Ni som har fött barn-Berätta om era upplevelser; bra/dåiliga?

Alltså, kan berätta om en vän till mig som gick i över ett dygn efter att hon ramlat och kände lite obehag i foten, sökte sen läkare och den var bruten på fler än ett ställe. (Jag hanterar inte smärta på så bra sätt, hade gråtit på en gång och misstänkt det värsta och åkt in och kollat)
HON säger att föda barn inte gör särskillt ont. Uppenbarligen kan hon hantera det på ett helt annat sätt än jag.

Alltså, jag tyckte inte alls att min förlossning var det smärtsammaste jag gått igenom. Och jag varken ljuger eller förtränger något, blir faktiskt lite stött när jag läser sådant. Alla upplever vi smärtan olika!

Jag tyckte att det var skithäftigt, särskilt pauserna mellan värkarna. Då kunde man tänka och prata helt som vanligt. Under värkarna gjorde det ont förstås, men inte mer än att det var helt hanterbart. Det finns många andra typer av smärta som är betydligt mycket värre! Mensvärk till exempel, eller huvudvärk som inte går över på flera timmar. Jag behöver huvudvärkstabletter direkt när jag känner av lite huvudvärk, men jag födde ändå barn helt utan smärtlindring.

Men precis som SundaFamiljen skrev, så tror jag att det är bra att fokusera på hur man vill att det ska bli, inte på hur man är rädd att det ska bli. Sen kan man inte alltid ha kontroll över de praktiska sakerna och vad som händer, men man kan ha kontroll över sin inställning.
Jag gick in i min förlossning med tanken att vad som än händer så ska jag ha en positiv upplevelse med mig efteråt, och precis så blev det.

Jag tyckte personligen att smärtan var fruktansvärd. Jag anser mig vara en person med hög smärttröskel och har t ex gallstenssmärtor att jämföra med (de är vidriga) men det här var ännu värre. Fick panik och kändes för mig precis som tanken på att jag låg på ett järnvägsspår och ett tåg eller en ångvält mosade min rygg och dundrade över den gång på gång på gång. Jag överdriver verkligen inte det kändes hemskt.

Det kanske hade underlättat om jag hade fått lustgas...

Räddningen kom senare i form av Eda, herregud vilken lättnad=)

Trots min hemska erfarenhet från förra förlossningen så ser jag fram emot denna som är om ca en månad. Galen? Ja troligen

Alla har inte alls lika ont och vissa har smärtor från helvetet. Så vi hoppas för din skull ts att dina blir mkt mkt bättre.

Det handlar inte bara om att alla upplever smärta på olika sätt utan det handlar också om att alla inte möts av sådana smärtor, kropparna är olika och även omständigheterna. Kan bero på hur barnet ligger osv.

Appropå att känna olika. En del säger att krystvärkarna känns befriande och lättsamma, jag trodde i min enfald att det skulle kännas skönt att krysta.

Den smärtan var hemsk mot baken, det kändes som något riktigt riktigt stort skulle komma ut ur fel hål så att säga och som att jag höll på att explodera. Men även detta kanske beror på hur barnet ligger antar jag? HOppas jag slipper detta nästa gång.

Ja. De flesta vet detta. Utom flera av dem som säger att "det gör inte så ont". Jag tror på dem att de hade snälla förlossningar. Och det är bara att gratulera. Men om jag som hade en väldigt smärtsam förlossning kan förstå att det inte behöver göra lika ont på alla, varför kan flera av dem inte respektera/acceptera att för vissa andra kanske det är smärtor som icke är av denna värld?

Jag tycker att det oftare är tvärtom, att de som haft en jättesmärtsam förlossning inte respekterar/accepterar att för vissa (som mig t.ex.) gjorde det faktiskt inte så ont.
Men det är väl kanske så, att det finns folk med båda upplevelserna som inte kan acceptera att andra har olika erfarenheter.

Jag uppfattar det ibland som att en del tycker att om man inte hade helvetiska smärtor och trodde att man skulle dö innan man fick sin eda, då har man inte fött barn på riktigt.
Jag kan ju bara tala för mig själv, men för mig var förlossningen en utmaning ändå, trots att jag har förstått att andra har mycket värre smärtor än vad jag hade. Det är inte så att bara för att man inte trodde att man skulle dö, så tyckte man att det var skönt att föda barn.
Det var superhäftigt, men skönt var det inte direkt!

Jag är personligen inte misstroende mot dom som menar på att förlossningen inte var särskilt smärtsam, däremot avundsjuk

Klart det gör ont , men det är enda gången i livet du kommer att ha ont och där det ger den absolut bästa belöningen man kan få; sin bebis.

Försök att se förlossningen som början på ditt nya, improved life snarare än finalen på din graviditet. Det är alldeles för mkt fokus på att förlossningen är the grand finale, det är det inte,det är barnet.

För mig var amning däremot ett HELVETE i jämförelse med förlossning.

Det gör fruktansvärt ont.. Jag kan verkligen inte jämnför smärtan med någon annan ..jag trodde jag skulle dö där ett tag innan min RÄDDNING epudiralen började verka... Helt underbart!! Kommer absolut att ta den till sommaren när det är dags för barn nr 2

Oj kan man verkligen jämnför förlossningsvärkar med mens och huvudvärk..Är helt ofattbart för mig... har haft STARK MIGRÄN många ggr och det är miljoner ggr mer hanterbar än förvärkarna  i en förlossning enligt mig.. Det är nog bara så att vissa har inte lika ont som andra vid en förlossning, tror inte bara det handlar om HUR man hanterar smärtan..Alla har nog inte samma grad av smärta skulle jag vilja påstå..

Jo, det kanske var en dum jämförelse. Jag menade att jag tycker att huvudvärk och mensvärk är värre eftersom de kan sitta i så länge, utan paus. Förlossningsvärkarna var ju mycket starkare när de "höll på", men de satt inte i så länge (i alla fall inte mina). Det var pauser emellan när smärtan var helt borta. Min mensvärk kan sitta i i flera dagar, och just det att ha smärta konstant tycker jag är värre än då man får pauser emellan, även om smärtan mellan pauserna är mycket starkare.

Men visst är det säkert så att alla har olika ont, det är ju jättesvårt att veta eftersom smärta är så subjektivt. Jag kan ju inte komma och säga att jag hade lika ont som dig t.ex., för jag vet ju inte hur det kändes för dig.

Det som jag kände var viktigast innan jag födde barn, och när jag födde, var att jag skulle ha med mig en positiv upplevelse därifrån, oavsett hur ont det gjorde. Jag är glad att jag inte hade lika ont som jag har förstått att många andra har, men samtidigt hoppas jag att jag även om det blir värre nästa gång, kan få en positiv upplevelse med mig ändå.

Ja det är skönt om man får paus mellan värkarna, då kan jag förstå att man kanske uthärdar bättre. Jag hade inga större pauser alls, de överstimulerade mig med värkstimulerande så värkarna kom hela tiden. Mkt jobbigt psykiskt, t o m läkaren som skulle sätta edan mellan värk blev lite konfunderad och trodde mig inte när jag skrek att jag hade en värk till. Men kollade på pappret och ja det stämde ju. Så bm tyckte det var en bra idé att köra för hårt med värkstimulerande uppenbarligen. Vet inte hur många fel hon gjorde under förlossningen nu i efterhand suck.

Usch, det låter inte alls roligt. Konstigt att de gör så, det kan ju inte gynna varken förlossningsarbetet eller barnet att ösa på så.
För mig var pauserna som sagt helt underbara, det var så häftigt att smärtan bara försvann.
Jag kan förstå att det var jobbigt psykiskt. När eftervärkarna satte igång blev jag jätterädd och trodde att det skulle börja om igen, fast bebisen var ute. Tänkte inte särskilt logiskt just då! Vad jag vill komma till är att jag kan förstå att det måste vara hemskt just känslan av att det aldrig tar slut.