Masskonsumtion och bortskämda ungar

Vi har faktiskt inte behövt ha någon genomtänkt linje med just det där. Eftersom jag valde att vara hemmamamma, så har inte ekonomin tillåtit en massa bortskämmande och dyra leksaker. Problemet har s a s löst sig självt!

Har också tänkt dom tankarna du drar upp. Men samtidigt som samhället ser ut idag så är det ju svårt att slänga ut ungarna till höger och vänster.

När jag var liten tyckte jag barn var mer accepterade över allt, vi fick låta, vi sprang omkring och lekte och busade. Det var ok så länge det hölls inom rimliga gränser(dom inte gjorde illa någon eller något)
Nu däremot så ska barn vara tysta och sitta stilla. Barn som låter i mataffären får onda blickar( ett ex från bara 1 vecka sedan då mina döttrar lekte med varandra under inhandlingen, dvs skrattade och busade, och upprörde de flesta i affären trots att dom inte gjorde någon illa eller skrek) Barn ska förbjudas från caféer osv för att dom för liv och stör vuxna människors rätt till lugn och ro.

Och inte bara detta så är det även att samhället förändrats iom att det är bra mycket(iaf vad jag fått för mig) våldsbrott mot barn. Barn är inte lika säkra längre i samhället. Vuxna som skadar dom. Ökad trafik gör det mer osäkert, mer aggresiv körning osv osv.

Jag vet att jag var ute själv och lekte väldigt mycket när jag var liten, och gud så ql jag hade det! Precis som du säger. Bygga kojor, klättra i träd, kolla in olika små bäckar för att se vad man kunde hitta(hittade massa grodor som vi tog hem till mammans förskräckelse) OJ så ql man hade det. Inga leksaker behövdes egentligen. Man hade några barbies, som var för tråkiga dagar inomhus. Men mest lekte man med pinnar och stenar. Kanske lånade lite filtar och grejjer hemifrån som man kunde ha i kojan.

Håller med dig. Gud vad ql ens ungar skulle kunna ha det utan alla plastgrejjer och få använda naturen som lekplats. Däremot skulle jag aldrig kunna släppa ut mina 4 åringar utan att jag var inärheten och höll koll på vad dom gjorde. Vilket inte var konstigt under min uppväxt. På sin höjd kanske morsan hade dörren öppen, men oftast var man för långt bort ändå.

Vi försöker leva efter det du skriver. Dottern har relativft få leksaker för sin ålder (2 år) och när hon fyller år/jul så brukar vi informera släktingar som villa köpa något om vad de kan ge och så ger vi inte mer än max en leksak eller något "tråkigt" om det är flera vänner/släkringar som vill ge leksaker. Plockar undan saker gör vi också med jäma mellanrum.

Mmm, tanken är helsund tycker jag och den kommer igen lite här också men visst konsumerar vi för mycket ändå.

Jag köper helst Lego och Geomag som kan funka i många år och sedan lämnas vidare, böcker som man kan fortsätta läsa, lagom många mjukisdjur, lite utklädningskläder, filmer och robusta bilar och bygg-grejor.

Men tyvärr finns det ju andra som köper plastskräp mest jämt, blir galen på det. Vi har det så att det finns tre Ikealådor med "lösa" saker som han får ha och en låda med gosedjur. Vi rensar ut med jämna mellanrum-större volym får det inte ta. Sen har han iofs en rätt nerlastad bokhylla, ett legobord med lådor och en hurts full med lego, samt en stor låda med Briojärnvägsdelar, men vi har bestämt att dessa får ta plats.

Men jag ser inget självändamål i att sprätta upp alla julklappar på julafton-vi brukar plocka undan det sista när han har packat upp så mycket att han vill leka istället för att spana efter nästa paket. Portionerar ut dem lite eftersom sedan.

jag kastar helt enkelt skräp om jag får det. Låter hemskt otacksamt jag vet, men jag och maken har varit JÄTTETYDLIGA med vad som är ok och inte och större delen av vår familj är fantastiska på att lyssna (gamla gröna vågare med samma värderingar som oss)

det mesta skräpet är VI skyldiga till i stunder av panik (fan köp nåt så ungen blir nöjd!)

vi inventerar ofta.

sen kan man göra så att man plockar undan en del och bara låter vissa leksaker vara framme.

För tillfället så har vi tagit bort ALLA leksaker för att ungens kusin (vi träffs varje dag) har lite problem med att låta bli att kasta. Men oj vad kreativt det blev! De drar runt lådor och stolar och hittar på hur mycket som helst!

Oj, du har så rätt! Min dotter har bra fantasi och har alltid lekt väldigt mycket, eller pysslat, eller läst, eller ritat. Ofta struntar hon i sina barbies och leker samma lekar med kulor, stenar, snäckor- Dessa får då vara många syskon, klasskompisar, mammor, pappor. När hon är inne i en lek fungerar vad som helst.

Förra veckan då hon bytte rum, funderade jag allvarligt på varför hon har så mycket saker. Rummet var överbelamrat, men hon hade fortfarande lekt med nästan varje leksak under senaste veckan.

Vi har en stor släkt som alla vill ge något, men i julas sa vi att vi hellre ville ha upplevelser till henne än leksaker. Alt platta paket och förbruknings/pysselsaker.

Då de har rätt mycket leksaker för olika intressen på förskolan kan barnen egentligen få många av sina intressen tillgodosedda där. Har man inte lego hemma och man får veta att barnet leker mycket med lego så kanske man köper lite lego. Men man behöver ju inte göra det och man behöver verkligen inte köpa allt genast.

Det är nog viktigt att ha lite perspektiv på saken. Vi lever i ett konsumtionssamhälle och vi gillar att shoppa. Sedan tror vi att vi är duktiga föräldrar som ger våra barn maximala pedagogiska utvecklingsmöjligheter när vi köper åt dem. (Säkert skulle nästan varje svenskt barn kunna förse ett helt barnhem med leksaker.) Men det är knappast nödvändigt för våra barn, och det är definitivt inte bra för miljön! 

Ja jäklar, du har helt rätt.

Vi har gång på gång pratat med släkt och vänner om detta - till jul och födelsedagar så får dom ge barnen max 1 present från varje familj. Det blir totalt 4 presenter/julklappar till varje barn och det räcker ju gott och väl!
Annars så har mina svärföräldrar satt någon slags prestige i att köpa så många saker som möjligt till alla sina barnbarn.
Jag tycker det är SJUKT äckligt när en 6-åring får upp mot 20-25 paket, sliter upp papperet och slänger "saken" över axeln utan att ens kolla vad det är! Bara vidare mot nästa paket liksom.

*urrk*

Vi plockar undan från lekrummet lite då och då, men likt förbannat så tycker jag att det är för mycket skit där. Sonen LEKER ju inte med allt, men sambon är emot att vi lämnar bort det till välgörenhet eftersom lillasyster (3 månader) kanske någon gång kommer vilja ha just den där elefantspeldosan *suck*

Jag håller med i resonemanget, men undrar ändå om det inte krävs mer än att bara undvika överkonsumtion? Även jag älskar att shoppa, och tycker om leksaker, och till följd har barnen Massor Med Grejer.. Bra leksaker, roliga leksaker som de blivit tacksamma för trots att de fått stora högar på julafton. Försöker hålla mig i skinnet och inte köpa grejer de vill ha för att de ska få längta, och uppleva den där stora glädjen när man äntligen får det man så länge önskat sig. Och då har jag märkt att det funkar ändå inte, de ledsnar ändå på en del saker snabbt trots att de länge önskat sig den. De har massor med saker som de sällan leker med.

MEN, de är ändå tacksamma när de får nya leksaker. De har aldrig gnällt om att de inte har något att göra (som jag minns att jag gjorde som barn). De leker med varandra, klarar sig utmärkt utan leksaker, har fantasi, är kreativa, läser och pysslar gärna. Bygger kojor, gör rymdraketer av gamla kartonger, leker rollekar och vilda utelekar.

Att överkonsumtion är fel av många anledningar behöver jag ju inte påpeka, och i vår familj är det jag ensam som bär ansvaret för denna. Men barnen tycks inte påverkas. Vad kan det då vara som ytterligare spelar in för att barnen inte blivit bortskämda ha-maskiner utan kreativitet och initiativ?