att se att det finns solskenshistorier då jag är väldigt negativt inställd till det här själv och har svårt att tro att jag någonsin kommer kunna få några barn. Jag och min sambo har dock pratat en hel del om det och funderar på att kanske börja försöka till våren....

    Jag vill också tro att jag har en "lättare" variant av PCO-S.. men jag vet inte? Läkaren sa något om det (men det är ju så svårt att komma ihåg, det är ju inte helt lätt att ta att man har en sjukdom som ställer till det), eftersom jag är normalviktig (relativt smal), inte har speciellt mkt ökad behåring och sådär. Jag har äggstockar av PCO-S typ och även väldigt oregelbunden mens (blöder 3-4 gånger per år, max).

    Jag vill höra mer solskenshistorier, och jag önskar er alla lycka till!

  • MammaTillPrinsessor

    Jag fick också diagnosen pco, åt pergotime utan resultat. Struntade i hela skiten att försöka bli gravid och vi adopterade 2 barn. Läkarenpå carlanderska sa dock att det kunde bli lättare att bli gravid när jag blev äldre och att om jag varit gravid en gång kunde det bli lättare (eller svårare) nästa gång pga hormonomställningen.


    Märkte att jag fick mens lite oftare men brydde mig inte så mycket men blev sedan gravid efter några år när jag var 30 oplanerat. När vi sedan försökte bli gravida igen blev jag gravid direkt och jag har fått allt mer regelbunden mens ju äldre jag blivit och lättare och fortare gravid. Ingen av graviditeterna har jag fått någon hjälp med något. 
    Lycka till och hoppas verkligen det ska gå bra för er. Vet hur det är att längta...
    Styrkekram!
    5-barnsmamma
  • Jennie1987
    Nienna83 skrev 2010-01-25 12:51:32 följande:
    Å vilka solskenshistorier det faktiskt finns!Jag är en med PCO-S, precis som ni. Jag har fram till ganska nyligt tyckt att det varit otroligt skönt att ha så oregelbunden mens, men nu börjar jag tänka på ett helt annat sätt. Vad gäller chanserna att bli gravid så känns dem som att de är minimala och jag är otroligt ledsen över det.I mars förra året fick jag min diagnos PCO-S, men hade misstänkt det i kanske ett år. Hade aldrig hört talas om den sjukdomen tidigare.Just nu äter jag mini-piller (får inte äta p-piller) i väntan på att vi ska vilja försöka bli gravida.Jag fick tidigare höra att det då bara var att höra av sig, men nu läser jag ju en del här på forumet och ser att det kanske inte är så enkelt? På vissa ställen måste man försöka i ett år trots att man har en diagnosticerad sjukdom?Jag blir hur som helst glad att se att det finns solskenshistorier då jag är väldigt negativt inställd till det här själv och har svårt att tro att jag någonsin kommer kunna få några barn. Jag och min sambo har dock pratat en hel del om det och funderar på att kanske börja försöka till våren....Jag vill också tro att jag har en "lättare" variant av PCO-S.. men jag vet inte? Läkaren sa något om det (men det är ju så svårt att komma ihåg, det är ju inte helt lätt att ta att man har en sjukdom som ställer till det), eftersom jag är normalviktig (relativt smal), inte har speciellt mkt ökad behåring och sådär. Jag har äggstockar av PCO-S typ och även väldigt oregelbunden mens (blöder 3-4 gånger per år, max).Jag vill höra mer solskenshistorier, och jag önskar er alla lycka till!
    Ja! Visst är det underbart att läsa om alla vackra historier, som faktiskt slutat lyckligt?! Då får man själv lite extra hopp! Och det behöver man :)
    Du är precis som jag, jag tyckte också att det var så skönt att "slippa" mensen, det var skönt att den inte kom varje månad och jag saknade den inte.
    Inte förens jag och sambon på allvar ville ha barn. Och då känns det så mycket svårare!

    Jag fick min diagnos hösten 2008, och beskedet att det inte skulle bli några problem alls för mig att bli gravid. Jag skulle antagligen bara behöva lite stimulering, som Pergotime.
    Men riktigt så enkelt skulle det ju inte få bli.
    Här i Jönköping är det någon skum regel som säger att man måste ha fyllt 24 år och ha försökt aktivt i två år för att ens få prova om Pergotime fungerar... Tröttsamt!
    Men det skiljer jättemycket beroende på var du bor! Så förhoppningsvis bor du inte häromkring ;)

    För att slippa sitta och rulla tummarna i väntan på att sjukvården ska hjälpa mig, har jag börjat gå på alternativa behandlingar, som jag får bekosta själv. Men som hjälpt mig enormt mycket! Det är inget jag ångrar och något som jag fortsatt med, just för att jag mår så bra av det. Hela kroppen reagerar positvit på behandlingarna och då kan det knappast skada :)

    Hoppas även du når ditt efterlängtade +!! :)
  • Jennie1987
    MammaTillPrinsessor skrev 2010-01-25 13:02:58 följande:
    Jag fick också diagnosen pco, åt pergotime utan resultat. Struntade i hela skiten att försöka bli gravid och vi adopterade 2 barn. Läkarenpå carlanderska sa dock att det kunde bli lättare att bli gravid när jag blev äldre och att om jag varit gravid en gång kunde det bli lättare (eller svårare) nästa gång pga hormonomställningen. Märkte att jag fick mens lite oftare men brydde mig inte så mycket men blev sedan gravid efter några år när jag var 30 oplanerat. När vi sedan försökte bli gravida igen blev jag gravid direkt och jag har fått allt mer regelbunden mens ju äldre jag blivit och lättare och fortare gravid. Ingen av graviditeterna har jag fått någon hjälp med något.  Lycka till och hoppas verkligen det ska gå bra för er. Vet hur det är att längta... Styrkekram!
    Vad skönt att det fungerade till sist!
    Måste vara fantastiskt att ha så många härliga barn! :)
    Och vad roligt att höra att chanserna ökade med åldern, annars är man ju lite rädd att det är tvärtom!
    Tack för att du delar med dig, det stärker mitt hopp oändligt!
  • MammaTillPrinsessor

    Jag hoppas att du får det du längtar efter. Kanske har du fått höra "men du är ju så ung" också...Vi var 26 när vi sökte hjälp och då sa de ofta det till oss och jag var så trött på att höra det. Längtan blev ju inte mindre och smärtan som växte när det inte gick.


    Att det skulle bli lättare med åldern hade med antal ägg att göra. De blev färre med åldern och då var det färre ägg som växte till sig och då ökade chansen till ägglossning. I mitt fall stämde det även om det fortfarande känns märkligt att det var så lätt att bli gravid sedan...svårt att se det som annat än tur...
    Mamma till barn födda 02,03,04,06,08
  • stor grön drake
    MammaTillPrinsessor skrev 2010-01-26 12:58:10 följande:
    Att det skulle bli lättare med åldern hade med antal ägg att göra. De blev färre med åldern och då var det färre ägg som växte till sig och då ökade chansen till ägglossning.
    Även att man inte lossar sina ägg gör att man har livsdugliga ägg kvar längre, de flesta som får första barnet naturligt (utan IVF, även om det inte är onaturligt det heller) efter 40 ska tydligen ha åtminstonde mild PCO läste jag någonstanns.
    091109 ♥ Linus ♥
  • Nienna83
    Jennie1987 skrev 2010-01-25 22:33:23 följande:
    Ja! Visst är det underbart att läsa om alla vackra historier, som faktiskt slutat lyckligt?! Då får man själv lite extra hopp! Och det behöver man :)Du är precis som jag, jag tyckte också att det var så skönt att "slippa" mensen, det var skönt att den inte kom varje månad och jag saknade den inte.Inte förens jag och sambon på allvar ville ha barn. Och då känns det så mycket svårare!Jag fick min diagnos hösten 2008, och beskedet att det inte skulle bli några problem alls för mig att bli gravid. Jag skulle antagligen bara behöva lite stimulering, som Pergotime. Men riktigt så enkelt skulle det ju inte få bli.Här i Jönköping är det någon skum regel som säger att man måste ha fyllt 24 år och ha försökt aktivt i två år för att ens få prova om Pergotime fungerar... Tröttsamt!Men det skiljer jättemycket beroende på var du bor! Så förhoppningsvis bor du inte häromkring ;)För att slippa sitta och rulla tummarna i väntan på att sjukvården ska hjälpa mig, har jag börjat gå på alternativa behandlingar, som jag får bekosta själv. Men som hjälpt mig enormt mycket! Det är inget jag ångrar och något som jag fortsatt med, just för att jag mår så bra av det. Hela kroppen reagerar positvit på behandlingarna och då kan det knappast skada :)Hoppas även du når ditt efterlängtade +!! :)
    Ja det är underbart att se att det faktiskt kan gå vägen! Det känns ju inte alltid så när man sitter hemma själv på sin kammare och deppar.

    Jag vet inte hur det ligger till här, (bor i norrland) fick ju höra att det "bara var att ringa" när det var dags... Så jag har faktiskt just idag slängt iväg ett mail till kvinnokliniken och bett om en telefontid till min läkare för att få höra om hur det går till och hur de resonerar. Mest troligt så kommer jag sluta äta mina mini-piller inom någon vecka (dem tar slut om två veckor) och sedan får vi se vad som händer. Skulle det mot för modan bli ett plus utan hjälp så är det bara ren och skär lycka! Händer inget kanske vi ber om hjälp (beroende på hur det är här uppe i norr som jag hoppas jag snart ska få veta) till våren/sommaren. Det är ett stort beslut, och det känns ändå ganska bra att först försöka lite själv, även om jag inte tror på den varianten vad gäller mig själv och min pco-s... Men jag tror att det kan vara bra ändå på nåt sätt. Men inte för länge. För jag är less på att se stora magar överallt!!

    Vad är det för behandlingar du gör?
    Jag hoppas att du snart ska få ditt plus!!!
  • qd girl
    Nienna83 skrev 2010-02-01 12:54:57 följande:
    Ja det är underbart att se att det faktiskt kan gå vägen! Det känns ju inte alltid så när man sitter hemma själv på sin kammare och deppar. Jag vet inte hur det ligger till här, (bor i norrland) fick ju höra att det "bara var att ringa" när det var dags... Så jag har faktiskt just idag slängt iväg ett mail till kvinnokliniken och bett om en telefontid till min läkare för att få höra om hur det går till och hur de resonerar. Mest troligt så kommer jag sluta äta mina mini-piller inom någon vecka (dem tar slut om två veckor) och sedan får vi se vad som händer. Skulle det mot för modan bli ett plus utan hjälp så är det bara ren och skär lycka! Händer inget kanske vi ber om hjälp (beroende på hur det är här uppe i norr som jag hoppas jag snart ska få veta) till våren/sommaren. Det är ett stort beslut, och det känns ändå ganska bra att först försöka lite själv, även om jag inte tror på den varianten vad gäller mig själv och min pco-s... Men jag tror att det kan vara bra ändå på nåt sätt. Men inte för länge. För jag är less på att se stora magar överallt!! Vad är det för behandlingar du gör? Jag hoppas att du snart ska få ditt plus!!!
    Bor i Norrland (Umeå) och här behövde man försöka 1 år innan man kunde gå vidare för prover och detta skedde i Skellefteå.

  • Nienna83
    qd girl skrev 2010-02-03 15:10:07 följande:
    Bor i Norrland (Umeå) och här behövde man försöka 1 år innan man kunde gå vidare för prover och detta skedde i Skellefteå.

    Behövde du försöka i ett år trots en tidigare diagnos? (Vet inte om du har en diagnos på något innan...)
    Jag bor också i Umeå, men jag funderar ju eftersom jag redan har en diagnos innan, om man verkligen behöver försöka i ett år först?
  • Vårflickan84

    vilken bra tråd för oss med PCOs.
    jag fick veta i mars09 att jag har detta. vi hade då bara förskt en månad innan men fick tid hos läkare på en gång för jag kände på mig att något inte stämde. har tagit tre enkelkurer pergotime samt en dubbelkur.
    har inte resulterat i nåt. fick spontant plus i  höstas men det blev missfall.
    min mamma har pco också och blev väldigt lätt gravid efter att hon fyllde 29 (hon hade då försökt sen hon var 24). vi är fyra syskon idag men hon har blivit gravid ca 8-9gånger (missfall). plus att hon fortfarande har mens och är 55. haha hon säger att hon fortfarande känner sig ung pga detta då alla hennes väninnor inte haft mens på några år så en positiv grej med detta är att vi håller oss unga längre

  • Nienna83
    Vårflickan84 skrev 2010-02-04 12:00:25 följande:
    vilken bra tråd för oss med PCOs. jag fick veta i mars09 att jag har detta. vi hade då bara förskt en månad innan men fick tid hos läkare på en gång för jag kände på mig att något inte stämde. har tagit tre enkelkurer pergotime samt en dubbelkur.har inte resulterat i nåt. fick spontant plus i  höstas men det blev missfall.min mamma har pco också och blev väldigt lätt gravid efter att hon fyllde 29 (hon hade då försökt sen hon var 24). vi är fyra syskon idag men hon har blivit gravid ca 8-9gånger (missfall). plus att hon fortfarande har mens och är 55. haha hon säger att hon fortfarande känner sig ung pga detta då alla hennes väninnor inte haft mens på några år så en positiv grej med detta är att vi håller oss unga längre
    Jag ska hålla alla mina tummar och tår för att det går vägen för er nu!!
  • qd girl
    Nienna83 skrev 2010-02-04 10:52:16 följande:
    Bor i Norrland (Umeå) och här behövde man försöka 1 år innan man kunde gå vidare för prover och detta skedde i Skellefteå. Behövde du försöka i ett år trots en tidigare diagnos? (Vet inte om du har en diagnos på något innan...) Jag bor också i Umeå, men jag funderar ju eftersom jag redan har en diagnos innan, om man verkligen behöver försöka i ett år först?
    Jag fick min PCO-S diagnos i maj 2008 och läkaren sa att man skulle försöka 1 år innan man kunde gå vidare. Och att det då var i Skellefteå man skulle åka till.  Nu blev ju jag gravid efter att ha försökt i ca 6-7 månader.
  • Vårflickan84
    Nienna83 skrev 2010-02-04 15:19:18 följande:
    Jag ska hålla alla mina tummar och tår för att det går vägen för er nu!!
    tack nieanna!! håller tummarn för er också för alla med PCO!!
Svar på tråden Ge mig nytt hopp!