Vad ska jag ta mig till, HJÄLP! (långt)
jaaa... vart är manualen man skulle få när man fick barn? dom glömde nog ge mig den....philip.. min lilla, underbara philip.. 4,5 år
vart kommer allt ifrån?
idag när vi hämtade på dagis kommer en av fröknarna fram och vill prata lite..
då har en av fröknarna gjort ljuslyktor i is tillsammans med barnen på avdelningen. med färg i.. så dom förvarades ute... eftersom de e is och de e kallt ute...
en sekunds oövervakat tillfälle och philip och hans kompis sparkar sönder allihop...
många av barnen blev ledsna och fröken blev också ledsen för de va visst lite stök med att göra dom där lyktorna...
detta är inte första gången philip och hans kompis har sönder saker.. sist var det i dockrummet... dock skåp och dockmöbler som dom hade sönder...
sen har en av flickorna där ett rör som hon använder som kikare.. philip vill ha röret, men det är ju upptaget... så när hon kikar i röret så smäller han till det... rakt i ansiktet på henne...
för han ville ju ha det...
han har gjort samma sak när robin (lillebror 3,5år) haft ett rör och tutat med i munnen.. smällt in det i munnen på han för han vill ha röret...
jag blir ledsen, besviken, fundersam och förtvivlad...
tror vi snart testat allt....
blir långa samtal och tråkiga konsekvenser... och detta VET han.. och han VET att jag får reda på saker som händer på dagis också.. så han kan liksom inte "Passa på" där.. för det kommer fram...
tv borta, data borta, gosedjur borta, spel borta, pussel borta, böckerna borta, lördagsgodis borta...
och han bryr sig inte... utan fortsätter...
hade ett långt samtal med honom...
bad han sätta hushållsrullen framför ögat och kika med den så skulle jag slå till den.. (nä, det skulle jag inte)
men det fick jag inte göra, för det kunde göra ont...
å va tror han flickan fick då?
det är FARLIGT! ögat kan skadas, bli blind och komma blod osv..
sen tog jag en av hans fina legobåtar han byggt ihop med lite möda och besvär..
visade den för honom och sen släppte jag den i golvet så den delade sig 100 bitar...
och han började stört böla... jag fick INTE förstöra hans grejer... dom har HAN byggt och dom tycker HAN om...
talade om för honom att det är INTE kul att få sina saker förstörda, nu visade jag honom också att samma som han kände, kände alla barnen och fröken som gjort dom fina ljuslyktorna på dagis idag också...
tror jag nådde fram... räcker visst inte att prata bara.. handgripligen får man nog visa och plocka fram samma känslor hos honom för han ska förstå.. för jag hoppas innerligt att han förstår nu..
frågade vilket hans älsklings-gosedjur var, det var "lilla lammis"
fint, då ligger lilla lammis ovanpå kylen nu. han kan se den, men han får inte ha den.
sköter han sig resten av veckan får han tillbaka den i helgen. sköter han sig INTE åker den i soporna. detta vet han om.
fortsätter han kommer hans leksaker, en efter en att åka i soporna. legot, lastbilen, traktorn, gosedjur efter gosedjur...
detta ville han ju inte.
talade också om för honom att lördagsgodis är ingen självklarhet från och med nu.
han får sköta sig vecka för vecka...
sköter han sig resten av denna veckan får han lördagsgodis...
med om han slåss eller beter sig illa veckan därpå försvinner lördagsgodiset kommande lördan den veckan...
talade om att jag var besviken och att jag blev ledsen när vi hämtade. att min underbara, fina son som är världens bästa beter sig så illa mot sina kompisar och fröknar på dagis...
ja som sagt hade vi ett långt samtal... med en paus i... han är en tänkare nämligen och när vi pratat får han en stund att begrunda saken... sen frågar vi om han förstått va vi sa och ber honom att tala om vad man inte fick, vad som händer då och hur man ska bete sig när man är en bussig kompis...
talade också om för honom att om han fortsätter kanske dom inte vill ha han kvar... då kanske han får gå på ett dagis med bara bråkiga och stökiga barn.. som kanske slår på han och förstör hans saker..
nä det ville han ju absolut inte...
han skulle absolut inte göra så här mer...
loooovade han...
han vet inte vad det innebär att lova saker...
detta är så tråkigt.. och så tärande..
bara samtal och bestraffningar och sånt hela tiden...
negativ cirkel liksom...
ska man ha nån sorts belöning dom dagar han skött sig bra? och isåfall vad?
usch jag vet inte.. jag hoppas att detta biter på honom...
jag främjar absolut INTE att man slåss och förstör för andra...
han är störst och äldst på avdelningen och vill visa sig häftig tillsammans med sin kompis som också han är likadan... så dom triggar ju givetvis varandra...
jag skriver i jag-form men detta är både jag och min man som tillsammans försöker stävja hans dåliga beteende..
han sa att han tycker det är häftigt att ta sönder saker och slåss...
och jag vet inte VART det kommer ifrån att det är häftigt...
han ser inga såna tv-program, inget våld här hemma, inga spel med våld i (supermario då... men då hoppar man på sköldpaddor typ)...
nä biter inte detta så vet jag inte va jag ska göra...
jag är fanimej helt rådlös...
som sagt.. hit med manualen för 4½ åringar....
han har vart i uppror i ett år nu ganska så exakt.. och man känner liksom att det blir en glipa mellan iaf mig och philip...
samtal, bråk, gnäll, konsekvenser, skrikande osv osv...
det är inget roligt alls...
robin beter sig som en vanlig treåring med utbrott och trots...
men philip.. som egentligen är lite feg och fundersam...
det slår slint liksom ibland...
börjat slåss och puttas väldigt mycket på sistonde...
och jag fattar inte varför...
nån som kan hjälpa oss med råd eller tips eller bara skriva nåt uppmuntrande?
puss å kram från en uppgiven och snart gråhårig mamma...