Gothica

Äldre 14 Feb 17:36

25 svar

När barn inte äter...

...ska de då ändå få efterrätt? Vad tycker ni? Har precis haft värsta diskussionen här med sambon ang. detta. Sonen på 4 år, som ofta är kräsen och inte ens vill smaka på maten, vägrade äta middagen i dag (det var jätte god lasagne!). Han sa på en gång att han inte tyckte om det och att det såg äckligt ut, utan att ens smaka. Sa då att då får han heller ingen efterrätt (som jag gjort dagen till ära). Det blev ett jävla liv. Sambon påstod sen att han i alla fall smakat och att det räcker, men jag såg aldrig att han tog en endaste tugga. All mat var kvar på tallriken. Han behöver inte äta upp allt, men åtminstone några tuggor tycker jag allt att han kan äta! Annars ska han heller inte ha något annat. Sambon tyckte att det var ren bestraffning från min sida, Hitler-metoder och allt vad han sa. Själv tycker jag att det är fullständigt normala och självklara regler. Då sa sambon att fick inte sonen någon efterrätt så skulle minsann inte han heller äta. Tycker att det är fruktansvärt taskigt mot mej, med tanke på allt jobb jag lagt ner på den. Nu sitter sonen här och skriker att han vill ha efterrätt, men jag ger mej inte.

Hur gör ni andra i ett sånt här läge? Är jag så hemsk? Får era barn efterrätt fast de inte ätit middagen? Är det verkligen rätt? Jag anser inte det. Jag och sambon tycker för övrigt nästan alltid olika i allt, vilket är fruktansvärt frustrerande. Vi har helt olika uppfostringsmetoder och han går ofta emot vad jag tycker, som om han inte brydde sig det minsta om vad jag tycker.

Nu får sambon mej att känna mej som en fruktansvärt hemsk mamma.
"Men mamma har ju sagt nej..." :(

pigglet

Äldre 14 Feb 21:16

#11

Vi försöker faktiskt att inte ge efterrätt om de inte äter mat före. 2 av barnen äter inte gärna mat, och då känns det fel att de ska klara sig på efterrätt...

Nästan alltid så funkar det i alla fall att säga att man måste äta mat först, då kan maten gå ner trots att de egentligen inte var så sugna.

Men vi verkar visst vara i minoritet?

supersemlan

Äldre 14 Feb 21:22

#12

pigglet skrev 2010-02-14 21:16:08 följande:

Vi försöker faktiskt att inte ge efterrätt om de inte äter mat före. 2 av barnen äter inte gärna mat, och då känns det fel att de ska klara sig på efterrätt... Nästan alltid så funkar det i alla fall att säga att man måste äta mat först, då kan maten gå ner trots att de egentligen inte var så sugna. Men vi verkar visst vara i minoritet?

Jag håller med om att det känns fel att de ska klara sig på efterrätt, men om alternativet är ett ilsket barn med blodsockerfall och varken mat eller efterrätt att klara sig på...

Hos oss fungerar inga metoder, ingen konsekvens, mot matvägran - det är väl så att barn, precis som föräldrar, är olika. Men vi serverar sällan efterrätt, så just problemet i ts har inte uppstått särskilt ofta.

Gothica

Äldre 16 Feb 19:47

#13

Cloud Berry skrev 2010-02-14 21:16:05 följande:

Har aldrig ätit efterätt som en vana efter maten så det är hel okänt för mig och ungarna. De brukar få en banan eller äpple om de är sugna på något mer och de har de varit nöjda med. Finns det glass i frysen så kan de få det. Vad gör ni för sorts efterrätter då?

Åh, allt möjligt. Gillar att testa nya recept, som hemgjord glass, semifreddo, pajer, cheesecake, osv. Men inte ofta jag gör SÅ avancerade grejor. Fast det är KUL! :)

bluebird

Äldre 16 Feb 19:50

#14

Gothica skrev 2010-02-14 17:36:41 följande:

...ska de då ändå få efterrätt? Vad tycker ni? Har precis haft värsta diskussionen här med sambon ang. detta. Sonen på 4 år, som ofta är kräsen och inte ens vill smaka på maten, vägrade äta middagen i dag (det var jätte god lasagne!). Han sa på en gång att han inte tyckte om det och att det såg äckligt ut, utan att ens smaka. Sa då att då får han heller ingen efterrätt (som jag gjort dagen till ära). Det blev ett jävla liv. Sambon påstod sen att han i alla fall smakat och att det räcker, men jag såg aldrig att han tog en endaste tugga. All mat var kvar på tallriken. Han behöver inte äta upp allt, men åtminstone några tuggor tycker jag allt att han kan äta! Annars ska han heller inte ha något annat. Sambon tyckte att det var ren bestraffning från min sida, Hitler-metoder och allt vad han sa. Själv tycker jag att det är fullständigt normala och självklara regler. Då sa sambon att fick inte sonen någon efterrätt så skulle minsann inte han heller äta. Tycker att det är fruktansvärt taskigt mot mej, med tanke på allt jobb jag lagt ner på den. Nu sitter sonen här och skriker att han vill ha efterrätt, men jag ger mej inte. Hur gör ni andra i ett sånt här läge? Är jag så hemsk? Får era barn efterrätt fast de inte ätit middagen? Är det verkligen rätt? Jag anser inte det. Jag och sambon tycker för övrigt nästan alltid olika i allt, vilket är fruktansvärt frustrerande. Vi har helt olika uppfostringsmetoder och han går ofta emot vad jag tycker, som om han inte brydde sig det minsta om vad jag tycker.Nu får sambon mej att känna mej som en fruktansvärt hemsk mamma. "Men mamma har ju sagt nej..." :(

För det första så anser jag att det ska räcka med att barnet smakar maten, om det är en ny rätt, är det en rätt som man vet att barnet gillar, ja då får den vackert äta några tuggor innan det blir efterrätt.

För det andra är det ju du som har sagt nej, så stå för det.

Marie1978

Äldre 16 Feb 19:58

#15

Hos oss måste man äta tre skedar = smaka, innan man får ev efterrätt (endast på lördagar då det blir en glasspinne). Vi kallar däremot lasagne för "pasta och köttfärssås", annars går det inte ner hos vår snart 4 åring

Däremot tycker jag att du och din man ska läsa en bok som heter "De otroliga åren" och är en väldigt praktisk bok kring uppfostran med mycket exempel.

Den används tydligen mycket vid studiecirklar kring föräldraskap som anordnas i kommuner. Kolla i er kommun! Just kring uppfostran är det ju viktigt att man har liknande värderingar och är överens, i alla fall inför barnen så att de inte spelar ut er mot varandra.

Den ger mycket underlag för diskussioner mellan mamman och pappan så att man kan komma fram till vad var och en tycker är viktigast att fokusera på. Läs den!

bluebird

Äldre 16 Feb 19:59

#16

Marie1978 skrev 2010-02-16 19:58:02 följande:

Hos oss måste man äta tre skedar = smaka, innan man får ev efterrätt (endast på lördagar då det blir en glasspinne). Vi kallar däremot lasagne för "pasta och köttfärssås", annars går det inte ner hos vår snart 4 åring Däremot tycker jag att du och din man ska läsa en bok som heter "De otroliga åren" och är en väldigt praktisk bok kring uppfostran med mycket exempel. Den används tydligen mycket vid studiecirklar kring föräldraskap som anordnas i kommuner. Kolla i er kommun! Just kring uppfostran är det ju viktigt att man har liknande värderingar och är överens, i alla fall inför barnen så att de inte spelar ut er mot varandra. Den ger mycket underlag för diskussioner mellan mamman och pappan så att man kan komma fram till vad var och en tycker är viktigast att fokusera på. Läs den!

Eller så står man för sina egna åsikter och visar barnen att mamma och pappa också är individer, precis som barnen är. ${#lang_emotions_undecided}$

Fenomen a

Äldre 16 Feb 20:04

#17

Här äter man av det man ill och hur mycket man själv vill, helt ok att peta. Efter maten har vi nästan alltid frukt som efterätt. Försökte med hembakt semla men barnen tittade bara på den och lekte. Barnen är 2år

Birry

Äldre 16 Feb 20:06

#18

Här skulle det inte blivit någon efterrätt om han inte åt maten, jag tycker att du gjorde helt rätt!

canmamma

Äldre 16 Feb 21:12

#19

Jag hade inte använt det som straff nej, men då jag har en kille som så fort han blir lite krasslig helt tappar aptiten så får vi som vuxna se till att kosten inte kommer i obalans. Vi serverar inte efterrätter, kakor och godis under sådana perioder. Jag tycker att efterrätter och godsaker är en del av livet, men om en kaka helt plötsligt står för halva det dagliga kostintaget så är det inte så bra. Vill vi andra ändå ha efterrätt så äter vi det helt osolidariskt efter 4-åringens läggdags.... Det han inte vet skadar inte. Så även om jag inte hade använt det som straff så hade min kille nog ändå inte fått någon efterrätt om han inte hade ätit någon kvällsmat. Om det inte var fruktsallad eller något annat vettigt.

Jennie L

Äldre 16 Feb 21:26

#20

Min treåring vet att om han inte äter sin mat, eller i alla fall smakar på den, så blir det ingen efterrätt (eller lördagsgodis). Sen kan man inte tycka om allt, men smaka kan man göra ändå. Vi skulle aldrig tvinga honom att äta något som han inte tycker om, typ bruna bönor som han hatar (och som jag älskar)!

Hej och Hopp

Äldre 16 Feb 23:06

#21

Jag tror som många andra att man ska försöka göra måltiderna och ätandet så konfliktfritt som möjligt och inte hamna i maktkamper om man kan undvika det...

Jag hade alltså inte använt efterrätten som straff/muta och liksom din sambo hade jag inte kunnat med att sitta och äta om ett barn inte fick. Jag tycker att det som någon här ovanför skrev var supersmart - om man råkat kasta ur sig att man inte ska få efterrätt så kan man ju använda att man tycker olika för att ta sig ur situationen utan att tappa ansiktet

Om du inte använt efterrätten som hot/muta utan istället utan så mycket prat gett honom litegrann så kanske maten hade slunkit ner den med - ofta tycker jag att barnens aptit sätter igång om de bara stoppar i sig något.

Jag tror också att barn som är säkra på att de aldrig blir pressade att vara sig smaka eller äta - är mycket mer benägna att våga sig på nya saker.

silverdream

Äldre 17 Feb 22:55

#22

supersemlan skrev 2010-02-14 21:03:05 följande:

Om det gällde min dotter - som också är en matvägrare och matgnällare av rang - och jag hade sagt till henne att hon inte fick efterrätt om hon inte åt av maten, och hon trots det matvägrade... så skulle jag nog ha sagt att för MIG får du inte, men låtit hennes pappa bjuda henne efterrätt ändå. Det är enormt svårt att vara konsekvent när ens barn vägrar i sten att äta. Och jag utnyttjar gärna att vi är olika som föräldrar i de fall som mina egna metoder helt enkelt inte fungerar. Det är så trist när middagen förvandlas till en konflikt och all matglädje bara försvinner, för alla som (i bästa fall) sitter runt bordet.

Men då kommer ju alltid din dotter springa till pappa så fort du säger nej till nånting. Är det inte bättre att du går över till pappas värderingar eftersom du nånstans tycker att det är helt okej att pappa gör tvärtimot vad du tycker? Jag tror det är viktigt att föräldrar är överens om hur det ska funka, vare sig det gäller mat/efterrätter eller nåt annat... bara nyfiken på hur du tänker

RebeccaE

Äldre 18 Feb 12:04

#23

Har inget barn som är så pass gammalt ännu. Men om jag känner mig själv rätt så tror och hoppas jag att hon inte fått någon efterrätt om hon inte ens smakat på middagen.

supersemlan

Äldre 18 Feb 17:39

#24

silverdream skrev 2010-02-17 22:55:39 följande:

Men då kommer ju alltid din dotter springa till pappa så fort du säger nej till nånting. Är det inte bättre att du går över till pappas värderingar eftersom du nånstans tycker att det är helt okej att pappa gör tvärtimot vad du tycker? Jag tror det är viktigt att föräldrar är överens om hur det ska funka, vare sig det gäller mat/efterrätter eller nåt annat... bara nyfiken på hur du tänker

Det gör mig ingenting om hon springer till pappa för en "second opinion", så länge vi har något så när lika värderingar tycker jag att det är helt OK om vi gör olika ibland. Jag ser det bara som att det utvecklar hennes sociala kompetens att hon ser att vuxenvärlden inte är som en enad front utan att alla är olika individer, som kan kräva lite olika attityder och förhållningssätt. Det finns ju inte ett enda rätt sätt att uppfostra ett barn och hon blir ju inte på något sätt förstörd om den ena av oss skämmer bort henne mer än den andra inom ett eller annat område.

Och så länge vi inte gör en konflikt utav det känner jag det inte heller som att det undergräver min auktoritet på något sätt.

bellamama

Äldre 28 Feb 21:53

#25

skulle min sambo (om jag haft någon) sagt så hade jag blivit jävligt arg. föräldrar ska väl ha samma regler? barn lär sig ganska snabbt vem som är "snäll" och vem som är "dum".. jag hade inte gett efterrätt heller. min son är nu endast 10 månader så jag har inte kommit till såna problem ännu. dock har jag likadana regler på arbetet, förskola. man måste smaka en tugga men tvingas aldrig äta om man ogillar maten. har man smakat kan man få efterrätt, inte annars. är väl inget fel med det!

När barn inte äter...

INNEHÅLL