Vad ska jag ta mig till, HJÄLP! (långt)

Nu är det dags för film och mys med sambon, lycka till!

Jag vet!
Jag tänkte aldrig skriva på fl. Men man "fastnar i träsket". Ska försöka sluta bry mig och hålla mig till resetrådarna! Men det blir nog svårt...

Nu kanske jag inte hinner om du är borta från FL men jag tycker det är synd om du säger upp medlemsskapet! Har inga jättebra tips, är själv i skedet att försöka hitta litteratur/inspiration som får oss på nya spår hemma med vår 5-åring. Han är också underbar och härlig, kreativ och social, men ibland händer det dumma grejer. Och man får tjata, tjata, tjata. Ibland blir det en negativ spiral, som du beskriver. Jag har försökt läsa på "fråga experten" och jag tycker att det ibland finns bra tips! En sak jag läste om där var just att försöka att inte fortsätta med det negativa hemma om det händer något tråkigt på dagis/skolan. Det är jättesvårt, men jag jobbar på det. En annan sak vi jobbar på är att säga: gör inte om det, eller gör inte så nästa gång och sen försöka släppa det. En annan sak som jag tror på är att man får försöka rätta till om man gör något dumt. Att han t.ex. skulle hjälpa till att göra nya snölyktor. Då får han en känsla av att göra rätt. Jag försöker tala om för min son att ibland blir det fel, men det viktigaste är att man ställer saker till rätta igen.

Jag har fått en insikt på senare tid. Jag tar själv åt mig jättemycket om sonen gör något mot andra. Det är som att JAG har gjort det. Det tror jag bottnar i gamla grejer som finns min "ryggsäck". Har funderat på om jag behöver hjälp själv också, att tänka annorlunda. Skulle kunna skriva mycket men vill inte utlämna mig själv så mycket.

Tack för ditt inlägg. Hoppas ni kan vända sprialen.

Spiralen, menar jag ju såklart!

Jag tycker inte att du verkar vara en dålig förälder alls utan bara en väldigt ledsen och frustrerad förälder! Jag tycker att du har gjort rätt i de avseenden att du har visat hur det känns och visat konsekvenserna. Det absolut bästa är att det blir en direkt konsekvens för ett litet barn har svårt med tidsperspektivet. Jag vet inte hur din familjesituation är så det är lite svårt att ge råd men jag ska försöka.

Först och främst tänk verkligen efter hur du ser ut i ditt kroppsspråk, minspel och tonfall. Ibland visar man omedvetet upp annat än man vill. Vad jag menar är att han kan se och känna om du är spänd, frustrerad och förväntar sig att han gjort något fel. Har lite svårt att förklara men du kanske förstår vad jag menar? T.ex. kommer du till förskolan och han hör dig fråga personalen om han gjort något fel idag som om du förväntar dig att något har gått fel och han hör denna negativa konversation så kan det ha en negativ inverkan. Agera som om varje dag är en ny "perfekt" dag. Låter kanske löjligt, men det är faktiskt viktigt att du förväntar dig att han har varit snäll.

Sen tycker jag att du ska vara överdrivet uppskattande på hans positiva beteende. Riktigt överdrivet så att han blir riktigt glad över den enorma positiva uppmärksamheten han får när han gör bra saker. Du har redan gett så mycket negativ uppmärksamhet så jag tror att det räcker. När han gjort fel ska du givitvis påpeka det, men ge det inte för mycket uppmärksamhet. Var mer neutral. Fortsätt vara mer neutral, lugn och ge honom inte alltför mycket uppmärksamhet. (Absolut inte vara elak eller ignorera honom!) När han sen gör eller säger något riktigt bra (det dröjer oftast inte så lång stund) ska du leva upp och bli jätteglad och ge honom beröm och kramar. Fokusera på det positiva.

Det var någon här som skrev om guldstjärnor. Sådant slags belöningssystem är oftast jättebra. Man kan också använda sig av bollar i ett rör som han själv får vara med och lägga i och när röret är fullt så gör något riktigt kul tillsammans. Kanske bara han utan syskon så att han får all uppmärksamhet i belöningen. Använd inte godis eller tv-spel i belöningen utan gör en aktivitet tillsammans där det handlar om att han får uppmärksamhet. 

Jag förstår att situationen måste vara jättejobbig!
Lycka till! Hoppas att det ordnar sig.    

Hej!
Jag tror att du är inne på rätt spår när du tänker att du vill att han ska förstå vad hans handlingar får för konsekvenser, men att det blivit tokigt när du känner att ni inte når fram.
Jag tror på konsekvens av "dåliga" handlingar - om konsekvensen är att få ställa till rätta igen. Trösta den som är ledsen, hjälpa till och fixa det som gått sönder och då också kunna få känna sig bra och snäll igen. Kanske till och med få beröm för att man tar ansvar för sina handlingar.

Jag tror absolut inte på straff som inte hör ihop med handlingen. Du vill ju inte att din pojke ska avstå från att slå sina vänner för att han ska kunna få lördagsgodis utan att han ska förstå att han inte ska slå sina vänner för att det gör ont på dem och  att de kan skada sig. Om inte annat så behöver han ju förstå att det är därför han inte ska slå - annars är ju risken att det bara gäller att inte göra dumheterna när man riskerar att bli upptäckt.

Han är störst och har fått en kaxig roll på förskolan - det händer ibland och det gäller att personalen tar ledningen. Det är deras ansvar att ta tag i  - att dels visa pojken att det är de som håller i och har ansvaret för det som händer, och få honom att vilja få deras uppskattning - inte vara en liten rebell mot dem som ledare. De kan ju också utnyttja hans "storhet" genom att ge honom ansvar - du som är så stor och snäll - kan du hjälpa lilla Lisa att ta på sig mössan" etc. Men det är ju pedagogernas problem - inte ditt. Det kan vara bra att han vet om att ni pratar med varann, men det är deras ansvar att ge honom konsekvenser när det hänt något tokigt på förskolan. "Idag blev det tokigt för Philip - han sparkade på ljuslyktorna så de gick sönder men som tur är så jobbade han hårt och fixade så att de blev lagade igen"
Då kan du säga - vad tråkigt att det blev tokigt för dig Philip, men vad bra att du kunde fixa det igen - och så är det överspelat.

Det som händer hemma är ert ansvar - har han redan tagit konsekvensen av sitt beteende på förskolan så behöver han inte få konsekvenser hemma också. Däremot kan ni ju prata om det - hur det kändes, om han vet vad som gick på tok för honom, om han har några idéer om hur han ska göra nästa gång han hamnar i en liknande situation för att slippa att det blir så där fel etc om ni får till ett sådant förtroligt samtal. Han är en tänkare säger du - då tror jag att det kan passa honom...

Puh, det blev långt - och nej, jag har inte heller någon 4-åring men jag är förskollärare och har det perspektivet.
Varmt lycka till och hoppas ni kan bryta er jobbiga spiral!

varför fortsätter du ens skriva i denna tråd?

Usch vad jobbig situation. Skönt att du är en sån förälder som bryr dig och verkligen vill få slut på det och inte bara skyller på andra. Det finns rätt många sådana.

Jag tycker det är jättebra att du skriver här och letar efter tips på hur ni ska hantera sonen. Och mindre kul med folk som trampar ner på en förälder som redan är nere och ber om råd. För det ÄR bara så att med vissa barn fungerar det inte att tala och berätta, man måste visa. Jag VET för vi har en son på snart 4 år som bättre förstår om man visar konkret än om man pratar. Vissa barn kan helt enkelt inte ta in vad man säger, så att kasta sönder legot tycker inte jag alls var dumt för med det kanske du väckte en tanke hos honom iaf. Men tillika tror jag din son ännu har svårt att hantera sina impulser, liksom min son har. Ena sekunden kan han lova att inte röra lillasysters docka, andra sekunden har han tagit den och springer iväg och kastar dn någonstans så hon inte ska hitta den.

Tyvärr har jag inga bra råd att ge dej för jag sitter nämligen i samma båt med min son. Han lyssnar inte vad jag säger förrän jag höjer rösten ordentligt eller bär bort honom från det han inte får göra. Så har han alltid varit. Han brukar t.ex. bära runt på sin 1-åriga lillasyster och vara allmänt våldsam med henne fastän vi har pratat om detta 10000 gånger...men utan resultat. Han bär henne och är dum mot henne varje dag...Tycker så synd om henne som är liten och försvarslös mot honom.

Hoppas du får några bra och handfasta tips av någon annan!

tack för era svar!

här hemma har vi vänt om helt. blir samtal men ingen konsekvens när man betett sig illa. och så full fokus på positiva saker, mycket mycket beröm och lite mer ansvar och mer beröm efter det.

en bra dag på dagis = supermario på kvällen
och han är helt överlycklig

talar om för sina fröknar att han får spela supermario idag för han vart duktig HELA dan!

så jag tror vi har nått fram. lego-båten väckte han nog..
plus att han är mycket mer positiv när han får testa nya grejer hemma såsom att hjälpa till med maten och allt sånt..
mer än innan..

tjata på honom hjälper nog inte längre...

fröken berättade att hans kompis (som han hittade på så mycket skit med) slog på han idag. men han slog inte tillbaka utan gick och sa till fröken istället.

ETT STORT STEG FRAMMÅT!!

vi är på väg i rätt riktning tror jag här...

lösningen här tror jag att hitta nåt som dom tycker jättemycket om att göra och göra det till en belöning när dom vart duktiga. och så dom vet varför dom får sin belöning också.
blir så glad själv av att se honom så positiv!!

Härligt!
Tror inte att straff för något gott med sig, men vem vill inte ha en glad mamma som är stolt över en och som ger en ansvar!
Lycka till i fortsättningen!