Ska jag berätta att jag inte är hennes mamma?

jag tycker att du gör helt rätt! det låter vettigt! (men om det är så man "ska göra" vet jag ju inte)

tycker jag låter konstigt.. tror inte på att ljuga för barn.. ärlighet vara längst.. å du är ju faktiskt inte hennes mamma.. inte biologiskt iaf.. även om du är som en mamma för henne..
tycker din psykolog har fel!

hmmm..... var ju en riktigt konstig psykolog. Klart du måste hålla kvar vid att flickan har en annan mamma också, men inte för den sakens skull inte kunna säga hur mycket du älskar den lilla och är glad att hon finns i ditt liv.

Det är ju uppenbarligen ingen barnpsykolog du går hos i alla fall! Barn mår alltid bäst av ärlighet i sådana här situationer.

Jättekonstigt av psykologen, innan jag hann läsa inlägget trodde jag det var du som kallade dig mamma...

Självklart ska hon veta vem som är hennes mamma, och vem som är hennes extramamma eller vad "titeln"  tilslut blir...

SJÄLVKLART ska du inte ljuga, utan göra som du gjort hittills......

hon är så stor nu så hon vet att du inte är hennes riktiga mamma. jättebra att du tar åt dig mammarollen och hon själv får välja. mycketgulligt av dig

Jag ringde och sa att jag ville ha en ny psykolog för jag tyckte inte den jag hade verka vettig.
Han sa att ett 4årigt barn inte förstår skillnaden mellan riktig och extra mamma. Jag sa iaf att jag inte tänker tvinga henne att kalla mig mamma. Om hon vill prata om sin riktiga mamma så ställer jag gärna upp och svarar och försöker förklara, jag tycker det är viktigt att prata om hennes mamma även om hon för tillfället inte träffar henne.
Och en sak till psykologen sa var att jag absolut inte kan använda "naughty chair" dumstolen, det vill säga att när min styvdotter gjort något hon vet att hon inte får så får hon sitta på en stol i hallen i 3 minuter och sen så pratar vi med henne om varför hon fick sitta där, detta tycker jag är en bra sak att göra men han sa att hon inte fattar varför hon får sitta där, sen fick jag inte ta bort saker från henne när hon vart dum. Men vad ska jag göra när hon gör fel då? ska jag bara låta det vara?
Blir väldigt osäker om jag är en bra styvmamma eller om jag har helt fel metoder..?

Jag själv skulle aldrig vilja bli tvingad att kalla någon jag inte vill kalla för mamma. Hur skulle du själv vilja ha det som fyraåring?
Du skall göra det som känns rätt för dig. Vill du att hon skall kalla dig för mamma så säg det till henne men låt sedan henne själv välja om och när hon vill göra det. Trots allt så har hon redan en mamma, även om hon inte umgås med dottern. När hon blir äldre kan du ju förklara att det finns en biologisk mamma som är barnets kött och blod och en närvarande mamma full av kärlek till samma barn. Som vuxen skall man aldrig tränga på sig hos ett barn, så se tiden an istället. Den biologiska mamman skall finnas i familjen som i bakgrunden men det är du som styvmamma som skall vara den framträdande mamman som alltid finns nära. Det är kärlek.
Detta är min personliga åsikt. Jag är adopterad och min egen biologiska mamma har alltid funnits svagt i bakgrunden men det är min adoptivmamma som är den riktiga mamman för att det är hon som är närvarande och är med mig i min uppväxt. Det är hon som får mig att växa och uppfostrar mig. Då vill jag ju kalla henne för mamma, för det är vad hon är för mig.

Det verkar som att han inte har någon som helst koll vad en 4-åring förstår!

Det låter ju tokigt?

Om jag ska försöka tänka hur psykologen menar och tänker, så kanske hen är av åsikten att barnet behöver känna sig trygg med en mamma. Du är ju barnets mamma, att hon delar gener med en annan kvinna är ju inte sådär värst relevant, det är du som är hennes mamma som det ser ut idag. Däremot ska du ju inte ljuga, men psykologen kanske menar att du mer aktivt ska gå in och visa att du vill vara barnets mamma - så att hon kan släppa besvikelsen över att den biologiska modern har svikit?

Detta sa docj psykologen första gången han träffa mig.
Jag och min styvdotter har en jätte bra relation, hon älskar mig och välkomnade mig varmt, och jag har mer än gärna tagit på mig rollen som mamma, jag gör allt som en mamma gör, förutom att jag pratar med henne om hennes riktiga mamma när hon vill
Tack för alla svar

Styvmamma88: Bra att du bytte psykolog!! Du skall göra det som känns rätt för dig, då blir det rätt för barnet. Mår du bra så mår barnet bra och det är det viktigaste du kan göra för någon överhuvudtaget.
Tror du på Dumstolen så gör du det. Alla tycker vi olika och har olika uppfostringsmetoder.

Förstår inte riktigt hur din psykolog tänker. Tjejen har men biologisk mamma som hon till och med pratar med på telefon, och kanske träffar vid vissa tillfällen.
Självklart vet hon vem hennes biomamma e, men att hon oxå har en mamma till. Eller vad hon nu kallar dig.
Men hur menar psykologen att du ska göra? gå in o säga att hennes biomamma inte "finns mer"?!?
När jag var i hennes ålder hade ja full koll på mamma, mammas sambo, pappa o min låtsas mamma. Att ja sen inte kallar mammas sambo för låtsas pappa e en annan sak.

Det är väldigt komplicerat med min styvdotters mamma, hon har livmoderscancer så hon har inte kunnat träffa sin dotter på några månader och sen när hon kunde det så ville hon inte träffa sin dotter, sa ifrån sig den delade vårdnaden och ville inte träffa henne utan bara prata i telefon. Så det är klart att lillan undrar vart hennes mamma är och varför hon inte får träffa henne och jag försöker förklara så gott det går men vill ändå att hon ska ha kvar sitt minne av mamman tills mamman vill träffa sin dotter igen.

Konstigt att psykologen säger så? Men kanske han/hon menar att om du verkligen vill ställa upp för din styvdotter så ska du sluta prata om den andra mamman och att det är hon som är "riktig". Hon har ju dragit sig ur rollen som mamma just nu och kanske barnet känner sig sviket, och kanske att du ändå känns mer riktig för henne just nu. Att din styvdotter behöver känna att du ställer upp på henne till 100%, istället för att envisas med att det är den andra mamman som är hennes? Hon vet ju egentligen att du inte är den biologiska mamman men den biologiska mamman håller ju på att överge henne. Inte kan psykologen mena att du ska tvinga henna att kalla dig för mamma?

Sedan att svenska psykologer är emot skämsstolar och skamvrå är ju ingen nyhet. Även om du byter psykolog så är nog risken stor att den psykologen också kan vara lite negativt inställd till det. Det är mer en amerikansk grej än en svensk.

Du verkar vara en toppenbra styvmamma som engagerar dig och bryr dig om din styvdotter! Vilken tur att hon har dig.

Vilken tur for din styvdotter att hon har dig! Jag tycker du ska fortsatta vara arlig, for om hon tror att du ar hennes biologiska mamma och sedan far reda pa att du inte ar det senare i livet kan det skapa stora problem. Jag kanner tva olika personer som har  blivit adopderade av sina pappor och sedan inte fatt reda pa det forrns de var tonaring. Bada tog det jatteilla. Om hon vet fran borjan hur det ligger till sa ar det naturligt for henne och hon kommer att alska dig vad hon an kallar dig!

ens mamma eller pappa är alltid ens föräldrer. Man kan bara ha en föräldrar. Är man adopterad utomlands alternativt insiminerad hos ett lesbiskt eller homosexuellt ifrån så är de en annan sak men ändå...

Jag har två bonusbarn och en gemensam son med min sambo.  Vi har varit tillsammans i snart 4 år. När min bonusson (då 6 år) redan andra dagen då vi träffades sa "ska du bli min nya mamma nu!" så blev mitt svar...
Nej, du har redan en mamma, jag är din pappas flickvän och Tanja för dig."
Han och hans syster kalla mig vid namn. Min sambo och min gemensamma son kalla mig för mamma, för de är det jag är åt honom.

Min rekomendation är att du kallas för ditt namn.
Min systerson kalla sin pappas nya tjej för mamma och han kalla sin mammas nya kille för pappa så man vet inte vem som är vem till slut.

Jag bruka tänka hur jag skulle vilja ha de. Jag har en mamma och en pappa, de räcker!