down syndrom

Finns flera olika träningsmodeller som de som har DS barn tränar efter.
Habiliteringen SKA jobba efter hur barnet är inte vilken diagnos barnet har plus att alla med DS är väldigt olika.
Men många jobbar efter Karlstadmodellen och fler föräldrar har också gått HANEN utbildning som då inte är för just DS men en metod som man använder sig av i träningen.
Teckenstöd TAKK använder man sig också av.   

http://www.karlstadmodellen.se/

http://www.hanen.org/web/Home/tabid/36/Default.aspx
http://www.teckenparlor.se/takk.shtml

vilken nivå pratar vi om?
Vad är din frågeställning?

liag: tack snälla för sidorna!!!

mamma till tre kottar: jag läser omvårdnadsprogramet och arbetet ska handla om hur man hjälper barn med down syndrom att utvecklas utifrån deras förmåga, lite om vad dom stöter på för svårigheter som äldre. jag förstår ju att det kan vara väldigt induviduellt.

Du kanske skall leta lite på bloggar? Finns många därute. Kolla kanske på svenska downsföreningens hemsida, de har många bra länkar.

Stödja utveckling

Fundera lite på vad ditt perspektiv är. Är det barnet som ska anpassas till omgivningen eller omgivningen som ska anpassas till barnet? Är det träning av barnet du fundear kring eller träning av omgivningen att stötta barnet? Eller är du ute efter specifika metoder att träna med (Karlstadmodellen, Kommunicerande Samspel, Hanen, Doman, halliwick, Downs syndrom educational trust o.s.v)?

Svårigheter som uppstår med ålder

Återigen perpektivet - svårigheter orakade pga av kromosomförändring eller svårigheter orsakade av ett begränsande samhälle? (t.ex. svårigheter att lära sig läsa - beror det på utvecklingsstörningen, eller bristande undervisning?).
Vilket tidsperspektiv tänker du - som barn, ungdomar, vuxna eller på ålderns höst?

Som en kommentar till ovanstående:

Här instämmer jag.

Min E är fyra år nu och personalen på förskolan är uppriktigt förvånade (på ett positivt sätt) hur bra detta med TAKK varit för alla barn i barngruppen. Nu har de börjat jobba med matte också och det de tränar med min tjej tas sedan ut i barngruppen. Mycket av detta material passar då helt utmärkt in i nya läroplanen för förskolan som säger att man skall jobba med matamatik redan från små barn.

Apropå habilitering har vi inte så mycket kontakt just nu, det är mest 'kontroller'. Det finns en vårdplan för barn med downs syndrom, fråga efter den på en barnmottagning på ett sjukhus, där kan du se vad som skall hållas koll på. Beroende på den individuella personen med ds blir då habiliteringsinsatserna därefter. Men viktigt då att du förstår att det kanske finns någon enstaka person med ds i sverige som 'har problem' med allting i vårdplanen: Diabetes, syn, hörsel, sköldkörtel, höfter, språk, leder, celiaki, leukemi, infektionskänslighet .......
Vårdplanen tar upp sånt som det är förhöjd risk på, så att eventuella problem fångas upp tidigt. Jättebra tycker jag!

hej alla :)

Den här häxjakten på personer med Downs syndrom.....

Ibland undrar jag om det är för lite info om diagnosen eller om det är räddslan för att de ser annorlunda ut i detta utseende fixerande värld :(

Vi är alla olika med diagnosen, en del har gått på universitet, andra går på dagcenter, en del andra har skaffat körkort ( har dock bara läst om en person som har skaffat körkort) men vi har samma diagnos men är olika människor har egna tankar och utvecklas olika och är på olika nivåer.

Att dra alla med samma diagnos över en kam är bara så primitivt :(

Det är insidan som är det viktigaste tuvärr glömmer folk det utan ser bara att vi ser annorlunda ut :(

Jag mår skit dåligt för att när de ser att jag ser annorlunda ut blir jag behandlad som skit men sitter jag vid datan och de inte kan se hur jag ser ut blir jag behandlad med respekt jag kan då konstatera att det är bara utsidan de går efter och att insidan spelar mindre roll i detta utseende fixerade värld :( 

Men bortsett från vissa människors dumhet så rullar livet på dock med en stark negativ känsla att bli särbehandlad pga sitt utseende ( det finns de som som " normala" ut som har en dålig insida och som blir bättre behandlade)

Det kan gå dåligt även för de som inte har diagnosen de kan hamna i missbruk, bli kriminella ja gud vet vad de kan tänkas hitta på. Bara för att de inte har Downs Syndrom menas det inte att de med automatik får en strålande framtid.

Fick besök av en släkting han sa några värmande ord  så nu överlever jag ännu ett tag skall vara rädd om mig även om jag inte ser ut som de " fina normala"