Adoption utan medgivande??

Dom kan inte bestämma om dom ska ge er medgivande eller ej..Dom ska göra en utredning..sen ska det upp i nämden. Dom kan anse att ni inte ska få medgivande men ni kan vara med på nämdemötet och plädera er sak. Dessutom..min man talar i n g e n svenska och vi gjorde utredningen på engelska. Vad ni talar för språk hemma är ju inet dom har att göra med...faktiskt. Ja ni får stå på er och läsa på! Då har dom inte mycket att komma med tror jag.Lycka till!

Det är sant - ni kan vara med på nämndens möte. Ni kan också ta med er ett juridiskt ombud. Börja gärna leta efter en bra advokat specialiserad på famljerätt och adoptionsfrågor.

Även om ni skulle få igenom ett medgivande, dvs om nämnden går emot utredarnas rekommendation, kan det avsevärt försvåra en adoption om utredningen är skriven på ett för er negativt sätt. En negativt formulerad utredning kan t.o.m. omöjliggöra en adoption om den inte går att presentera i något land.  Innan ni låter ärendet gå upp i nämnden är det oerhört viktigt att ni läser igenom utredningen noga, kanske med hjälp av ert juridiska ombud. Om den inte är presentabel i barnens ursprungsländer är det kanske bättre att ni (tillfälligt) drar er tillbaka och återkommer för en ny utredning. Se bara till att ansöka om den innan din fru hinner fylla 43. Om ni skulle få ett medgivande som i praktiken är värdelöst är det giltigt i två år. Sedan får ni söka på nytt, och då kommer ni att bli avvisade på grund av din frus ålder.

Vilket språk talar ni hemma? Om det är engelska borde det inte vara några problem för din fru att kunna kommunicera med förskola/skola. De allra flesta som arbetar i skolan är akademiker och talar engelska bra, många behärskar ytterligare språk. Jag är själv lärare och kan intyga att vi i skolan är vana att vara i kontakt med föräldrar som talar alla möjliga språk (inklusive teckenspråk) och som inte är så säkra i svenska. Om föräldern talar engelska anser vi inte att det är några problem öht. I ert fall har ju du svenska som modersmål. Dessutom kommer det sannolikt att dröja innan det är dags att börja förskolan för ett adoptivbarn som ännu inte har kommit till familjen. Det finns alltså gott om tid för din fru att förbättra sina kunskaper i svenska. Om ni kommer att adoptera från Kenya har ju din fru samma kulturella och språkliga bakgrund som barnet, vilket borde underlätta oerhört mycket för ett barn. Språkargumentet tycker jag alltså inte är hållbart, särsklit inte om din fru talar bra engelska.

Det är naturligtvis sorgligt att ni båda nyligen har förlorat en eller båda era föräldrar, men det är knappast en anledning till avslag på en adoptionsansökan. Din frus föräldrar bodde väl dessutom i Kenya, så det hade i alla händelser inte varit aktuellt med daglig kontakt med dem. Har ni själva fokuserat mycket vid att de har avlidit och gett utredarna anledning att uppfatta det som att ni är förstörda av sorg? Hur ser ert nätverk (släkt och vänner) ut i övrigt? Kan kulturkrockar och kulturella missförstånd mellan utredarna och din fru ligga bakom deras tveksamhet? Du behöver inte svara på dessa frågor här om du inte vill, men fundera gärna över dem.

Adoptionsutredare kan (ska?) vara ganska tuffa. Man får inte låta sig knäckas av det. Man får hålla i minnet att de testar hur undfallande eller hur stark man är. Det är krävande att vara adoptivförälder på ett helt annat sätt än att vara förälder till hemmagjorda barn. Visa att ni är starka. Om din fru inte förstår svenska tillräckligt bra ska hon insistera på att får utredas på ett språk som hon lättare kan hänga med i, t.ex. engelska, eller att hon får ha med sig tolk. Hon kan säkert ge ett förvirrat eller osäkert intryck om hon inte riktigt förstår svenskan, och det är faktiskt inte rättvist. Det innebär även att du blir orolig och splittrad.

Ursäkta ett långt svar, men ert fall berörde mig verkligen. Jag hoppas att det kommer at gå bra för er.

Man ger visst medgivanden till sökande som fyllt 43. Det enda man måste göra är att söka innan man fyller 43 och det har detta paret ju gjort.

Svar både till TS och en glad.

Det går rätt bra att vara integrerad i Sverige utan att kunna svenska perfekt, särskilt om man är någorlunda bra på engelska. Många invandrare vittnar om att de snarast har det lättare och blir bättre bemötta om de använder engelska än om de pratar svenska med brytning. Engelska funkar utmärkt i kontakten med såväl skola/förskola som sjukvård, butiker etc. Nu finns ju TS i det här paret och om perfekt svenska skulle vara nödvändig i någon situation så kan ju han ta den, men  - som sagt - engelska funkar vanligen i stort sett lika bra. Jag är lärare och har hållit utvecklingssamtal på engelska, någon gång även på en blandning av svenska och tyska (en svensk och en tysk förälder). Andra lärare på skolan har hållit sådana samtal på spanska eller franska. Dessutom har de flesta av oss någon gång hållit samtalen med tolk. Min sons bästa kompis har engelsktalande mamma. Hon pratar ofta engelska med personalen på förskolan. Det är verkligen inget problem.

En glad skriver att om en sökande inte lärt sig svenska ordentligt bör det leda till diskussioner om varför. Absolut, men det står inget om att det måste betyda avslag, bara att utredaren ska kolla så att den sökande inte uppvisar något av
"• liten kontakt med eller avståndstagande till det svenska samhället
• oavslutad migrationsprocess
• otillräckliga språkkunskaper för kontakter med förskola/skola och för att vägleda barnet in i samhället."

Nu verkar det väl inte så i det här fallet. Om man är avståndstagande mot det svenska samhället gifter man sig sannolikt inte med en svensk. Samma om man inte "avslutat migrationsprocessen". Att vägleda barnet in i samhället går utmärkt även om bara den ena föräldern talar perfekt svenska.

I den socialnämnd där jag sitter har vi gett medgivande till flera par där den ena blivande föräldern har haft ett annat ursprung och där delar av utredningen genomförts med tolk. Någon gång har utredaren, just med hänvisning till parets språkkunskaper, rekommenderat medgivande endast för ett yngre barn.

Som jag ser det (och utifrån den begränsade information vi har här) så har det här paret rent generellt inte sämre förutsättningar att ta emot ett adopterat barn än de flesta andra. Kanske gick det för snabbt mellan IVF-behandlingarna och den första ansökan om medgivande, men nu har det hunnit gå ett tag och de bör ha kommit över sorgen. Samma med sorgen över de förlorade anhöriga. Möjligen kan det här handla om en kulturkrock, kanske att man uttrycker sorg och saknad på ett annat sätt i den kultur som TS fru kommer ifrån än bland de flesta i Sverige? Det skulle kunna få utredarna att tro att sorgen är större än vad den egentligen är.

På några punkter har det här paret till och med bättre förutsättningar än de flesta andra. TSs fru vet hur det är att inte se ut som majoriteten i Sverige. Familjen har redan erfarenhet av att leva med två länder och två kulturer. De vet att Sverige och det svenska inte måste vara mallen som allt annat mäts emot. Skulle de dessutom ansöka om att adoptera just från Kenya så behöver barnet inte helt tappa sina rötter i den kulturen. En del vuxna adopterade säger att de önskar att de fått behålla något av sitt ursprung, sin första kultur, sitt första språk. De hade velat kunna besöka sitt första hemland utan att känna sig som främlingar. Den möjligheten kan det här paret erbjuda ett barn från Kenya. Och skulle det inte bli just Kenya så har barnet i alla fall det gemensamt med sin mamma att de båda är födda i ett annat land och kanske inte ser ut som alla andra i Sverige.

Citatfunktionen fungerar tyvärr inte.

Nej, avvisad att göra en utredning kan de inte bli, ,men de kan få avslag på sin ansökan som i sig är ett avvisande. Jag erkänner att ordet avvisade inte var det bästa, men om man inte märker ord och hakar upp sig på dem tror jag nog att de flesta förstår vad jag menar. I praktiken blir resultatet desamma: inget medgivande om de har inkommit med en begäran om medgivande efter att någon av dem har fyllt 43.

Bra inlägg av Manchester.

Jag fattar inte ens att språket är en issue...?? Mamman kommer väl ändå inte tala svenska med sitt barn? Hon kommer ju tala sitt språk , säja min gullunge på sitt känslosråk..?? Vad i herrans namn har språket med detta att göra?? Det finns väl tolk även för hemutredningar?
..hoppas att jag missuppfattat..

Fast det handlar, enligt handboken, inte om själva genomförandet av utredningen utan om det adopterade barnets situation i en familj där det inte "klockren" svenska råder .... Läs gärna riktlinjerna själv www.socialstyrelsen.se -> handböcker -> adoption (sid 87).

Kan tänka mig att det också handlar om det faktum att drygt 30 % av de adopterade barnen i tonåren uppvisar problem med sitt nya modersmål och att det naturligtvis påverkar skolresultaten (forskningen visar att deras skolresultat generellt är sämre än den "infödda" gruppen barn) ... 

... i samma handbok står

"Ett internationellt adopterat barn som får adoptivföräldrar som talar barnets språk och har samma kulturella bakgrund har fördelen att få behålla sitt språk och kan lättare bevara och utveckla sina kulturella rötter och naturliga kontakter med ursprungslandet." (s. 87)

Där står också en massa annat om vad man särskilt bör tänka på om ett barn ska placeras i en tvåspråkig familj. Utredaren kan t.ex. vilja begränsa medgivandet till att endast gälla för riktigt små barn som inte har kommit så långt i sin språkliga utveckling. Det står ingenting om att det bör vara en anledning till avslag, bara att utredaren bör undersöka språkfrågan extra noga. 

Om TS fru ska få en rättvis chans att förklara för utredarna hur hon tänker och känner i denna och andra frågor är det självklart att hon antingen utreds på engelska. Jag förutsätter då att utredarena verkligen behärskar det språket, eller med hjälp av tolk. Om hon fortfarande är osäker på svenska är det självklart att hon ger ett spänt, nervöst eller osäkert intryck. Det är ohållbart i en så viktig situation. 

Råd till TS: var påläst. Läs handboken tills du hittar i den som i din egen ficka. Den finns att ladda ner som PDF-fil på socialstyrelsens hemsida.

Jag ber om ursäkt för den urusla interpunktionen i inlägget ovan.  *skäms*

Absolut ett bra råd! I kontakt md myndigheter gäller det alltid att själv försöka förstå och vara påläst!