Skyldighet mot andra att bearbeta "traumatiska" erfarenheter?

beror så klart på hur stor risken är, men kort sagt - ja.

Jag vill inte gå så långt att jag kallar det skyldighet när det gäller ex vuxen partner. Däremot tycker jag inte det är rimligt att begära (eller visa!) överdriven hänsyn för /överdrivna/ reaktioner pga saker i det egna bagage utan att personen söker hjälp/arbetar med problemet. (Inte i alla fall när personen försökt jobba med det heller.)
Barn förtjänar alltid att deras föräldrar gör sitt bästa för att de ska må bra långsiktigt.

Om man riskerar att skada eller såra andra p.g.a. det så ja.

Om en trauma är av en beskaffenhet som gör att man kanske kommer att skada/traumatisera sina barn tycker jag att man antingen avstår från att skaffa barn eller styr upp sitt huvud först.

Andra vuxna kan ju välja bort en om man skadar dem, så skyldigheter skulla jag inte säga att man har. Även om det nog är smart om man vill ha några relationer.

nej man har ingen skyldighet om man inte vill.

andra har heller ingen skyldighet att "trippa på tå" för att inte uppröra personen som varit med om något traumatiskt.

när man är redo brukar man väl vilja bearbeta något traumatiskt av egen vilja.

Jag säger principiellt "nej" till frågan om man som vuxen är skyldig att bearbeta tidigare traumatiska händelser. I mångt och mycket tror jag, precis som de flesta andra, att det förstås gangnar både personen ifråga och dess omgivning om man som individ gör sitt bästa för att må så bra som möjligt. Jag tror dock att det i många fall gör mer skada att spä på uppfattningen att det är personens eget ansvar att frigöra sig från alla konsekvenser ens histora för med sig.

Jag tror dock på en moralisk skyldighet att inte låta ens egna traumatiska händelser påverka omgivningen på så sätt att de skapar trauman även för andra. Det här kan ju låta som en motsättning till det jag tidigare skrev, men för mig är det inte det. Jag tycker alltså inte att det rimligtvis kan finnas krav på att man skall bearbeta trauman, men oavsett genomlevda trauman eller ej har ingen enskild individ rätt att skada någon annan.

Men kan man verkligen hävda att alla vuxna kan välja bort om man skadar dem?

Anta att en person har varit med om övergrepp i förskoleåldern, och därmed blir mer misstänksam mot vissa personer. Kan då exempelvis en förskollärare som personen anser beter sig "misstänkt" runt barnen välja att inte utsätta sig för risken att drabbas av personens obearbetade erfarenheter. Dvs förskolläraren har ett beteende som får personen att medvetet eller omedvetet associera till den person som begick övergreppen mot henom, men som ingen annan får samma associationer av eftersom de har andra erfarenheter. Dessa associationer får personen att gå vidare med sina (egentligen ogrundade) misstankar. Oavsett om det blir någon formell utredning eller inte, så finns ändå risken att förskolläraren blir misstänkt av också andra, och får sitt rykte förstört osv.

Det är intressant att läsa vad ni skriver iaf. Jag funderar en hel del på detta, och har liksom inte hittat var jag står riktigt än

Det förutsätter att hjälp för detta göres tillgängligt. Det är inte alla som har råd att betala psykolog eller terapeuter.

Förresten varför tjafsar du om övergrepp?

Det finns många saker i uppväxten som kan skada barnet.

Tex dålig anknytning till förälder osv

Ja, det är såklart en förutsättning.Anledningen till att jag tjafsar om övergrepp är att det är en situation i verkliga livet som har fått mig att fundera över detta, där övergrepp är inblandat. Och just övergrepp kändes relativt lätt att exemplifiera med, men har du andra förslag på tydliga exempel så är du såklart välkommen att framföra dem

Jag ser inte att jag har skrivit någonstans att andra erfarenheter exkluderas? Jag hade inte för avsikt att specificera varenda typ av skadlig erfarenhet i den här tråden heller, så det finns många sådana jag inte heller tagit upp. I ett diskussionsforum förutsätter jag ju dessutom att folk tar upp sådana perspektiv som kan tillföra något ytterligare till diskussionen

Nej, det tycker jag inte.

Förträngning är underskattat.

Och fy fan vad vidrigt äckligt om omgivningen krävde att man bearbetade. Tvi.