Callo skrev 2016-03-20 23:50:49 följande:
Har läst lite här i tråden. Får sådan ångest.
Födde en son för 14 år sedan. Grad 4 fick jag. Grejen är den att jag inte ett om det förrän i onsdags. Låter sjukt, men så är det. Är aningen chockad, samtidigt som bf är om 6 veckor.
Efter förlossningen fick jag aldrig ta del av journalen, ingen genomgång. Inget. Jag ringde och bad om den två ggr, men fick blankt nej. Jag var 21 år, då för 14 år sedan. Inga vänner hade barn än, då jag visste inte om att man hade rätt till din journal.
Inget återbesök hos bm. Dock kontroll 8 v senare hos läkaren som gjorde operationen. Hon var jättenöjd, och jag har inte haft några större komplikationer. Stramar i vissa positioner och blöder ytterst lite vid ibland vid sex. Men inget jag tänkt på att det skulle bero på vad jag var med om under förlossningen. Läkaren vid återbesöket gav mig ingen information om eventuella komplikationer. Hon berättade inte ens att det var en glad 4,utan jag fick bara veta att jag "blivit sydd en hel del". Fick ingen extra hjälp på BB, vilket var jobbigt. Förstår nu att den biten hade kunnat underlättas. Jag fick inte veta ngt om att förstoppning var a big no no.
Jag förstår nu att jag haft en VÄLDIG tur när det gäller läkningsprocessen, och livet därefter. Grejen för mig nu är att jag är extremt rädd att det ska hända igen. Var hos BM i torsdags, dagen efter att jag gör första gången fått läsa min journal. Hon sa att risken är väldigt liten att det ska hända igen osv. Om jag ville kunde jag få prata med överläkaren på KK, vilket är den läkare som sjukskrivit mig under graviditeten. Så jag är "bekant" med honom sedan tidigare. Men jag sa till BM att det inte behövdes, att jag kände mig trygg med det hon sa. När jag nu googlar och läser här så får jag inga bra känslor alls. Fl är om 6 veckor och jag har haft värsta gråtattacken idag! Jag ska kontakta BM imorgon och be om det där samtalet med läkaren. Hon nämnde då inte något om eventuellt kejsarsnitt. Sånt måste väl planeras och diskuteras långt i förväg. Känner mig grundlurad, stressad och desperat. Om inte jag blivit nyfiken på min gamla journal, då hade jag aldrig vetat om det. BM hade aldrig antecknade det i min nya journal. Hon var själv förbluffad över den dåliga hantering jag fått tidigare. Känner därför att det är lite märkligt av henne att inte säga som det är. Risken må vara liten, men den finns. Förstår inte varför hon inte föreslår snitt eller planerad igångsättning... något. Jag har verkligen inte haft oddsen på min sida varken under denna graviditeten (hyperemesis, och så är fortfarande fallet) eller förra (inlagd för njurbäckeninflamation två ggr). Förutom grad 4 under förra förlossningen, så var FL ganska traumatisk med bla avstannande värkar hela tiden, och även under utdrivningsfasen. Därför känner jag inte att jag vill ta det som det kommer när det är dags för den här förlossningen. Jag har verkligen varit lugn och harmonisk när det gäller kommande FL. Fram till för några dagar sedan då. Då vände allt. Panik.
Ursäkta för detta långa inlägg. Behövde bara skriva av mig efter alla tårar idag. Tips någon?
Hej
Tråkigt att du blivit behandlad så här :( men skönt att du läkt så bra! mitt tips är att du pratat med bm o som du själv sagt pratar med läkaren! Med läkaren tar du upp allt du kommer på även om det är nära inpå BF.
Vill du läsa mer, läs gärna i tråden:
www.familjeliv.se/forum/thread/62374143-vi-med-tidigare-sfinkterruptur-som-snart-skall-ha-barn-igen
Där finns beskrivningar av de som fött vaginalt utan komplikationer efter bristning samt de som valt kejsarsnitt. Skulle säga att den tråden är i lite mer positiv anda än denna.
Grattis till det nya livet som snart kommer!
