2,5 år, vägrar följa med, hur gör ni?

Är ju inte så lätt att säga till på skarpen till ett så litet barn. Sen så hjälper det inte heller... Då blir det bara roligare att springa iväg.

Det enda som funkar för oss (men inte alltid jättebra får tilläggas) är att ställa sig brevid och säga "Säg till när du är klar så att vi kan fortsätta. Jag tänker inte bära dig så jag väntar här tills du kommer." ...och så inte tjata eller dra eller skälla - bara stå tyst och vänta (fast inte ignorera alltså - jag svarar på tilltal men tar ingen fight så att säga)... Det brukar vara det snabbaste sättet även om det kan ta en stund då med. 

...kan tillägga att min son är stor så bära är inget alternativ om han är ovillig - jag fixar det helt enkelt inte. Inte att tvinga ner honom i vagnen mot hans vilja heller.

Låter väldigt vettigt. Det ska då jag pröva iaf! Tack!

Visa att man själv bestämmer!
Sätta sig i samma nivå och med mycket få ord förklara att man inte kan göra så och när barnet är klar så fortsätter vi! Kommer behövas de närmsta gångerna när man är ute men barnet kommer sen att förstå att det inte är lönt att trotsa!
Måste dementera att ett barn på 2½ skulle vara för litet för en skarp tillsägelse!!!
Mina barn har pratat flerords meningar och kunnat diskutera och föra ett samtal vid den åldern! Defintivt inte för små för tillsägelser!!!

Jag pratade om mitt barn och han är inte två än.

Det var ner i vagen bara.Sedan satt hon still.Jag känenr inte igen mig i din situation.

På vissa barn fungerar det säkert jättebra, men inte hos oss - barn är olika helt enkelt.

Min pojke är också väldigt verbal och kan också föra samtal - men tillsägelser får honom att sparka bakut. Säkraste sättet att verkligen få till ett jättebråk är att säga till på skarpen. Då blir han helt galen.

Efteråt när man pratar med honom förstår man att han tagit in saker och kanske upplevt situationen som väldigt hotfull - men i stunden kan han bara pruppa med munnen åt en och skrika "Jag bryr mig inte ett dugg om vad du säger!" när man är som allra argast och säger till med strängaste rösten. Då är det väldigt lätt att gå över gränsen och ta i aldeles för mycket (så att man blir för omild både med rösten och händerna) eller att börja hota, och det blir inte bra för någon av oss.

Naturligtvis säger vi till på skarpen ändå ibland - men inte just i "lägga sig ner på gatan och vägra gå" situationer. Det blir inte alls bra.Hoppas att det fungerar för er!

Ha med en vagn med sele.

Det är nog normalt för barn att göra så där. Men som vuxen måste man ju kunna hantera en sådan liten konflikt. De är för små för att resonera. Det är bara att säga, att antingen får du gå och hålla mig i handen, eller så får du sitta i vagnen.

Glimma76, sele hjälper inte alltid. Siri tog sig ur den själv väldigt tidigt.

Säg till honom att antingen går han bredvid dig eller så får han sitta i vagnen. Lyssnar han inte så sätt bara ner honom i vagnen och sätt fast en sele. Klarar han ta sig ur selen så får du köpa en ny som han inte kan ta sig ur. Han komer säkert att skrika och vara arg men det är bara att förklara att om han går bredvid dig så får han gå. Du måste ge honom förtroendet att få gå senare eller en annan gång.

Jo,k jag vet, har med sådana barn.... men oftast sitter selarna bra när det är overallväder.

Annars finns selar av den typ som vi hade när vi var barn, alltså inte de värdelösa som sitter fast i axelhöjd i ryggstödet, utan de som man spänner på barnet.

Klart bättre med overall på!
Jag minns våra gamla hederliga selar på 70-talet, det var grejer det.