Tror ni att många ljuger om att dom blivit våldtagna?

Erh... nej, det skulle jag definitivt inte påstå att man är försäkrad om. 

Ja?

Men jag förstår inte varför påtalandet av en brist i fokuseringen betyder att man måste skjuta något UR fokus. Jag tror att du polariserar för mycket och därför inte förstår innebörden i hennes inlägg.

Jag förenklade naturligtvis mitt inlägg. Exemplena jag gett innan tyder däremot på att man vill, även om man inte sagt något. Vill man inte trots att man beter sig så, ja då kan man inte ropa varg efteråt, tycker jag.

Klart man inte ska kränka andra människor, man ska heller inte utnyttja eller ge sig på människor sexuellt. Jag talar om de fall där man tror och antar av den andra personens agerande att denne är villig till sex. Då snackar jag inte korta kjolar, flirtiga blickar eller ens hångel, utan jag syftar på fysisk interaktion där ord är överflödiga, i en helt normal situation. Däremot, trots detta agerande, kan man innerst inne känna att man inte vill ha sex, men man beter sig som att man vill och man har det för att man inte vågar säga nej. Kanske är man rädd att den andra personen inte kommer tycka om en annars, kanske har man fått lära sig att ens kropp är allmän egendom. I de fallen är det tragiskt, men det är inte fel av den personen som tagit initiativet till sex då den andra personen visat att den velat ha och slutligen har haft sex med person 1.
I det fallet har personen med låg självkänsla "kränkt" sig själv och sin egen sexualitet och behöver arbeta på att säga nej och att bli starkare i sig själv.

Ett nej är alltid ett nej men om ett nej inte sägs, då är det inte alltid svart eller vitt. Därför tycker jag att det är svårt att döma om det är en sexuell kränkning eller inte. Ibland är jag ganska passiv för att jag är trött även om jag är upphetsad och vill, ibland är jag helvild.

Och jag tycker att det är fel att inte försäkra sig om att samtycke föreligger, just för att jag värderar rätten till sexuell integritet oerhört högt. Den rätten är inte inneboende om offret avkrävs en skyldighet att försvara den för att ha den. 

Ok.

Skulle inte folk ljuga om det skulle man inte ens behöva reflektera OM det kvinnan säger är sant.. som i mitt fall..

trots teknisk bevisning över att samlag skett och att jag hade blåmärken osv kunde man inte säga om det var mot min vilja eller inte....

Annars brukar bekymret vara att påvisa uppsåt, vilket krävs för att bli dömd för våldtäkt. I dagsläget kan en man i princip hävda att han inte fattade att han våldtog och därför kan han inte heller bli dömd för våldtäkt. Kruxet är att när man kommer in på området huruvida man förstått eller inte, så hamnar man i gråzonen bland olika uppfattningar om vad som signalerar samtycke eller inte. Så egentligen handlar det inte om att inte bli trodd för att folk ljuger, utan om föreställningar om kvinnors och mäns sexualitet. 

jo så kan de ju säkert vara.. sen vart ju inte saken bättre när försvaret använde min alkoholhalt i blodet som försvar till att jag faktiskt var slampig och lös.. uch blir så förbannad bara att tänka på det.. Att jag nu måste se hans hånleende varje dag på jobbet gör inte saken bättre..

Det bekräftar det jag skrev. Frågan om samtycke förflyttas från den aktuella tidpunkten till någon annan, odefinierbar tidpunkt och den som våldtar slipper undan med hänvisning till oförstånd. Man kan säga att det är våldtäktsmannens föreställningar om sexualitet som läggs till grund för huruvida det bedöms som våldtäkt eller inte. Själv anser jag att det är fullständigt galet att den som våldtar själv ska bedöma om h*n våldtog eller inte.