Blir så lessen och arg utav att läsa på Anna Wahlgrens forum

Purple box- bra skrivit!

Jag vill inte att det ska bli någon otrevlig stämning här. SHN har hjälp mig och min familj men jag har inte följt det 100% utan gjort lite som jag själv känt också. Jag säger inte att det inte finns "fel" i metoden och jag är också kritisk till vissa saker, men det är inte fråga om någon barnmisshandel. Jag tycker inte heller om solfjädern och har aldrig tillämpat den på det viset som beskrivs ovan. Detta görs bara när det är KRIS och nej så har det aldrig blivit för oss. När du kurar ett litet barn kan du likväl buffa. De flesta jag har pratat med på forumet tillämpar inte solfjädern. Jag håller som sagt inte med om allt AW säger och tassmetoden har jag läst en del om (och tagit lite inspiration ifrån) och JA den är mildare men jag kände att SHN passade oss bättre av massa anledningar som jag inte orkar rabbla upp här. Min yngsta dotter har ett väldigt humör och kan absolut skrika men hon har blivit som en helt annan bebis efter kuren och det är dels SHN och AW förtjänst men det är såklart att det också har att göra med hur jag och min man är med barnen. Det AW förespråkar att man ska göra med nyfödda barn är jag mer skepisk till faktiskt.

Du ignorerar inte barnet. Ramsan är ett sätt att kommunicera och fungerar inte det så får man ta till verktygen. När det kommer till det där med trygghet och sömn så kan inte jag heller sova om jag inte känner mig trygg. För när då sover är du totalt hjälplös och försvarslös och det är en överlevnadsinstinkt. Sen om det finns annat som säger emot det må så vara men detta är jag ändå övertygad om.

Fast att rabbla en ramsa är ju faktiskt inte detsamma som att kommunicera med barnet. För du svarar ju inte på barnets behov. Du svarar ju bara "Goddag Yxskaft".

Det är som om du själv skulle ropa på hjälp för att du har fastnat i hissen, och är rädd, och någon kommer och säger "Jag har en gul stol på min balkong!" Det hjälper inte dig, du blir bara ännu mera rädd och frustrerad, och tycker sannolikt att personen ifråga ignorerar ditt behov av hjälp.

Den som seriöst anser att en ramsa är ett bra "verktyg" kan inte ha mycket på sunda förnuft-kontot.

Fast om du fastar i en hiss och någon kommer och säger. "Ta det lugnt nu, ingen panik" och pratar i en lugn ton så tror jag faktiskt att det hjälper dig. Men eftersom du inte tror på SHN så är det klart att mina ord blir "Goddag Yxskaft" och att du har en anna uppfattning det respekterar jag men då kanske du ska respektera att jag tycker som jag gör.

Jag respekterar självklart din uppfattning. Men detta är ju ett diskussionsforum..? Så diskutera är väl okej?

Och jag har läst om SHN och vad det går ut på, och hur ramsandet är tänkt att fungera. Och då blir en ramsa utanför dörren "Goddag Yxskaft" om en bebis ligger och skriker innanför dörren. Det är min åsikt.

Är det så du tänker, att vuxna är att jämföra med spädbarn och att olyckliga situationer är att jämföra med självvalda? Anna Wahlgren brukar resonera på samma sätt ungefär. Spädbarn jämförs med sura gubbar och att sätta fast ett barn i bilbarnstolen jämförs med att hålla fast det enligt solfjädern i upp till 45 minuter.  Det är kanske därför vi ser så olika på det hela. För mig är det inte alls jämförbart. Varför? Jo, för det är enorm skillnad mellan en vuxen och ett spädbarn utan utvecklade försvarsmekanismer , med en helt annan tidsuppfattning som dessutom är mitt uppe i en anknytningsprocess i vilken föräldrarnas syn på barnet och dess behov är mycket viktig. För att bebisen på ett tryggt sätt ska gå vidare i sin utveckling och göra den trygghet den känner i föräldrarna till sin egen behöver den få verkliga svar där och då. Inte imorgon eller när schemat säger att du får. Ibland önskar jag nästan att spädbarn med ord kunde berätta vad som känns fel. Jag tror någonstans att föräldrar som använder CIO-metoder som SHN skulle ha svårare att neka babyn och svara med en och samma fras om barnet uttryckligen berättade att "jag är hungrig", "jag behöver känna din närhet". "jag har bajs i blöjan" eller "jag har ont". Skrik är uppenbarligen inte nog trots att det är barnets starkaste signal..
Jag skulle absolut bli glad om någon talade lugnande utanför hissdörren. Upprepade de samma fras gång på gång skulle jag dock be dem dra åt helvete då inte ens en vuxen människa förtjänar sådan behandling.  Jag skulle  hellre se att de var där i hissen med mig. Helst hade jag sett att det aldrig hade inträffat, att hissen aldrig hade stannat. Vi väljer hur vi svarar våra barn, vi väljer inte att en hiss ska stanna.
 Så för att sammanfatta varför din jämförelse inte går hem hos mig, jag är vuxen och upplever inte situationer på samma sätt som en bebis. En olycklig situation är inte att jämföra med något du väljer. En och samma fras är inte svar nog varken för en bebis eller vuxen. Det är "Goddag Yxskaft".
Jag respekterar din åsikt men jag håller inte med dig. En viss skillnad.

Självklart är det OK att diskutera, det är intressant. Jag tycker att det är bra att vara kritisk och jag skulle inte solfjädra mitt barn i 45 min. Jag är som jag sagt tidigare väl införstådd med att SHN har sina nackdelar och det är intressant att diskutera detta med andra som inte är AW "anhängare". Jag lyssnar på det ni säger och tänker över det. Vi har inte kört SHN till 100% utan jag gör en mjukare variant men det kanske har att göra med att jag är inspirerad av tassmetoden också. Jag kanske säger emot mig själv men ingen metod är perfekt tror jag, det är du som förälder som "färgar" det efter hur du och ditt barn är.

Jag har inte läst svaren här i tråden och kunde bara läsa till sidan två i länken sen gav jag upp! Seriöst, en del är så jävla dumma i huvudet!! Blir så arg så jag kokar när jag läste länken. Hon som frågar i länken måste ju va så osäker i sig själv så det inte är klokt! "Får jag gå in och trösta eller förstör jag kuren?" Men gå in och trösta ditt barn dumjävel!! Barnet vaknar en kvart tidigare

Jäkla iPhone! Haha. Barnet vaknar en kvart för tidigt.. Men det är en bebis ingen maskin!!!!! Är så arg så jag vill gråta. Stackar Stackars barn säger jag bara! Em del borde verkligen inte få bli föräldrar!!

Nä så jävla hemskt!!

Äh fy fan, efter att ha läst forumet på Annas sida så undrar man hur fan mammorna kan utsätta sina barn för det de gör, och hur stora fel de egentligen har i sina huvuden. Om man inte orkar söva sitt barn på annat vis för att man är lat, eller tror att första året med ett barn är en dans på rosor och att man får sova när man vill och hur länge, ska man INTE skaffa barn, det känns som ren psykisk misshandel. Gör så ont i mammahjärtat att veta att dessa barn inte får nån tröst när de är ledsna. De förstår ju inte varför inte mamma eller pappa kommer och ger dem närhet och tröst. Usch!!