Vad har du lärt dig av din kvinnliga resp. manlig förebild?

Men om vi vänder på steken då - finns det dåliga manliga och kvinnliga förebilder?

För det tror jag ju att det gör - en dålig kvinnlig förebild skulle (i mitt tycke då) t ex kunna vara en kvinna som servar en karl genom att göra all hushållsgöra trots att bägge jobbar lika mkt och en dålig manlig förebild skulle t ex kunna vara en man som äger och kontrollerar "sin" kvinna.

Alltså borde det då även finnas goda manliga och kvinnliga förebilder - att epitetet manlig/kvinnlig spelar roll just i sammanhanget med klassiska könsroller och kvinno- och manssyn.

fast på vilket sätt är dessa dåliga egenskaper bundna till könet? jag skulle snarare kalla dem för dåliga förebilder bara.

Håller med Lady Dahmer; det är inte könet som är det viktigaste när det kommer till en förebild.

Däremot har man kanske lättare att komma i kontakt med någon utomstående om denne är av samma kön kan jag tänka mig. Jag har flera förebilder och de råkar vara kvinnor allihopa eftersom umgänge med utomstående män sällan faller sig så naturligt för mig.

Jag har inga könsbundna förebilder och jag tror inte heller det är speciellt nyttigt. Vad kan en kvinnlig förebild ge mig som en manlig inte kan osv vice versa?

De kanske kan vara bundna till könet ifall just flickor som vuxit upp i familj 1 med mammor/kvinnor som passat upp på sina män tar med sig det beteendet i större utsträckning eller ifall just pojkar i familj 2 som vuxit upp med pappor/män som kontrollerat sina fruar tar efter det?

Jag har inget belägg för det jag säger, mer än att jag har fått för mig att en pojke i familj 2 snarare letar upp en kvinna/partner att bli uppassad av än att passa upp själv, och att en flicka snarare letar upp en man/partner att bli kontrollerad av snarare än att själv bli kontrollerande...?

Men detta resonemanget bygger ju då på att barnet identifierar sig i första hand efter kön, och jag vet inte hur underbyggt det resonemanget kan vara! Och vem skulle i så fall en tjej med två mammor (de ena kanske uppassande och den andra kontrollerande) identifera sig med... Eller om hon har två pappor? *funderar*

Den enda vuxna förebild jag haft som gjort mig gott måste vara min farfar. Lugn, godhjärtad och okomplicerad. Sedan så tror jag inte att det har med hans kön att göra. Om man inte skall bli freudiansk så tror jag knappast att det spelar någon roll vilket kön förebilden har. Däremot så tror jag att det är viktigt att man har vuxna potentiella förebilder med så pass stor variation som möjligt. Då spelar ju även könet in. Kanske då mest för att man skall lära sig att vissa egenskaper inte är könsbundna.

Men hur ska barnen lära sig att titta på fotboll, mecka med bilar och höhöhö-a över porrblaskor utan en förebild med snopp??? Eller lära sig att vara snäll, mjuk, och hjälpsam utan en förebild med snipa?

Min pappa var erhört konflikträdd, min mamma var (är) det inte. Det är den främsta skillnad jag kan se mellan dem. Det var även det som ledde till att de skiljde sig. Konflikträdsla tror jag dock inte att någon anser vara en typsiskt manlig egenskap, men i just fallet med mig så har ju då konflikträdsla starkt förknippats med män (pga. min pappa).

Manligt, kvinnligt... jag har i snart tjugo år väntat på att någon ska förklara för mig vad "manligt" är, på ett icke-subjektivt vis. Eller, fan, oftast ens på ett subjektivt vis.

Oj, det är lite svårt att svara på eftersom de ofta körde en gemensam linje på saker. 

Men en grov uppskattning (därmed inte sagt att dessa egenskaper inte fanns hos den andre): 

Pappa: Ärlighet, empati och diskuterande
Mamma: Kommunikation, social förmåga och vikten av att trivas på sitt arbete

 
 

Ingenting och allt. Jag har ju blivit den personen jag har blivit mycket på grund av vad jag har lärt mig av mina föräldrar och de allra flesta är ju faktiskt inte som jag och verkar ha lärt sig helt andra saker även om de växt upp med två föräldrar av olika kön.

 

Jag tycker det här med kvinnliga- resp. manliga förebilder är så löjligt så jag spyr. Alla barn behöver förebilder, det tror jag inte att någon säger emot. Däremot spelar det väl för sjutton ingen roll vad förebilden har mellan benen. Det är liksom inte avgörande för att förebilden i fråga är bra.

Många i min omgivning, både flickor och pojkar, har växt upp med enbart sin mamma. Jag har också en liten 7½ åring i min närhet som, så vitt jag vet, knappt har några män i sitt liv alls - och honom går det ingen nöd på. Han är en jättehärlig, sprudlande glad och omtänksam liten filur.   

Har man en eller flera bra förebilder, så är det grejjt! De blir inte mindre förebilder för ett barn - bara för att de råkar vara av samma kön.   

Varav min invändning mot att använda sig av orden. De betyder olika för olika människor. Är en egenskap per automatik manlig för att det är en man som besitter den? Blir samma egenskap kvinnlig när en kvinna besitter den?

Jag har haft flera viktiga, vuxna människor i min närhet när jag växt upp och de har alla varit viktiga för mig.

Jamen precis! Grejen är väl det att om man inte kan sätta egenskaper på män respektive kvinnor så faller ju hela "manlig och kvinnlig förebild"-korthuset, och DET går ju inte. Så man hittar på och försöker vända och vrida på saker in absurdum för att få sin moralistiska norm att stå sig.

Om man tänker sig kvinnliga och manliga förebilder i familjesammanhang så har jag lärt mig:

av pappa: att män är snälla och omtänksamma. Att jag blir omtyckt för den jag är inte för att jag är söt.

av mamma: att man duger som man är och inte behöver ha för höga krav på sig.

Jag utgår från medie-bilden av kvinnligt och manligt och att den påverkar en mer än vad man tror så jag är glad över att mina föräldrar hjälpt mig att nyansera den bilden.       

Jag har vänner som växt upp utan (närvarande) pappor och många av dem tror att män är macho-svin som bara vill ha jätteunga jättevackra kvinnor och aldrig tar ansvar. Så vad vill jag ha sagt egentligen? Jo att jag tror att det är bra för barn att ha både män och kvinnor i omgivningen som lär dem att män och kvinnor är medmänskliga fina varelser som inte går att jämföra med stereotyperna i media.

Det var det första vettiga argument jag läst för manlig och kvinnlig förebild, faktiskt. Tack!