Romantik i vardagen

puff

Jag brukar överraska genom att göra något extra. Vi försöker ofta att göra den gråtrista vardagen lite mer speciell, ofta genom att äta något lite godare än vanligt.

Det var bättre med det förr... när min mamma bodde i Sverige. Hon ställde upp i alla lägen och vi hade barnvakt i stort sätt när vi ville! Då kom vi iväg och umgicks både ensamma och med andra utan barn.
För 1½ år sen så flyttade min mamma till Afrika och då slungades vi in verkligheten! Har väldigt sällan barnvakt nu! En av min bästa kompisar ställer upp ibland men det känns inte helt rätt alla gånger då hon är rörelsehindrad och inte kan ta sig ner för trapporna själv osv. Men det funkar jättebra med barnen iaf och hon är snäll och ställer oftast upp när jag ber henne. Men man sparar henne till de gånger det verkligen behövs känns det som. Som bröllop, 40-årsfester osv.

Vi var nog väldigt bortskämda innan och kunde spendera massa egentid tillsammans! Både några timmar mitt på dagen så att man fick städat i lugn och ro eller att de övernattade hos henne för att vi skulle ut osv. Vi gick oxå på alla föräldrarmöten tillsammans och ja, hade det jäkligt bra helt enkelt.

Saknar det massor och nu känns det som att vi verkligen behöver komma iväg tillsammans! Eller kanske lära oss att bli bättre på att ta vara på tiden tillsammans här hemma!

En natt på hotell är toppen tycker jag! Vi var iväg i sensomras när min mamma var i Sverige på besök! Det var nästan så att man glömde allt där hemma och kände sig riktigt nykär! Vi tog en natt på ett spahotell och gjorde en dubbelbehandling och badade och sånt ihop! Jättemysigt verkligen!!
Jag fick ett presentkort för en person på Yasiguragi när jag fyllde år och det tänkte jag utnyttja och lägga till för en person till... så fort min anatomitenta är avklarad!! :) HOppas får lite härlig tid tillsammans då igen! Men generellt så bruker vi vara väldigt dåliga på romantik i vardagen :(

Finns inte hans föräldrar att tillgå? Eller bor dom oxå långt borta?

Eftersom vi (mest jag) är toktrötta på kvällen så ser vi till att kunna ses hemma dagtid ibland. Tjoffar iväg barnen till skola o dagis och sen myyyssss!

Ibland hotell nätter i vår stad och varje gång säger vi att vi ska göra det oftare men... sen går det ändå ett år. Moorrr

Nja... Hans pappa är död och hans mamma är en aktiv pensionär som har ganska fullt upp med sitt eget liv. Hon ställer upp oftast när man ber henne men man känner av att hon tycker att det är lite jobbigt med barnen osv. Då känner man sig inte helt okej med att lämna dem med henne tycker jag. Några timmar för en bio... det funkar ju. Men skulle inte anförtro henne att lämna bort barnen över natt tror jag. Sambon känner nog ganska ungefär likadant!
Sen hemma hos henne, så stinker det rök och det känns inte heller roligt att barnen ska vistas i den miljön. Varken för hälsans skull eller för att de luktar päck när de kommer därifrån!

Men visst, några korta stunder ibland har hon passat dem! Hon gillar nog egentligen lite större barn tror jag! Så när de blir större blir det kanske enklare!

Har en granntjej som blir 14 i år som känt barnen sen de var små. Hon är bra kompis med min bonusdotter som är lika gammal. Hon har varit här jättemkt och kan komma hit bara för att leka med barnen ibland när hon har tråkig. Henne har jag börjat fundera på om man skulle våga lämna barnen med. Några timmar har hittills funkat bra... men jag undrar när man ska våga lämna henne med läggning osv?? Skönt i så fall att ha någon nära och någon som man litar på och som barnen känner sig trygga med!!

Dessvärre verkar de allra flesta känna att det är jobbigt med många barn. Personligen så skulle jag utan att tveka passa någon annans fyra barn :D Älskar ju barn och tycker nog nästan att det är roligare ju fler de är :P Men visst, någon gräns finns det ju alltid! Men alla är väl inte som mig när det gäller barn helt enkelt :)