• angeni

    Någon som jobbar som psykolog eller studerar till det?

    Hej.

    Jag har bestämt mig för att läsa till psykolog när jag är klar med mammaledigheten.

    Är det svårt att jobba som psykolog, är det svårt att komma in på linjen?

    Tänkte att det kasnke finns någon här som jobbar som psykiolg eller studerar till det

  • Svar på tråden Någon som jobbar som psykolog eller studerar till det?
  • elmiffo

    pluggar också psykologi o det är det mest intressanta och givande jag hållit på med än så länge i mitt liv men kom ihåg en sak, det är inget man lär sig i en handvändning..kräver MYCKET studier hemma! ibland kan det kännas tungt men det är bara att bita ihop=)!

  • angeni

    Jättekul och läsa era svar.

    Var läser ni alla eller har läst?

    Jag har ju Örebro som närmaste här runt omkring. Kan inte flytta dock hur som helst pga sambo och barn.

    Mycket studier känns roligt just nu iallafall, har saknat att gå i skolan. Känns så tråkigt att gå hemma, vill sätta igång.

  • Mandarina
    Strofen skrev 2010-02-21 11:50:39 följande:
    Alla kurser är inte intressanta, psykologprogrammet är en generalistutbildning och det är svårt att brinna för allt.. Det ingår praktiska moment under hela utbildningen, både internt och externt. Man gör tex sin terapeututbildning på egen mottagning på universitetet där man tar emot patienter. Efter examen är det ett års PTP-tjänstgöring som gäller, det är ett vanligt psykologjobb men med vissa tvingande inslag och mer tid för handlending och utbildning. Först när man är godkänd på sin PTP blir man legitimerad (via ansökan till Socialstyrelsen, kostar 2000:- att söka). Jag tyckte programmet var en bra grund för att komma ut och jobba. Nu är jag legitimerad men det finns ju fortfarande hur många utbildningar som helst att läsa om man vill vidareutvecklas. Psykologjobbet är brett och man kan göra hur mycket som helst, om man nu vill det.
    Vad menas med PTP??
  • FannyGioia

    Jag pluggar i Linköping och vi läser ju lite annorlunda än på andra universitet då vi har problembaserat lärande, PBL. Vad det är kan du läsa mer om här: http://www.liu.se/utbildning/program/psykolog/student/viktiga-dokument/Problembaserat%2Bl%25C3%25A4rande%2B%2528PBL%2529?l=sv Därför kan vi välja mer fritt vad vi ska läsa om, inom vissa ramar förstås.

    Nej, alla kurser är inte lika intressanta, men jag vill ändå påstå att alla fyller en funktion. Det går nog inte att hitta en utbildning där allt är lika kul, så den biten behöver du inte oroa dig över.

    Här har vi en kurs som heter Studieintegrerad praktik i slutet av andra terminen. Den består av studiebesök där man får en inblick i yrket. Mycket uppskattat av samtliga studenter i min klass! Sedan har vi vanlig praktik termin 9.


    Let the monsters see you smile. Let them see you smiling.
  • Janalii

    Psykologprogrammet är svårt att komma in på, men lätt att komma ut från. Jämfört med andra utbildningar är det akademiskt inte så krävande. Jag hade läst en annan utbildning tidigare och jobbade 80% medan jag läste de första två åren, utan några större bekymmer. De senare terminerna är mer känslomässigt krävande då man börjar med patientarbete.
    Fundera över om det verkligen är detta du vill göra. Det finns andra utbildningar, tex till personalvetare, som ger betydligt fler och bättre betalda jobb.
    Om du måste välja mellan KBT och psykodynamisk inriktning på din terapidel välj KBT. I vissa landsting anställs inte psykodynamiker alls längre.

  • angeni

    Janalii: Om man ska välja personalvetare, vad är det för linje?

    Jättebra med alla tips Jag har ju som sagt ett tag att fundera på då jag väntar andra barnet nu som kommer till midsommar, så har ett år på mig att fundera

  • FannyGioia
    Janalii skrev 2010-03-01 04:49:32 följande:
    Om du måste välja mellan KBT och psykodynamisk inriktning på din terapidel välj KBT. I vissa landsting anställs inte psykodynamiker alls längre.
    Så där kan du inte säga. Det är ett högst personligt beslut som varje individ måste fatta själv. Det går inte att välja enligt trenden bara för sakens skull, för i så fall finns det en stor risk att man varken trivs med eller blir bra på sitt arbete.
    Let the monsters see you smile. Let them see you smiling.
  • Catti41
    FannyGioia skrev 2010-03-02 15:35:07 följande:
    Så där kan du inte säga. Det är ett högst personligt beslut som varje individ måste fatta själv. Det går inte att välja enligt trenden bara för sakens skull, för i så fall finns det en stor risk att man varken trivs med eller blir bra på sitt arbete.
    Ja, och dessutom jobbar ju inte alla psykologer med terapi, direkt. Jag är psykodynamiskt utbildad men jag arbetar ju inte alls med terapier på det sättet längre. Jag arbetar främst med handledning/konsultation och då är det bara en bonus att ha en grundläggande utbildning i bla personlighetspsykologi och de mer beteendeterapeutiska strategierna kan man tillägna sig i efterhand om de behövs.

    Hursomhelst. Jag har varit legitimerad nu i 8 (?) år, och arbetsmarknaden är god om man bara är lite på, och jobbar hårt. Jag pluggade i GÖteborg och på den tiden var det kutym att man läste mycket "extra" dvs utöver kurserna så samlades vi studenter i olika studiegrupper och nördade in oss på Lacan, eller Freud eller nåt sånt. Dvs sådant som vi läste och gjorde på fritiden. Så man kan ju välja att göra minsta möjliga insats eller mesta möjliga. (och jag har också en annan akademisk utbildning i botten som på sitt sätt kanske var mer krävande, men det var ju roligare att läsa psykologi, alltså ägnade jag mer tid åt det)

    Så jag jobbade inget extra öht under de första åren. Sen fick jag jobb på min praktikplats så under de sista åren hade jag ett psykologrelaterat jobb.
  • Danitra

    Jag ska söka in till hösten och hoppas att jag kommer få ett tillräckligt bra resultat på HP för att kunna komma in. Mardrömsscenariot är att intagningspoängen skjuter i höjden nu till i höst men jag hoppas att jag ska få tillräcklig marginal.


    Jag har funderat i många år på yrket och först nu känt mig redo. Jag har även pluggat lite annat innan vilket jag tror kan vara en stor fördel.
    Tackar för alla fina svar som dykt upp i tråden!
  • Janalii
    FannyGioia skrev 2010-03-02 15:35:07 följande:
    Så där kan du inte säga. Det är ett högst personligt beslut som varje individ måste fatta själv. Det går inte att välja enligt trenden bara för sakens skull, för i så fall finns det en stor risk att man varken trivs med eller blir bra på sitt arbete.
    Jo visst kan jag det. Tyvärr är det mycket svårt att få jobb mde en psykodynamisk utbildning, och svårare kommer det att bli nu när socialstyrelsen gjort sina rekommendationer (som man kan tycka vad man vill om). Sen kan man jobba ganska psykodynamiskt även med en KBT-grund. I själva verket gör det ju mycket större skillnad på pappret än i verkliga livet, men ska man söka jobb och få ett ligger KBT bra mycket högre i kurs. Prova att läsa ett par jobbannonser får du se.
  • Janalii
    Danitra skrev 2010-03-03 22:18:35 följande:
    Jag ska söka in till hösten och hoppas att jag kommer få ett tillräckligt bra resultat på HP för att kunna komma in. Mardrömsscenariot är att intagningspoängen skjuter i höjden nu till i höst men jag hoppas att jag ska få tillräcklig marginal.
    Marginal? Intagningspoängen brukar ligga runt 1,9 och du kan bara få 2,0. Men lycka till i alla fall.
  • Tindra 00

    Ja, intagningspoängen i sthlm och uppsala är 20.00/ 2.0. Maximalt höga!

    Jag var "bara" reserv 1013 i våras, hahaha...puhhh..... Sökte till dom orterna för att jag inte kan flytta just nu.

    Men finns det ngn som vet hur stor skillnaden är i arbete sen om man läser en magister inom psykologi? Det kanske inte ens kommer i närheten av det....man kan ju inte jobba med terapi väl? :(

  • Neko

    Det är lättast att komma in på vårterminen i Umeå är min erfarenhet =)

  • Neko

    Tindra,

    Jag tror det är mer inriktat på forskning ifall du har läst kurserna - också intressant men om man verkligen vill arbeta med klienter ska man nog försöka komma in på programmet, annars får man ingen psykologlegitimation. Har också hört att det kan vara svårt att komma in på forskarutbildningen ifall man läst psykologprogrammet/kurser eftersom det oftast är kognitionsvetare och liknande som tar de platserna men jag vet inte om det bara gäller för Umeå eller även för andra städer.

    Det är helt klart värt att göra om och göra om högskoleprovet för att komma in dock och att söka på mindre populära orter =)

    Det finns ju också en möjlighet att läsa ett annat program tex socionom eller sjuksköterska (tror jag ska fungera, osäker) och sedan betala för att få en steg 1 och steg 2-utbildning inom terapi, det är ganska dyrt men kanske värt ifall det helt säkert är terapi man vill arbeta med och man inte kan komma in på programmet.

    Jag klarade min första tenta på programmet idag, är så glad! =D Statistik och vetenskapsmetodik så det var rätt jobbigt =)

  • Tindra 00

    Vd är kognitionsvetare??

    Jaså, men vad blir skillnaden i slutändan mellan socionom-psykoterapeut och psykolog-psykoterapeut (steg 1 + 2 alltså)? Har de olika arb.områden och lön?

  • Cloud Berry
    MariaKsk88 skrev 2010-02-20 23:28:36 följande:
    :( Usch. Det är höga intagningspoäng och jag har bara 19,76..
    Har du bara det? Nää.... din stackare
Svar på tråden Någon som jobbar som psykolog eller studerar till det?