Min nära släktings son är bara för mycket!

Vill bara skriva av mig lite. En släkting till mig har barn i samma ålder som jag, så vi umgås en del. Jag trivs jättebra med mamman personligen med hur vi är mot våra barn är så olika. Deras familj har en helt annan syn på bemötande av barn än vår. De är skrikiga, negativa och gnälliga mot sina barn och har ett väldigt kränkande sätt att tala till dem på anser jag. De är nedlåtande och kritiserande. Deras äldsta son är som en tornado och oerhört påfrestande att umgås med. Om barn kan vara osympatiska så är han det. Fast han bara är 4 år. Jag känner med pojken för jag undrar inte varför han är som han är utan varför inte. Han speglar bara det han själv möts av dagligen tror jag. Jag tror hans betende står för sorg och frustration. Det svåra i det hela att jag kan absolut inte kritisera min släkting när det gäller barnuppfostran för hon är äldre än mig och verkar anse att hon kan allt om barn. Skulle jag kritisera henne skulle det förstöra vår relation. För hon sliter sitt hår dagligen och försöker verkligen vara en bra mamma. Hon vänder sig gärna till mig för att beklaga sig hur jobbigt hon har det med sin son. Min känsla är att de skulle behöva ändra på hela sitt sätt att vara mot barnen, från grunden. Med ett helt annat bemötande tror jag att han skulle vara som vilken busig 4 åring som helst. Tyvärr saknar de fullständigt insikter och själkritik. Jag ser hur hon kämpar och jag vet hur mkt hon älskar sina barn. Det gör det så svårt. De tror att det är barnet som är "fel" inte dom. Pojken är så jobbig att träffa att jag numera undviker att träffa familjen som ju egentligen står oss nära. Man blir helt matt i hans sällskap.