När startar ett liv enligt dig?

Nja...
Du tänker på det annorlunda än jag...
Jag tror inte att spermien är ett liv lixom men spermien finns ju till för att kunna bli ett liv.

Jo, fast tråden handlar ju om när livet börjar. När blir det ett liv.

det sa jag inte. du gör en höna av en fjäder här när det kommer till vad jag sa. du letar efter saker som inte finns i det jag säger.

jag har sagt till dig att mitt inlägg baserades på att jag läste TS som fick det att låta som att alal barn som föds efter vecka 23 överlever o får inga men utan det är en dans på rosor.

allt jag ville säga var att så är det inte låååångt ifrån alla barn överlever o av de som överlever är det många som får men för livet.

men för att svara på din fråga, är det inte värt att rädda ett liv för att han/hon får men för livet? det beror helt o hållet på vad det är för men.

Nej långt ifrån alla överlever men jag tycker det är tråkigt att så många tror att bara för att man är född tidigt ska få skador, vissa får det, andra inte. Vissa ser man inte förräns de blir äldre och då får man handskas med det då. Men de är ju samma med de som föds i vanlig tid, även om de är större risk med för tidigt födda.

Vilka men är okej att få då? För som sagt, vissa visas inte förräns de blir äldre.
Och vet läkarna att detta barnet kommer inte kunna göra någonting osv så avslutas behandlingen. Däremot så dödar man ju inte ett barn som föds i normal tid som fått jättehandikapp.

Anledningen till att jag tycker att det är så fel att säga att "jo men hon/ är född tidigt så visst måste de vara något fel på den" är att jag hört det om mina egna barn. Just nu är de som vilken 2 månaders bebis som hellst, låt mig ta hand om de senare problemen utan massa andra som ska snacka skit bakom ryggen för vi prematurmammor Vet att det kan ha fört med sig lättare skador men just nu vill vi leva och glädjas åt att våra barn ens överlevde, de är riktiga överlevare som är väldigt starka!!

( ta nu inte åt dig av allt utan jag bara skriver vad jag känner och tänker )

De som vill kan ju se "Den sköra tråden" 
Kan se den på svt play

Nej, det är självklart att man inte är helt livsduglig om man bara lever tack vare en maskin, oavsett vilken ålder man befinner sig i, men det finns det redan bra svar på genom Plutteli.

Min uppfattning är fortfarande att det riktiga livet för en människa startar när den är helt färdigutvecklad och redo för livet utanför livmodern.
Visst startar "liv" redan vid befruktningen, men det är en lång väg tills dess att det är en ny person.
Jag tycker aborttiderna är lagom, även om det kan kännas onödigt att abortera sent. Man borde ha märkt att man är gravid tidigare, men handlar det om att fostret är sjukt på något vis är det såklart rätt med sen.

jag tar inte åt mig av allt...

men (o jag förstår att det är svårare för dig att se på detta ur fakta synpunkt eftersom du varit där), men igen varken min eller andras (normalfuntade människor iaf) syn är särskilt konstig eller tråkig.

det är fakta att alla inte överlever det säger du själv, det är fakta att alla som överlever inte överlever utan men stora som små, det är fakta att allt liv är inte rätt eller värt att rädda.

Funktionshinder o handikapp är inga problem idagens samhälle o jag kan inte riktigt ge dig en lista på vad som är räddnings värt o inte eftersom jag inte kan tillräckligt mkt för att ge ett bra, vettigt eller gediget svar.

Det jag säger är att det är problematiskt att födas efter 23 veckor o innan iaf vecka 34, det är varken lätt, optimalt, osv jag är inte ute efter att önska livet ur dina barn eller andras utan hävdar bara att 23 veckor gamla foster är foster egentligen o det är inte så konstigt att det inte är livsdugliga barn o överlever då. De som överlever utan större konsekvenser o men är ju underbart att det blir så givetvis.

Gränsen utgörs väl snarare av när man inom sjukvården bestämt sig för att helt enkelt göra allt man kan för att få "fostret" att överleva? Inte huruvida någon anser tidpunkten som optimal eller inte...

Ja det är verkligen ingen dans på rosor att vara född så tidigt!
Och jag håller med dig, det är inte rätt att kämpa för ett liv som ändå inte kommer ha ett liv, ja du förstår. Men jag tycker ändå inte det är rätt att säga att barnen som kommer i den veckan skulle vara mindre livsdugliga. Det finns barn som föds i normal tid som behöver hjälp och inte skulle man säga så om dem..

Och jag såg inte mina barn som foster utan som småsmåsmå bebisar.. Men där ser vi alla olika.

Jag kan ju säga så att vi kom hem i v 36, väldigt tidigt. Alltså utvecklades mina barn som ett barn hade gjort i magen.. Vilket jag tycker är fantastiskt att det ens går när de är så små..
Tyvärr är det inte så för alla.

Om du skulle få barn lika tidigt som mig, när hade du kallat ditt barn för bebis och inte foster?

TS missar traditionell grönländsk syn: Att barnet blir ett liv/mänsklig när det fått sitt namn. Innan dess gick det bra att sätta ut det i snön.

Det var ju ett annorlunda sätt att se det..

hade jag varit du hade jag reagerat precis som du. självklart! saken är det att vi just nu pratar om önskade barn, efterlängtade barn, "planerade" barn osv.

det är en skillnad på prata om det och om en oönskad graviditet när vi talar om kännslorna inblandade.

I vecka 23 rent faktamessigt är det ett foster, lååångt ifrån färdigt utvecklat osv men för dig eller mig när det är planerat, önskat o allt det där är det ju ett barn ifrån get go.

jag argumenterar inte emot det, o det är därför det inte går att resonera i denna frågan egentligen för att kunna göra det måste alla sluta o tänka kännslomessigt (vilket inte är lätt) o tänka rationellt o se på fakta, rent medicinskt, osv.

En abort på ett foster i vecka 18 (vilket är enormt ovanligt i Sverige) är inte samma sak som en födesel på ett önskat barn i vecka 23. Förstår du vad jag menar?

Ja, gör man abort vill man ju inte ha barnet men detta barnet kämpar man för och vill ha. Men skulle mina barn få stora handikap som skulle ha visat sig när de låg i resp och läkarna sagt att barnet inte skulle få ett värdigt liv då skulle jag inte vara självisk och "tvingat" barnet leva vidare med massa maskiner osv.

Och okej, ett foster i magen, men när de kommer ut och lever (även med hjälp) så har det enligt mig blivit ett barn, en bebis, vet inte när man skulle sluta kalla det för foster när det är utanför magen? I v 34?  Skulle kännas fel att säga "Hej mitt lilla foster" :P

Jag brukar säga "hej mitt lilla missfoster" till min sambo.. dock ganska kärleksfullt.. Ooops!  (förlåt, kunde inte låta bli nu när det blev upplagt sådär..)

Haha ja men våra pojkvänner ÄR missfoster ;D

Ja det känns väldigt skönt, än så länge är de som vilka andra bebisar som hellst :)
Klart de kan visa sig saker i framtiden men de har bådas gjort MR (undersökninga av hjärnan) och där såg allt jättebra ut så några stora men som handikapp tror jag faktiskt inte de får :) 

Det är ett senare problem, just nu njuter vi av att få se två små underbara barn utvecklas normalt och verkar vara riktigt nöjda :)

men igen vi pratar päron o äpplen här för jag hade inte heller gjort det sagt "hej mitt lilla foster" utan barn.

men som jag sa det är ju kännslorna som pratar inte logiken eller fakta förstår du mig.

o det är ju så det SKALL vara.